Alex’ goda exempel
Genom att låta sitt ljus lysa har Alex Escobar haft stort inflytande på sin familj.
För åtta år sedan, när Alex Escobar var lärare i aronska prästadömet, bestämde han sig för att han skulle verka som heltidsmissionär. Då kunde han aldrig föreställa sig att hans pappa skulle vara biskop när det var dags att åka till missionsfältet.
Anledningen till det är att Alex’ pappa inte har varit i kyrkan på över tio år. Men Alex, som då gick till kyrkan ensam, gav aldrig upp hoppet om honom — eller om resten av sin familj.
”Jag har lärt mig av egen erfarenhet hur viktiga exempel kan vara”, säger han.
Mina ledare sökte upp mig
Hur håller sig en ung man aktiv i kyrkan utan stöd från sin familj? Mario Sayas, som var biskop när Alex var ny som bärare av aronska prästadömet, tillräknar Alex’ vittnesbörd och Unga mäns ledare äran för detta. Alex instämmer.
”Om jag inte kom en söndag så sökte mina ledare upp mig”, säger han. ”Jag lärde mig mer om evangeliet bit för bit, tills jag hade ett starkt vittnesbörd. En annan anledning till att jag fortsatte gå till kyrkan är att jag vet att det bara är genom Jesu Kristi evangelium som vi kan vara lyckliga för evigt som familj.”
För att uppnå det målet krävdes det att han höll sig stark också när några av hannes vänner i kyrkan i Córdoba vacklade.
”Frestelsen är ofta stor att bryta mot Visdomsordet och kyskhetslagen”, säger Alex som hämtat styrka från råden han fått av biskop Sayas. ”Han sade: ’Det enda sättet att kvalificera sig för ett värdigt liv är att vara värdig.’ Det har hjälpt mig mycket.”
Alex’ vittnesbörd stärktes ytterligare efter en dröm han hade där han kallades till en heltidsmission. Han började förbereda sig men väntade inte tills han fyllde 19 för att börja sprida evangeliet. Han började med sin familj.
”Alex bad alltid för och uppmuntrade sin familj”, säger biskop Sayas. ”Och han uppmuntrade hela tiden sina äldre bröder att komma till kyrkan. Ansträngningen för att föra familjen tillbaka lyckades tack vare Alex.”
”Jag var den tjurskallige”
När Alex’ pappa René tänker tillbaka på de 13 år som han har tillbringat utanför kyrkan så beklagar han det han har gått miste om.
”De där åren var mycket svåra”, säger han. ”Ibland kunde jag inte låta bli att tänka på tiden jag gick miste om för att jag inte tog del av det underbara liv som evangeliet erbjuder.”
Familjen Escobar blev medlemmar i kyrkan i Córdoba när Alex var liten. De var aktiva tills de flyttade tillbaka till hemlandet Bolivia kort efter Alex’ dop. När de var i Bolivia glömde de ”vad evangeliet betyder i våra liv”, säger René.
När de återvände till Córdoba två år senare gick Alex’ mamma Carmen till kyrkan ibland med parets fyra barn. Men René som var en entusiastisk fotbollsspelare tillbringade söndagarna med att sova av sig från gårdagens matcher och åtföljande aktiviteter — aktiviteter som ofta innebar att han bröt mot Visdomsordet.
”Jag var den tjurskallige”, säger han. ”Ibland trodde jag att jag var helt förlorad, vilket vi tror när vi inte längre har Andens sällskap.”
Det som slutligen fick René att omvända sig var insikten om att hans exempel skadade hans barn. ”Mina söner var som föräldralösa barn som går till kyrkan ensamma eftersom deras pappa inte är aktiv”, minns han.
”Jag började utvärdera mitt liv och hur mitt exempel påverkade mina barn”, säger René, som är tacksam över att kraften i Jesu Kristi försoning gjorde att han kunde omvända sig. ”Jag insåg att jag inte levde upp till mitt ansvar som far. Allt detta hjälpte mig att komma ihåg Herren, gå ner på knä och be honom hjälpa mig att komma tillbaka.”
När Renés trofasthet och vittnesbörd växte fick han en rad kallelser. Flera år efter att han hade kommit tillbaka till kyrkan fick han ett intryck av att Herren hade förberett honom för ett viktigt nytt ämbete.
”Resultatet är att min pappa är min biskop”, säger Alex.
Exemplets betydelse
Medan Alex verkade i Argentinamissionen Resistencia saknade alla honom, men de var tacksamma över att han var ett exempel för andra. Och de är tacksamma över att de beseglades i templet i Buenos Aires i Argentina 2009.
”Det var Alex som alltid arbetade med oss och med församlingsmedlemmarna å våra vägnar”, säger Carmen. ”De sade att han alltid bad om att hans föräldrar skulle komma tillbaka till kyrkan. Vi är tacksamma över att han inte gav upp hoppet om oss.”
Biskop Escobar är glad att Alex är den första missionären som han har skickat ut på missionsfältet efter att han blev biskop. ”Det är spännande att ha en son som är missionär”, säger han. ”Vi saknade Alex allihop, men jag saknade honom mest. Han är den som stöttade mig.”
Om sista dagars heliga är goda exempel, säger Alex, lägger andra så småningom märke till oss. ”Om vi är glada och nöjda i kyrkan så kommer andra att vilja ta del av vår glädje. Om vi härdar ut och går framåt kan underverk ske.”
Foto Michael R. Morris