Så lär vi våra barn att förstå
Att lära våra barn förstå är mer än att bara förmedla information. Det är att hjälpa våra barn att få in läran i sina hjärtan.
Allteftersom åren går blir många detaljer i mitt liv alltmer dunkla, men några minnen som förblir tydliga är vart och ett av våra barns födelse. Himlen tycktes så nära och om jag försöker kan jag nästan känna samma vördnad och förundran som jag upplevde varje gång ett av dessa dyrbara små barn lades i min famn.
Våra ”barn är en Herrens gåva” (Ps. 127:3). Han känner och älskar vart och ett med fullkomlig kärlek (se Moroni 8:17). Vilket heligt ansvar vår himmelske Fader lägger på oss som föräldrar och hans medarbetare: att hjälpa hans utvalda andar bli det han vet att de kan bli.
Denna gudomliga förmån att få fostra våra barn är ett mycket större ansvar än vad vi kan klara av på egen hand, utan Herrens hjälp. Han vet precis vad våra barn behöver veta, vad de behöver göra och vad de behöver bli för att komma tillbaka till hans närhet. Han ger mödrar och fäder noggrann undervisning och vägledning genom skrifterna, sina profeter och den Helige Anden.
I en nutida uppenbarelse genom profeten Joseph Smith uppmanar Herren föräldrar att undervisa sina barn så att de förstår läran om omvändelse, tro på Kristus, dopet och den Helige Andens gåva. Lägg märke till att Herren inte bara säger att vi ska ”undervisa om läran”. Hans uppmaning är att lära våra barn att ”förstå läran”. (Se L&F 68:25, 28; kursivering tillagd.)
I Psaltaren läser vi: ”Ge mig förstånd så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av allt mitt hjärta” (Ps. 119:34).
Att lära våra barn förstå är mer än att bara förmedla information. Det är att hjälpa våra barn att få in läran i hjärtat på ett sätt som gör att den blir en del av dem och återspeglar sig i deras inställning och uppträdande under hela livet.
Nephi lärde att den Helige Andens uppgift är att överföra sanningen ”till människobarnens hjärtan” (2 Nephi 33:1). Vår roll som föräldrar är att göra allt vi kan för att skapa en atmosfär där våra barn kan känna Andens inflytande och sedan hjälpa dem förstå vad det är de känner.
Det påminner mig om ett telefonsamtal som jag fick för flera år sedan från vår dotter Michelle. Med rörelse i rösten sade hon: ”Mamma, jag har just fått uppleva något fantastiskt med Ashley.” Ashley är hennes dotter som då var fem år gammal. Michelle beskrev morgonen som ett ständigt käbbel mellan Ashley och treårige Andrew – en ville inte dela med sig och den andra slogs. Efter att ha hjälpt dem klara ut det hela gick Michelle för att se till minsta barnet.
Snart kom Ashley springande, arg för att Andrew inte delade med sig. Michelle påminde Ashley om det beslut de hade fattat på hemaftonen om att vara snällare mot varandra.
Hon frågade Ashley om hon ville be om hjälp från vår himmelske Fader, men Ashley, som fortfarande var arg, sade: ”Nej.” När jag frågade om hon trodde att vår himmelske Fader skulle besvara hennes bön, sade Ashley att hon inte visste. Hennes mor bad henne försöka och tog milt hennes händer och knäböjde med henne.
Michelle föreslog att Ashley kunde be vår himmelske Fader att hjälpa Andrew att dela med sig — och hjälpa henne att vara snäll. Tanken på att vår himmelske Fader skulle hjälpa hennes lillebror att dela med sig måste ha väckt Ashleys intresse, och hon började be. Först bad hon vår himmelske Fader hjälpa Andrew att dela med sig. När hon bad honom hjälpa henne att vara snäll började hon gråta. Ashley avslutade sin bön och begravde huvudet mot sin mors axel. Michelle höll om henne och frågade varför hon grät. Ashley sade att hon inte visste.
Hennes mor sade: ”Jag tror jag vet varför du gråter. Känns det bra inom dig?” Ashley nickade och hennes mor fortsatte: ”Det är Anden som hjälper dig att känna så här. Det är vår himmelske Faders sätt att tala om för dig att han älskar dig och vill hjälpa dig.”
Hon frågade Ashley om hon trodde på det, om hon trodde att vår himmelske Fader kunde hjälpa henne. Med tårar i sina små ögon sade Ashley att det gjorde hon.
Det bästa sättet att lära våra barn att förstå en lära är ibland att undervisa dem i samband med vad de just i det ögonblicket upplever. De här ögonblicken är spontana och oplanerade och ingår i familjens normala vardag. De kommer och går så snabbt, så vi behöver vara på alerten och känna igen ett undervisningstillfälle när våra barn kommer till oss med en fråga eller något som oroar dem, när de har problem med att komma överens med syskon eller vänner, när de behöver behärska sin ilska, när de begår misstag eller när de behöver fatta ett beslut. (Se Undervisning: Den högsta kallelsen: Ett källmaterial för undervisning om evangeliet [2000], s. 140–141; Relationer i äktenskapet och familjen: Lärarhandledning [2001], s. 61.)
Om vi är redo och låter Anden leda oss i sådana situationer kommer våra barn att bli undervisade med större verkan och förståelse.
Lika viktiga är de undervisningstillfällen som kommer när vi omtänksamt planerar regelbundna tillfällen som bön och skriftstudier i familjen, hemaftnar och andra aktiviteter i familjen.
Vid varje undervisningstillfälle lär och förstår vi bäst i en atmosfär av värme och kärlek, där Anden är närvarande.
En far brukade omkring två månader innan varje barn fyllde åtta år avsätta en tid varje vecka till att förbereda dem för dopet. Hans dotter sade att när det var hennes tur, gav han henne en dagbok och de satt tillsammans, bara de två, och berättade för varandra vad de kände för evangeliets principer. Han lät henne rita ett visuellt hjälpmedel under samtalets gång. Det visade föruttillvaron, det här jordelivet och varje steg hon behövde ta för att kunna återvända och bo hos vår himmelske Fader. Han bar sitt vittnesbörd om varje steg i frälsningsplanen efterhand som han undervisade henne.
När dottern som vuxen mindes tillfället, sade hon: ”Jag ska aldrig glömma den kärlek jag kände strömma från min pappa när han tog sig tid med mig … Jag tror att detta var en stor anledning till att jag hade ett vittnesbörd om evangeliet när jag döptes.” (Se Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 129.)
Att undervisa så att mottagaren förstår kräver beslutsamhet och ständigt arbete. Det kräver att vi undervisar genom ord och exempel och särskilt genom att vi hjälper våra barn att leva som de lärt sig.
President Harold B. Lee sade: ”När man inte ser en evangelieprincip i handling är det mycket svårare att tro på den” (Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B. Lee [2001], s. 121).
Jag lärde mig be genom att knäböja tillsammans med min familj i bön. Jag lärde mig bönens språk när jag hörde mina föräldrar be och när de hjälpte mig be mina första böner. Jag lärde mig att jag kunde tala till min himmelske Fader och be om vägledning.
Varje morgon utan undantag samlade mor och far oss kring köksbordet före frukost, och vi knäböjde i familjebön. Vi bad före varje måltid. På kvällen innan vi gick och lade oss knäböjde vi i vardagsrummet och avslutade dagen med familjebön.
Fastän det var mycket jag inte förstod om bönen som barn, blev den en sådan del av mitt liv att den stannade kvar hos mig. Jag lär mig fortfarande och min förståelse om bönens kraft fortsätter att öka.
Äldste Jeffrey R. Holland har sagt: ”Vi förstår alla att framgången med att sprida evangeliets budskap är beroende av att det undervisas och förstås och sedan efterlevs på ett sådant sätt att dess löfte om lycka och frälsning kan förverkligas” (”Undervisning och inlärning i kyrkan” [världsomfattande ledarutbildningsmöte, 10 feb. 2007], Liahona, juni 2007, s. 57).
Att lära sig helt förstå evangeliets lära är en livslång process och kommer ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (2 Nephi 28:30). När barn lär och sedan handlar efter det de lärt sig, ökar deras insikt, vilket leder till att de lär sig mer, agerar mer och får en ännu större och mer bestående insikt.
Vi kan veta att våra barn börjar förstå läran när vi ser den uppenbaras i deras inställning och handlingar utan yttre hot eller belöningar. När våra barn lär sig förstå evangeliets principer blir de mer självständiga och ansvarstagande. De blir en del av lösningen på familjens utmaningar och bidrar positivt till stämningen i hemmet och till vår familjs framgång.
Vi lär våra barn att förstå när vi drar nytta av varje undervisningstillfälle, inbjuder Anden, är föredömen och hjälper dem leva efter det de lär sig.
När vi ser in i ett litet barns ögon, påminns vi om sången:
Jag är Guds lilla barn,
och när jag bor på jord,
lär mig förstå hans ord.
Led mig, stöd mig, gå bredvid mig,
så att jag en dag
återvända kan till Gud,
om jag har lytt hans lag.
(”Jag är Guds lilla barn”, Psalmer, nr 194; kursivering tillagd)
Må vi göra så. I Jesu Kristi namn, amen.