Ungdomar
Berättar för en vän
En dag när jag studerade inför min seminarielektion fick jag en vacker och tydlig maning. När jag läste lektionen till dagen därpå såg jag framför mig ansiktet på en vän i skolan och fick en stark känsla av att jag skulle bära mitt vittnesbörd för henne.
Trots att maningen var så tydlig var jag rädd. Jag var orolig för att min vän kanske skulle avvisa mig, särskilt eftersom hon inte verkade vara den sortens person som skulle vara intresserad av att bli medlem i kyrkan.
Jag tänkte tillbaka på ett tal av syster Mary N. Cook i Unga kvinnors generalpresidentskap där hon uppmanade oss att arbeta hårt och vara modiga.1 Jag ville vara sådan, så jag skrev ett brev till min vän och vittnade om att kyrkan var sann och berättade om min kärlek till Mormons bok. Dagen därpå lade jag en Mormons bok och mitt brev i hennes väska.
Till min förvåning var min vän mycket mottaglig för evangeliet. Från och med den dagen berättade hon för mig vad hon hade lärt sig av sina studier i Mormons bok. Några veckor senare presenterade jag henne för missionärerna. Hon fick nästan genast en bekräftelse från den Helige Anden om att det som hon fick lära sig var sant. Missionärerna och jag grät när hon berättade om sina känslor. Min vän döptes snart och hennes föräldrar var förundrade över de förändringar som de kunde se hos henne.
Jag är så glad att jag kunde övervinna min rädsla och hjälpa till att föra in evangeliet i hennes liv.