Lärjungeskap — alltid, i allting och överallt

Melissa Merrill

Melissa Merrill bor i Idaho i USA.

När Alma förklarade dopförbundet vid Mormons vatten så sade han att det innebär att man står som vittnen om Gud ”alltid och i allting och överallt” (Mosiah 18:9). Det är en norm som Frälsarens lärjungar strävar efter att följa i dag och ett förbund som förnyas varje vecka under sakramentet, när kyrkans medlemmar lovar att ”alltid minnas” Frälsaren (L&F 20:77).

Hur ser ett sådant lärjungeskap ut egentligen? Kyrkans tidningar bad sista dagars heliga över hela världen att delta i ett ”lärjungeexperiment”. Vi bad helt enkelt dessa medlemmar att fokusera på en viss lärdom av eller berättelse om Jesus Kristus, konsekvent studera och begrunda det skriftavsnittet i en vecka och rapportera om hur deras hängivna studier av Frälsarens liv och lärdomar påverkade hur de ”alltid” följde honom.

Lärjungeskap — alltid

Kara Laszczyk från Utah i USA hade länge sett lärjungeskap som en önskan att efterlikna Jesus Kristus och som villighet att uppoffra och tjäna för att sprida hans evangelium. Men hon kände sig lite hämmad av sin inåtvända personlighet.

”Jag har en tendens att bara tänka inom min sfär eftersom jag tycker det känns obehagligt att göra mig tillgänglig för andra”, förklarar hon. ”Jag oroar mig för mycket för vad andra tycker om mig, i stället för vad jag tycker om mig och vad min Frälsare tycker om mig.”

Men syster Laszczyk säger att hennes veckolånga experiment med att studera Lukas 7, som handlar om när Frälsaren tjänade ett flertal personer, fick henne att omvärdera sina motiv. Hon frågade sig själv: ”Gör jag saker för att jag har en uppriktig önskan att bli som Frälsaren och ta hand om andra, eller checkar jag bara av uppgifter på en lista så att jag kan ha gott samvete för att jag har uppfyllt dem? Är jag mer mån om andras välfärd eller om vad andra tycker om det jag gör?”

Hon säger att hon kom till insikt om att en del av att följa Frälsaren — att göra vad han skulle göra i en given situation — innebar att hon visade kärlek och tjänade när hon behövdes, inte bara när det var lägligt.

”Lärjungeskap är inte passivt”, säger hon. ”Det är inte alltid lätt. Tiden, energin och medlen vi uppoffrar för att tjäna på ett uppriktigt kärleksfullt sätt hjälper oss att komma närmare Frälsaren.” Hon tillägger att hon fattar mod i vetskapen om att Herren inte ber oss att springa fortare än vi har krafter till (se Mosiah 4:27) eller att göra sådant som vi inte kan göra utan hans hjälp.

De här principerna hjälpte syster Laszczyk att delta i en fasta för familjemedlemmar fastän hon har haft svårt att fasta tidigare. Den kunskapen har också motiverat henne att förändra sig rent allmänt.

”Jag vill vara mer driven att tjäna, i stället för att bara vänta tills en anmälningslista skickas runt”, säger hon. ”Jag vill vara en bättre besökslärare. Jag vill söka efter något sätt att tjäna utanför kyrkan i min kommun. Jag vill att min första tanke ska vara ’Vad kan jag göra för dem?’ eller ’Vad behöver de?’ och inte ’Har jag tid?’ eller ’Hur påverkar det här mig?’

”Vi behöver vår Frälsare”, säger hon, ”men vår Frälsare behöver också oss. Han vill att vi hjälper och lyfter varandra.”

Francisco Samuel Cabrera Perez från Chihuahua i Mexico säger att han inte anser sig vara en dålig människa. Han har försökt följa buden och fullfölja sina plikter mot sin familj och mot sina medmänniskor sedan han döptes vid 16 års ålder. Men experimentet att studera Frälsarens liv hjälpte honom att förflytta sig från teoretiskt till praktiskt lärjungeskap.

När broder Cabrera studerade Johannes 6:27–63, predikan där Frälsaren kallar sig själv livets bröd, såg han inom sig en tendens som många har: att se till sin personliga bekvämlighet först.

”Jag hittar alltid en eller fler ’anledningar’ — ursäkter — till att utföra mina plikter senare”, förklarar han. Han får tankar som ”om ett tag” eller ”i morgon” eller ”det är ingen brådska”, säger han. ”De hänger över en som gamar och hindrar min familjs och min ekonomiska, sociala och framför allt eviga utveckling.”

Att bara följa Frälsaren genom att göra det vi tycker om att göra, gör oss nästan till lärjungar, inte till riktiga lärjungar, säger han. När broder Cabrera läste om Frälsarens beslutsamhet att underkasta sig Faderns vilja, stärktes hans egen beslutsamhet och han förstod bättre hur han får hjälp att ”lägg[a] av den naturliga människan” (Mosiah 3:19) genom att ta sakramentet varje vecka.

”Jag underkastar mig den Helige Andens inflytande och låter försoningens kraft göra mig till en helig”, förklarar broder Cabrera. ”För att det ska hända behöver jag utveckla kristuslika egenskaper: bli som ett barn; undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta mig Herrens vilja” (se Mosiah 3:19).

När broder Cabrera gjorde en medveten ansträngning att lägga av den naturliga människan upptäckte han att han fick större kärlek till sin himmelske Fader och Jesus Kristus, sin familj, sina ledare och andra bekanta. Han upptäckte att han gjorde bättre ifrån sig på jobbet. Och framför allt upptäckte han att han tyckte om — inte våndades över — att göra sådant som bygger upp Guds rike.

”Jag brukade se det som en börda att vara lärjunge till Kristus, men nu ser jag att hans ok är milt och hans börda lätt” (se Matt. 11:30), säger broder Cabrera. ”Det är det som den stora lycksalighetsplanen innebär: att följa Jesus Kristus och glädjas med honom nu och i evigheterna.”

Lärjungeskap i allting

Chioma N., 15 år, från Nigeria, studerade Johannes 7 och Tredje Nephi 14 för att hon ville bli mer lydig. Hon erkänner att det är svårt att ”göra sådant som jag avskyr att göra — särskilt att städa köket när jag är trött”. Men hon har också en önskan att ”älska människorna omkring henne”. Och lydnad, upptäckte hon, var ett sätt att visa den kärleken (se Joh. 14:15).

När Chioma studerade Frälsarens lärdomar om lydnad och läste om hur han underkastade sig Faderns vilja, insåg hon att eftersom vår himmelske Fader och Jesus Kristus visste att vi skulle synda och gå vilse, gav de oss bud för att hjälpa oss att hålla oss kvar på den trånga och smala stigen. Hon lärde sig också att utan lydnad kan vi inte komma in i Guds rike.

”Jag lärde mig att ingen är fullkomlig, men med lydnad kan vi alla sträva mot det”, säger hon. ”Och jag har lärt mig att vi bör vara lydiga så att vår himmelske Fader kan välsigna oss.”

Hon fann ett tillfälle när hon kunde visa lydnad i skolan. Det var när hon blev ombedd att sopa klassrumsgolvet när det inte var hennes tur.

”Jag lydde ödmjukt eftersom jag lyssnade på den Helige Anden som sade att jag skulle lyda och sopa klassrumsgolvet. De andra eleverna blev förvånade, och även vår lärare. Tack vare den händelsen vet andra nu att jag är en lydig och ödmjuk tjej. Jag kände mig glad hela veckan därför att jag hade varit lydig.”

Michelle Kielmann Hansen växte upp på Grönland och bor nu i Danmark. På båda platserna råder kulturen till att ”visa vänlighet och vara hjälpsam”, säger hon. I många avseenden, säger hon, har platserna där hon har bott hjälpt henne att göra det lättare att leva ett kristuslikt liv.

Men hon säger att på andra sätt är det svårt att hjälpa andra förstå att lärjungeskap inte är något man utövar då och då; det är ett sätt att leva. Hon sade att hennes kamrater, bland andra två rumskamrater som inte tillhör kyrkan, ofta har svårt att förstå en livsstil där man tillbringar ”all den där tiden i kyrkan”, besöker templet, studerar skrifterna och fastar varje månad. Det blir ännu svårare att leva ett liv som lärjunge när hon stöter på vulgär media, rått språk eller andra negativa externa inflytanden. ”Med dessa inflytanden”, säger hon, ”kan det vara mycket svårt att komma ihåg att jag faktiskt är en lärjunge till Kristus.”

Syster Hansen erkänner att det är svårt att vara ung vuxen i en värld vars moral ständigt verkar ändras. I vissa fall är beslutet mellan rätt och fel lätt att fatta. I andra fall är det inte det. Men, säger hon, fastän situationerna hon ställs inför ibland är komplicerade, så är skrifterna enkla.

”Det är svårare att vara lärjunge till Jesus Kristus om man inte känner honom”, säger syster Hansen. ”Skrifterna är till för att vi ska lära känna honom. Varje gång jag inte visste vad jag skulle göra vände jag mig automatiskt till det jag hade studerat på morgnar och kvällar”, sade hon. ”Att studera [Frälsarens] liv och lärdomar hjälpte mig att bättre förstå att han gjorde det han gjorde därför att han älskar var och en av oss.

När jag lärde mig mer om honom förstod jag att en Kristi lärjunge är någon som vet vem han är. Och det hjälpte mig att göra så som han lärde. Lärjungeskap är att veta [och välja] vad Jesus Kristus skulle göra i en viss situation. Därför är det viktigt att studera hans lärdomar ofta.”

Lärjungeskap överallt

Stacey White, en fyrbarnsmamma i Indiana i USA, längtade efter en möjlighet att hjälpa en granne, vän eller en främling under veckan när hon studerade Matteus 25:35–40, där Frälsaren lär att när vi tjänar ”en av dessa mina minsta” så tjänar vi faktiskt honom (vers 40).

”Eftersom jag är en upptagen hemmamamma med fyra små barn blir jag ibland frustrerad över att jag inte kan tjäna andra så ofta som jag skulle vilja”, säger syster White. ”Jag är så upptagen med att ta hand om min egen familjs behov att jag knappt har tid med något extra.”

Syster White lade märke till att när hon fortsatte studera, göra tvärhänvisningar och begrunda skriftställena och be om möjligheter att tjäna, ”så verkade det bli en ännu stressigare vecka än vad det brukar vara för en mamma” — definitivt inte vad hon hade hoppats på.

”Det fanns skolprojekt att hjälpa till med, fler oredor än vanligt att städa upp, syskongräl att medla i och ett berg av tvätt som verkade föröka sig. Att-göra-listan verkade aldrig komma i närheten av att slutföras. Mina böner verkade förbli obesvarade medan jag längtade efter den lediga tiden och energin till att tjäna någon annan än min make och mina barn.”

Men sedan, efter några dagar, insåg syster White något: Bara för att hon inte hade möjlighet att tjäna utanför hemmet så betydde inte det att Herren inte hade besvarat hennes bön, och det betydde inte att hon inte hade tjänat på betydelsefulla sätt.

”Herren besvarade min bön genom att ge mig möjligheter att tjäna min egen familj”, säger hon. ”Ibland känns det som om tjänandet jag gör för familjen på något sätt inte räknas, att det måste ske utanför hemmet för att klassificeras som tjänande, och göras för någon annan än en familjemedlem. Men med min nya insikt bäddade, tvättade, skjutsade och utförde jag mina moderliga plikter mer glatt. Mina uppgifter kändes inte lika triviala, och jag insåg att det jag gjorde för min familj gjorde skillnad.”

För Dima Ivanov från Vladivostok i Ryssland kom inbjudan att delta i ”lärjungeexperimentet” under en hektisk tid. Broder Ivanov hade nyligen lämnat sitt jobb för att starta eget, och eftersom han hade så många arbetsrelaterade ansvarsuppgifter att tänka på undrade han om han skulle kunna sätta tankarna på lärjungeskap främst.

Han tackade i alla fall ja till att delta, och eftersom lärjungeskap för honom är att ”lyda och följa en lärares riktning eller råd”, gjorde han en djupdykning i Bergspredikan som finns i Matteus 5 och i Tredje Nephi 12.

Det broder Ivanov upptäckte när han studerade de olika delarna av den predikan, sade han, var hans egna svagheter. Men broder Ivanov visste att Frälsaren hade lovat att göra det svaga starkt för dem som ödmjukar sig (se Ether 12:27), så han vände sig till honom och sökte efter möjligheter att förbättra sig.

”Jag kände mig närmare Frälsaren”, rapporterar broder Ivanov. ”Jag lärde mig att han är den störste Läraren, och jag lärde mig hur jag kunde bli mer lik honom. När jag studerade lärjungeskapets natur lärde jag mig att vi kan hitta ett nytt sätt att bli mer lika Frälsaren varje gång vi studerar hans liv. Och sedan fortsätter vi att lära oss det genom att följa hans exempel. Vi måste tillämpa det vi lär oss.”

Han sade att hans insikt om lärjungeskap förändrades under veckan. ”Att följa Frälsaren är inte bara att studera evangeliets principer eller följa hans bud”, säger han. Var vi än är och vad vi än gör kan vi ha en ”uppriktig önskan att följa hans exempel och ha för avsikt att bli mer lika honom”.

Fotoillustration Cristina Smith © IRI; detalj från Låt barnen komma till mig, av Carl Heinrich Bloch, använd med tillstånd av Nationalhistoriska museet i Frederiksborgs slott i Hillerød, Danmark, kopiering förbjuden