Min nya vän

Laura Potts, Illinois, USA

Jag satt vid ett matbord med mina vänner när jag lade märke till att en ny kille som hette Michael hade förflyttats till vår lunchtimme. Det verkade inte som om han kände någon men var villig att få nya vänner. Han bestämde sig för att sätta sig hos en grupp äldre killar. De låtsades vara hans vänner ett tag men det slutade med att de började reta honom. De drev med honom tills han började gråta. Jag såg det hända, och det gjorde mig verkligen illa till mods. Senare fick jag veta att Michael var autistisk.

Jag bestämde mig för att fråga Michael om han ville sitta med mina vänner och mig. Han tackade nej, förmodligen för att han var rädd för att bli retad igen. Han ville hellre sitta för sig själv.

Dagen därpå gick jag fram till honom och presenterade honom för mina vänner. Jag märkte att han var glad att jag inte hade gett upp om honom, och vi började prata. Jag upptäckte att han var en mästare på luffarschack. Det går nästan inte att slå honom. Jag insåg också hur oerhört smart han är. Han kan alla presidenterna i Förenta staterna och kan säga vilka år de verkade. Han är toppen, men det var inte många som ville se bortom hans handikapp. Några av de andra eleverna retade mig för att jag satt med honom, men jag brydde mig inte om det. Jag tyckte om att vara med Michael.

Varje dag när vi träffades för att äta lunch märkte jag att Michael blev allt gladare. Han såg fram emot lunchen varje dag, och det gjorde jag också. Det jag trodde bara var en vänlig gärning var egentligen början på en underbar vänskap.