Män och kvinnor och prästadömets kraft

Äldste M. Russell Ballard

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ett tal under ett andligt möte den 20 augusti 2013 vid Brigham Young-universitetet. För hela texten på engelska, gå till speeches.byu.edu.

Vi får aldrig glömma att vi är söner och döttrar till Gud, jämlika i hans ögon med skilda ansvar och förmågor som han tilldelat oss, och med tillgång till hans prästadömskraft.

Min farfar äldste Melvin J. Ballard (1873–1939), medlem i de tolv apostlarnas kvorum, befann sig på sjukhuset i det smärtsamma slutstadiet av leukemi 1939. Min far, som satt vid farfars säng, berättade för mig att farfar hade satt sig upp i sängen, tittat ut över sjukhusrummet som om han skulle tala till en publik, och tydligt sagt: ”Och framför allt, bröder, låt oss tänka klart.”

I det jag säger, ha i åtanke och tänk klart på Kristi grundläggande läror som innefattar den kärlek vår Fader i himlen har till sina döttrar som är dyrbara och viktiga för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag tror att det finns vissa sanningar som både kvinnor och män behöver förstå om kvinnans oumbärliga roll i att stärka och bygga upp Guds rike på jorden.

Vi är älskade, andliga söner och döttrar till vår himmelske Fader. Vi bodde hos honom i föruttillvaron. För att kunna uppfylla sin mission ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39), utformade vår himmelske Fader en plan för att hjälpa sina barn att nå sin högsta potential.

Det finns de som ifrågasätter kvinnans position i Guds plan och i kyrkan. Jag har intervjuats tillräckligt ofta av nationella och internationella medier för att veta att de flesta journalister som jag mött har haft förutfattade meningar i ämnet. Många har ställt frågor som antyder att kvinnor skulle vara andra klassens medborgare i kyrkan. Inget kunde vara längre från sanningen.

Låt mig nämna fem punkter som ni kan beakta i det här viktiga ämnet.

1. Fadern och Sonen vill att vi ska nå upphöjelse.

Vår himmelske Fader skapade både kvinnor och män, vilka är hans andliga döttrar och söner. Det innebär att könstillhörigheten är evig. Han har utformat en plan så att den kan hjälpa alla som väljer att följa honom och hans Son Jesus Kristus, att uppnå sin bestämmelse som arvtagare till evigt liv.

Vår himmelske Fader och hans Son är fullkomliga. De är allvetande och förstår allting. Dessutom är deras förhoppningar för oss fullkomliga. Deras verk och deras härlighet är att se sina barn nå upphöjelse.

Om vår slutliga upphöjelse är deras viktigaste mål och avsikt och om de är allvetande och fullkomliga så vet de säkerligen bäst hur de ska förbereda, undervisa och leda oss så att vi har störst chans att kvalificera oss för upphöjelse. Vår Fader i himlen vet allt, förutser allt och förstår allt. Hans förståelse, hans visdom och hans kärlek till oss är fullkomliga. Vi måste hålla med om att vår himmelske Fader och hans Son vet vilka möjligheter Guds söner och döttrar behöver för att bäst kunna förbereda den mänskliga familjen för evigt liv.

Var och en av oss har förmånen att välja om vi ska tro på att Gud är vår Fader, att Jesus är Kristus och att de har en plan som är utformad för att hjälpa oss återvända till dem. Det här kräver förstås tro. Vårt vittnesbörd, vår sinnesfrid och vårt välbefinnande börjar med vår villighet att lita på att vår Fader i himlen faktiskt vet bäst.

2. Kyrkan styrs genom prästadömets nycklar.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Herrens kyrka, och hans kyrka styrs av och genom prästadömets auktoritet och prästadömets nycklar. ”Prästadömets nycklar är den myndighet som Gud har gett prästadömsledare att leda, övervaka och styra användandet av hans prästadöme på jorden. Utövandet av prästadömets myndighet styrs av dem som innehar dess nycklar (se L&F 65:2; 81:2; 124:123). De som innehar prästadömets nycklar har rätten att presidera över och leda kyrkan inom en jurisdiktion.”¹

De som innehar prästadömets nycklar gör det möjligt för alla som tjänar eller arbetar troget under deras ledning att utöva prästadömets myndighet och få tillgång till prästadömets kraft. Alla män och alla kvinnor verkar under ledning av män som innehar nycklar.²

Jag vill upprepa något jag sade under generalkonferensen i april 2013: ”Vår himmelske Faders stora plan genomsyras av prästadömet och i den har män ett unikt ansvar att förvalta prästadömet, men de är inte prästadömet. Män och kvinnor har olika men lika viktiga roller. Liksom en kvinna inte kan bli gravid utan en man, kan inte en man till fullo utöva prästadömets kraft för att bilda en evig familj utan en kvinna. … I ett evigt perspektiv delas både kraften att skapa liv och prästadömets kraft av man och hustru.”³

Varför ordineras män till ämbeten i prästadömet och inte kvinnor? President Gordon B. Hinckley (1910–2008) förklarade att det var Herren, inte människan, ”som bestämde att männen i hans kyrka skulle inneha prästadömet” och att det också var Herren som begåvade kvinnor med ”förmåga att fullkomna denna stora och förunderliga organisation, som är Guds kyrka och rike”.⁴ Herren har inte uppenbarat varför han har organiserat sin kyrka på det sätt han gjort.

Den frågan, liksom många andra, handlar om vår tro. Tror vi att det här är Herrens kyrka? Tror vi att han har organiserat den enligt sina ändamål och sin visdom? Tror vi att hans visdom vida överstiger vår? Tror vi att han har organiserat sin kyrka på ett sätt som är till allra största välsignelse för alla hans barn, både hans söner och hans döttrar?

Jag vittnar om att det här är sant. Jag vittnar om att det här är Herrens kyrka. Kvinnor har stor del i kyrkans ledning och arbete när de verkar som ledare i Hjälpföreningen, Unga kvinnor och Primär; när de verkar som lärare, heltidsmissionärer och tempeltjänare; och i hemmet där kyrkans viktigaste undervisning sker.

Vi bör inte glömma att ungefär hälften av all undervisning som ges i kyrkan utförs av systrar. Våra systrar utgör en stor del av ledarskapet. Många tjänande aktiviteter planeras och leds av kvinnor. Kvinnornas deltagande i församlings- och stavsråd samt råd i kyrkans högkvarter tillför välbehövliga insikter, visdom och balans.

I över tjugo år har jag undervisat om vikten av råd, bland annat om vikten av kvinnors deltagande. Jag inser att vissa män, även vissa prästadömsledare, ännu inte har sett ljuset och fortfarande inte inkluderar våra kvinnliga ledare i fullständigt kompanjonskap i församlings- och stavsråd. Jag inser också att vissa män förtrycker kvinnor och i några sällsynta omständigheter är skyldiga till att misshandla kvinnor. Det är avskyvärt i Guds ögon. Jag är övertygad om att män som förnedrar kvinnor på något sätt får stå till svars inför Gud för sina handlingar. Och de prästadömsledare som inte engagerar sina kvinnliga ledare med full respekt ärar eller förhärligar inte de nycklar som han har fått. Hans kraft och inflytande förminskas tills han lär sig Herrens sätt.

Systrar, era insatser är betydelsefulla och välkomna i väl fungerande råd, men ni måste vara försiktiga så att ni inte antar en roll som inte är er. De mest framgångsrika församlings- och stavsråden är de där prästadömsledarna litar på sina kvinnliga ledare och uppmuntrar dem att bidra till diskussionerna och där de kvinnliga ledarna helt och fullt respekterar och stöttar de beslut som rådet fattar under ledning av prästadömsledarna som har nycklarna.

3. Män och kvinnor är jämlika inför Gud.

Män och kvinnor är jämlika i Guds ögon och i kyrkans ögon, men jämlika innebär inte att de är likadana. Mäns och kvinnors ansvar och gudomliga gåvor skiljer sig åt med avseende på deras natur men inte på deras betydelse eller inflytande. Gud anser inte att ena könet är bättre eller viktigare än det andra. President Hinckley förkunnade för kvinnor att ”vår evige Fader … aldrig [har] avsett att ni skulle vara något mindre än det förnämsta av hans skapelsers härlighet”.⁵

Vissa blir förvirrade och kan inte tänka klart när de jämför männens uppgifter med kvinnornas och kvinnornas uppgifter med männens.

Jag har varit omgiven av kvinnor i hela mitt liv. Jag har tre systrar. (Jag var ende sonen.) Jag har fem döttrar, tjugofyra barnbarn som är kvinnor och nitton barnbarnsbarn som är kvinnor. Och så har jag förstås välsignats med att ha varit gift med min hustru Barbara i sextiotre år. Jag lärde mig för länge sedan att lyssna på henne. Jag lärde mig att när hon sade att hon hade tänkt på något eller hade starka känslor för något som gällde familjen så var det bäst att vara uppmärksam, för nästan alltid var hon inspirerad. Jag vet av egen erfarenhet hur unga vuxna systrar och unga mödrar ibland känner sig och ibland ifrågasätter sitt värde och sin förmåga att göra en insats. Men jag är ett vittne om att när deras tankar och böner går till himlen så välsignas de med en styrka och övertygelse om att Fadern och Sonen förstår deras känslor.

Kvinnor kommer till jorden med unika andliga gåvor och förmågor. Det gäller särskilt i fråga om barn och familjer och andras välbefinnande och vård.

Män och kvinnor har olika gåvor, olika styrkor och olika synpunkter och fallenheter. Det är en av de grundläggande skälen till att vi behöver varandra. Det krävs en man och en kvinna för att skapa en familj, och det krävs män och kvinnor till att utföra Herrens verk. En man och en hustru som samarbetar i rättfärdighet kompletterar varandra. Låt oss vara försiktiga så att vi inte försöker mixtra med vår himmelske Faders plan och avsikter med våra liv.

4. Alla Guds barn har tillgång till prästadömets välsignelser.

När män och kvinnor kommer till templet blir de båda begåvade med samma kraft, närmare bestämt prästadömets kraft. Även om prästadömets myndighet styrs av prästadömets nycklar och prästadömsnycklar endast innehas av värdiga män, får alla Guds barn tillgång till prästadömets kraft och välsignelser.

Som president Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade: ”Prästadömets välsignelser inte är begränsade till enbart män. Välsignelserna utgjuts också över … alla de trofasta kvinnorna i kyrkan. … Herren erbjuder sina döttrar varje andlig gåva och välsignelse som kan erhållas av hans söner.”⁶

De som har gått ner i dopets bad och sedan tagit emot sin begåvning i Herrens hus är berättigade till rika och underbara välsignelser. Begåvningen är bokstavligen en gåva som utgörs av kraft. Alla som besöker Herrens hus utför prästadömets förrättningar.

Vår Fader i himlen är generös med sin kraft. Alla män och alla kvinnor har tillgång till den kraften för att få hjälp i sina egna liv. Alla som ingått heliga förbund med Herren och som hedrar dessa förbund är berättigade till personlig uppenbarelse, till att välsignas genom änglabetjäning, till att kommunicera med Gud, till att ta emot evangeliets fullhet, och, slutligen, att bli medarvingar med Jesus Kristus till allt det som Fadern har.

5. Kyrkan behöver kvinnornas röst och tro.

Vi behöver mer av kvinnornas tro och utpräglade, inflytelserika röster. Vi behöver kvinnor som innehar kunskap om evangeliets lärdomar och förstår vad vi tror på så att de kan bära sina vittnesbörd om sanningen om allting – vare sig dessa vittnesbörd uttalas vid lägerelden på ett läger för unga kvinnor, på ett vittnesbördsmöte, i en blogg eller på Facebook. Bara trofasta kvinnor i kyrkan kan visa världen hur Guds kvinnor, som ingått förbund, ser ut och vad de tror på.

Ingen av oss har råd att stå bredvid och se Guds avsikter förminskas och satta åt sidan. Jag inbjuder särskilt systrarna i kyrkan att söka himlens vägledning för att få veta vad de kan göra för att göra sina röster av tro och vittnesbörd hörda. Generalauktoriteterna och systrarna som är generalämbetsmän kan inte göra det ensamma. Heltidsmissionärerna kan inte göra det ensamma. Prästadömets och biorganisationernas ledare kan inte göra det ensamma. Vi måste alla försvara vår Fader i himlen och hans plan. Vi måste alla försvara vår Frälsare och vittna om att han är Kristus, att hans kyrka har återställts till jorden, och att det finns sådant som är rätt och sådant som är fel.

Om vi ska kunna ha modet att höja våra röster och försvara kyrkan, måste vi först förbereda oss genom att studera evangeliets sanningar. Vi behöver stärka våra vittnesbörd genom ihärdiga studier av skrifterna och genom att åberopa Moronis löfte att vi kan ”få veta sanningen om allting” (Moroni 10:5) om vi söker det genom ödmjuka böner och studier.

Slösa inte tid på att försöka ändra på eller anpassa Guds plan. Det har vi inte tid med. Det är meningslöst att försöka avgöra hur man organiserar Herrens kyrka annorlunda. Herren står vid rodret för den här kyrkan och vi följer hans ledning. Både män och kvinnor behöver större tro och ett starkare vittnesbörd om vår Herre Jesu Kristi liv och försoning och mer kunskap om hans undervisning och lära. Vi behöver klara sinnen så att den Helige Anden kan lära oss vad vi ska göra och vad vi ska säga. Vi behöver tänka klart i den här världen av förvirring och åsidosättande av det som hör Gud till.

Systrar, er sfär av inflytande är unik – en sfär som män inte kan ta över. Ingen kan försvara vår Frälsare med större övertygelse eller kraft än ni – Guds döttrar som har sådan inre styrka och övertygelse. Kraften i en omvänd kvinnas röst är gränslös, och kyrkan behöver era röster nu mer än någonsin.

Jag är ett vittne och ger er mitt vittnesbörd om att vi lever i en tid när vi måste stå eniga – män och kvinnor, unga män och unga kvinnor, pojkar och flickor. Vi måste stå upp för vår himmelske Faders plan. Vi måste försvara honom. Han skjuts åt sidan. Vi kan inte stå overksamma som medlemmar i kyrkan och tillåta att det fortsätter att ske utan att ha modet att höja våra röster.

Må Gud välsigna oss med modet att studera evangeliets enkla sanningar och ta varje chans att dela med oss av dem.