Tills vi möts igen
Ovanliga pojkar
Från ”Stories from the General Authorities: An Uncommon People”, New Era, feb. 1974, s. 28–29.
”Varför skålade du i mjölk?”
Jag fick ett brev från en missionär i Kalifornien. Han sade att en kvinnoklubb hade ordnat en lunch på hotellet. Kvinnan som stod för det hela hade dukat med en extra tallrik, och hon sade: ”När nästa soldat kommer ska vi bjuda in honom att ta den här platsen vid bordet.” Nu råkade det vara en mormonpojke.
När kaffet bjöds runt så rörde han det inte. Du ser hur lätt det hade varit för pojken att säga: ”Äsch, mor är inte här. Far är inte här. Biskopen är inte här. Jag är den ende mannen bland alla de här kvinnorna. En liten kopp kaffe kan inte skada.”
Men han kände att han ville ära Herren som hade kallat honom ut ur mörkret till ett underbart ljus, så han rörde det inte. De erbjöd sig att göra i ordning te, men han ville inte ha det heller. Sedan ville de veta allt om honom. Det öppnade dörren för honom att berätta för dem hur han växte upp. Och sedan när de hade ätit klart, tände de sina cigaretter och lät dem gå runt. Naturligtvis tackade den unge soldaten nej. En av kvinnorna bestämde sig där och då: ”Om mormonäldsterna någonsin ringer på hemma hos mig, ska jag släppa in dem. Jag vill veta mer om ett folk som kan uppfostra en pojke som den här som satt vid vårt bord i dag.”
En annan mormonpojke sändes österut för att gå officersutbildning. En ny befälhavare kom till lägret och det ordnades en bankett för att hedra honom. Det stod ett cocktailglas vid varje tallrik. När tiden var inne ställde sig varje blivande officer upp med sitt cocktailglas för att skåla för den nye befälhavaren. Alla utom en pojke. Han höjde ett glas mjölk.
Nu såg befälhavaren det. Han gick rakt fram till pojken när underhållningen var över och sade: ”Varför skålade du i mjölk?”
”Jo”, sade han, ”jag har aldrig rört alkohol i hela mitt liv. Jag vill inte göra det. Mina föräldrar vill inte att jag ska göra det och jag trodde inte att du ville att jag skulle göra det heller. Men jag ville skåla för dig, så jag tänkte att du skulle bli nöjd om jag skålade med det som jag är van vid att dricka.”
Befälhavaren sade: ”Inställ dig i huvudkontoret i morgon”, och så sade han en tid.
Jag antar att den där pojken fick en sömnlös natt, men när han kom in på befälhavarens kontor morgonen därpå, tilldelades han en plats i befälhavarens stab med följande förklaring: ”Jag vill omge mig med män som har mod att göra det de vet är rätt oavsett vad någon annan tycker om det.”
Visst är det underbart! Han var en ovanlig pojke, eller hur? Jag hoppas att ni alla är ovanliga. Jag hoppas att om ni någonsin befinner er i en liknande situation, att ni fattar rätt beslut.
Foto av vinglas Ziviani/iStock/Thinkstock; foto av mjölk denphumi/iStock/Thinkstock