Frälsningsarbetet då och nu
Äldste L. Whitney Clayton
i presidentskapet för de sjuttio
Frälsningsarbetets fem ansvarsområden är inte nya för den här tidsutdelningen. De lärdes och praktiserades på Mormons boks tid.
Nephi talade om de sista dagarna och om den uppenbarade sanning som då skulle översvämma jorden när han profeterade att folket skulle ”komma till kunskap om sin Återlösare och varje del av hans lära så att de kan veta hur de kan komma till honom och bli frälsta” (1 Nephi 15:14; se också Mose 7:62). Som uppfyllelse av Nephis profetia verkar kyrkan i dag för att hjälpa män och kvinnor över hela världen att lära sig om och bygga sina liv på Frälsarens lära så att de kan komma till honom och vandra på vägen mot frälsning.
Levande profeter och apostlar lär oss att ”medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka har sänts ut ’för att arbeta i hans vingård för människosjälarnas frälsning’ (L&F 138:56). Detta frälsningsarbete innefattar medlemmars missionsarbete, att behålla omvända, att aktivera mindre aktiva medlemmar, tempeltjänst och släktforskning och att undervisa om evangeliet.”1
Mormons bok visar att kyrkans medlemmar i forna tider också betonade ”missionsarbete, att behålla omvända, att aktivera mindre aktiva medlemmar, tempeltjänst och släktforskning och att undervisa om evangeliet”. Det faktum att de här grundläggande ansvaren har förblivit desamma i alla tidsutdelningar är en mäktig bekräftelse på att Gud är oföränderlig och att han älskar alla sina barn, oavsett var och när de har levat.
Missionsarbete
Mormons bok undervisar tydligt om den lära som ligger till grund för missionsarbete. Nephi skrev till exempel att ”om ni följer Sonen helhjärtat, utan hyckleri eller förställning inför Gud, men med ärligt uppsåt och omvänder er från era synder och vittnar för Fadern att ni är villiga att ta på er Kristi namn genom dopet — ja, genom att följa er Herre och er Frälsare ned i vattnet enligt hans ord, se, då skall ni ta emot den Helige Anden. Ja, sedan kommer dopet med eld och med den Helige Anden” (2 Nephi 31:13; se också 3 Nephi 11:31–40; 27:13–22).
Därför är det ingen överraskning att det finns gripande redogörelser för missionsarbete i Mormons bok. Till exempel berättas det att alla Mosiahs söner vägrade ta ansvaret att verka som kung över nephiterna. I stället begav de sig till Nephis land för att predika evangeliet för lamaniterna som var nephiternas bittra fiender. Deras mission varade i omkring fjorton år och tusentals människor gick med i kyrkan som nyomvända. (Se Mosiah 28; Alma 17–27.)
Till följd av exemplen på missionsarbete i Mormons bok är missionsarbetet i dag utan motstycke i kyrkans historia.
Behålla omvända
Nephi skrev också om att uppmuntra nya medlemmar att förbli aktiva i evangeliet så att de kan få evigt liv:
”Sedan ni kommit in på den trånga och smala stigen vill jag fråga er om allt är gjort. Se, jag säger er: Nej, för ni hade inte kommit så långt utom genom Kristi ord, med orubblig tro på honom och med fullkomlig förtröstan på hans förtjänster som är mäktig att frälsa.
Därför måste ni sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv” (2 Nephi 31:19–20).
Kyrkans ledare på Mormons boks tid vidtog konkreta åtgärder för att hjälpa nya medlemmar att hålla sig kvar på den trånga och smala stigen. Moroni som sett vår tid och visste att vi skulle ställas inför liknande prövningar (Mormon 8:35) skrev ner några av vanorna som hjälper nya medlemmar förbli trofasta mot sina förbund:
”Och sedan de hade mottagits till dop och påverkats och renats genom den Helige Andens kraft räknades de bland Kristi kyrkas folk. Och deras namn upptecknades så att de skulle bli ihågkomna och få näring genom Guds goda ord för att hålla dem på den rätta vägen och få dem att ständigt och vaksamt be och förtrösta endast på Kristi förtjänster, han som var deras tros upphovsman och fullkomnare.
Och kyrkan kom ofta tillsammans för att fasta och be och för att tala med varandra om sina själars välfärd” (Moroni 6:4–5).
Den nutida kyrkan följer mönstret för att omvända och behålla i våra församlingsråd, prästadömskvorum och andra organisationer.2
Aktivering av mindre aktiva medlemmar
I slutet av sin verksamhet var Alma mycket bekymrad för den andliga välfärden hos en grupp avfällingar från kyrkan som kallade sig zoramiter. I Mormons bok berättas det att ”hans hjärta åter [började] … bedrövas på grund av folkets ondska.
Ty det förorsakade Alma stor sorg att höra att det fanns ondska bland hans folk. Därför var hans hjärta djupt bedrövat över att zoramiterna hade fjärmat sig från nephiterna” (Alma 31:1–2).
Alma organiserade en insats för att återvinna zoramiterna. Han valde trofasta medhjälpare och bad för sig själv och för sina medhjälpare i arbetet. Han bad Gud att ”trösta deras själar i Kristus”, ge dem styrka att bära bördorna som deras arbete skulle innebära, och ge dem ”framgång i att föra [zoramiterna] tillbaka till [Fadern] i Kristus” (Alma 31:32, 34). Sedan gav han sina medhjälpare prästadömsvälsignelser och så började de arbeta (se Alma 31:36).
När den uppståndne Herren personligen verkade bland folket i landet Ymnighet, lärde han sina utvalda lärjungar att ständigt verka för att rädda dem som hade irrat sig bort från den trånga och smala stigen. Han sade: ”Ni skall fortsätta betjäna sådana, ty ni vet inte om de inte kommer att återvända och omvända sig och komma till mig med helhjärtat uppsåt, så att jag kan hela dem. Och ni skall bli medlet att föra frälsning till dem” (3 Nephi 18:32).
Den nutida kyrkans arbete för att återuppväcka tron hos mindre aktiva medlemmar speglar Frälsarens och profeternas nedtecknade lärdomar i Mormons bok.
Tempeltjänst och släktforskning
När nephiterna hade skilts åt från lamaniterna byggde de ett tempel. Nephi skrev: ”Och jag, Nephi, byggde ett tempel, och jag uppförde det med Salomos tempel som förebild, förutom att det inte byggdes av så många dyrbara ting, ty de fanns inte i landet. Därför kunde det inte byggas likt Salomos tempel. Men byggnadssättet var detsamma som för Salomos tempel, och arbetet utfördes med mycket stor konstfärdighet” (2 Nephi 5:16).
Det står i Mormons bok att Jakob, kung Benjamin, Alma och Amulek alla undervisade i tempel (se Jakob 1:17; Mosiah 1:18; Alma 16:13). I Almas och Helamans bok nämns flera tempel bland folket (se Alma 16:13; Helaman 3:9).
Frälsaren valde templet i landet Ymnighet som platsen där han uppenbarade sig för de överlevande nephiterna och lamaniterna efter sin uppståndelse (se 3 Nephi 11:1). Han såg också till att läran som ligger till grund för släktforskning undervisades för folket. Han citerade Malakis ord om Elias nutida besök och sade:
”Se, jag skall sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.
Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår jorden med en förbannelse” (3 Nephi 25:5–6).
I Mormons bok nämns flera gånger att man förde släkthistoria. Lehi sände tillbaka sina söner till Jerusalem för att hämta mässingsplåtarna, som innehöll ”judarnas uppteckning och likaså [hans] fäders släktlinjer” (1 Nephi 3:3). I Ethers bok finns namnen på efterkommande ledare och, om så behövdes, deras syskon och barn. Det visar att omfattande släktuppteckningar fördes bland folket.
Kyrkans världsomfattande insatser i fråga om tempeltjänst och släktforskning står i samklang med lärdomarna i Mormons bok.
Undervisning om evangeliet
Jesu Kristi evangelium undervisas i hela Mormons bok. Kanske fångar de här orden från Nephi andan i den trofasta undervisningen och dess heliga syfte: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder” (2 Nephi 25:26).
Mycket av den underbara undervisningen i Mormons bok kommer från föräldrar som undervisar sina barn. Tänk på Lehi som undervisade Jakob om att det finns en ”motsats till allting” (2 Nephi 2:11) eller Alma som sade till Corianton att ”ogudaktighet … aldrig [har] inneburit lycka” (Alma 41:10) eller på de unga krigarna som hade lärt sig av sina mödrar ”att om de inte tvivlade skulle Gud rädda dem” (Alma 56:47).
Frälsningsarbetets fem ansvarsområden är inte nya för den här tidsutdelningen. De lärdes och praktiserades på Mormons boks tid och har alltid varit en del av Kristi lära (se 1 Nephi 15:14).
Illustrationer Dan Burr