Systrar i förbundet
Som lärjungar till Jesus Kristus har vi alla systrar som älskar och stöder oss – oavsett vår familjesituation.
Under min första söndag som studerande i Paris förundrades jag över mångfalden i min nya församling. En förtjusande kvinna från Östeuropa ledde Hjälpföreningen. Några systrar från Västafrika var vänliga nog att låna mig sin psalmbok. En asiatisk kvinna som mödosamt översatt sin lektion till franska ledde en av de mest hjärtevarma lektioner som jag någonsin hört. Fastän jag var en ung amerikanska som befann sig 800 mil hemifrån kände jag mig hemma bland kvinnorna i församlingen. Vi kom från Frankrike, Kambodja, Elfenbenskusten, Ukraina och Förenta Staterna – men skillnaderna i ålder och kultur hade ingen betydelse. En anda av systerskap förenade oss.
Under mina första år på college insåg jag för första gången vilket härligt nätverk av systrar jag hade tillhört i hela mitt liv. Jag växte upp utan biologiska systrar så ibland kunde jag inte få en klar uppfattning om vad systerskap innebar. Jag är så tacksam för mina underbara föräldrar och bröder, men jag längtade efter systrar som jag kunde prata, skratta och uppleva livet med. I stället har jag lärt mig lita till systrarna som jag har funnit inom ”enheten i tron” (Ef. 4:13). Många upplevelser har lärt mig att jag kan lita på de här trofasta kvinnorna. Tack vare Jesu Kristi evangelium har jag systrar!
Världen lär att olikheter i fråga om familj, generationer, kultur eller personlighet skiljer oss åt. I verkligheten förenas systrar genom kärlek, tjänande och vårt gudomliga arv som barn till vår himmelske Fader. Den här enigheten hjälper oss att fullfölja våra dopförbund. Vi har fått löfte om att ”komma in i Guds fålla och kallas hans folk och är villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta,
ja, och är villiga att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där ni må befinna er” (Mosiah 18:8–9).
Komma in i Guds fålla
Systrar hjälper varandra hålla de här dopförbunden på många sätt. Ting Chang från Taiwan ”[kom] in i Guds fålla” när hon var i högstadieåldern. Eftersom hennes familj hade ekonomiska problem hoppade Ting över luncherna för att spara familjens pengar. Jina, en klasskamrat, lade märke till det. Jinas mamma började laga extra mat varje dag till lunch så att Ting kunde få lite. Snart bjöd Jina med sig sin vän till kyrkan. Jinas mamma hade nyligen blivit medlem i kyrkan och Jana fick missionärslektionerna. För Ting var exemplet på kristlig kärlek som de här kvinnorna visade mäktigt, och hon började också träffa missionärerna.
Ting och Jina läste skrifterna tillsammans och skrev dagbok om sina heliga upplevelser. Deras band av systerskap stärktes när båda döptes samma dag. I dag verkar båda som heltidsmissionärer för att sprida glädjen i Jesu Kristi evangelium. Jina, hennes mamma och Ting har blivit systrar genom att följa Herrens normer och genom att bära hans namn.
Bära varandras bördor
Kärleksfullt tjänande är ett annat kännetecken på sant systerskap. Hjälpverksamhet och besöksundervisning är kyrkans sätt att tjäna på det sättet. Jacqueline Soares Ribeiro Lima från Brasilien berättar hur två besökslärare välsignade hennes liv och familj när hon fått diagnosen manodepressiv sjukdom och inte kunde komma till kyrkan regelbundet: ”Min man Vladimir gjorde allt han kunde för att hjälpa mig igenom den värsta fasen av sjukdomen. Han fick uthärda de värsta stunderna ensam – tills två underbara kvinnor kallades som mina besökslärare.”
De här två kvinnorna, Rita och Fátima, visade sin kärlek genom att lära sig mer om sjukdomen och stödja Jacquelines familj. Hon kände hela tiden deras uppriktiga intresse för henne. Bland annat ordnade de en liten fest för Jacqueline och sydde en klänning åt hennes dotter. Så småningom hjälpte Rita och Fátimas uppriktiga omsorg Jacqueline andligt, och hon började gå i kyrkan regelbundet, upplyft av deras styrka.
Oavsett om våra systrars bördor är fysiska, känslomässiga eller andliga så är det underbart när vi når ut i kärlek till den trötta unga mamman, den blyga nya bikupsflickan, den äldre kvinnan, den överbelastade hjälpföreningspresidenten. Kvinnor i förbundet ”finner glädje i tjänande och goda gärningar”1 och söker därför upp och hjälper de systrar som är slitna eller trötta.
Sörja med dem som sörjer
Trosstarka kvinnor följer Frälsarens föredöme när de når ut till andra i ömhet. Det finns kanske inget bättre exempel i skrifterna på osjälvisk kärlek än Noomi från Betlehem och hennes svärdotter Rut från Moab. Rut valde att hjälpa sin svärmor efter att Noomis make och söner hade dött. I sin sorg bestämde sig Noomi för att återvända till sitt hemland. Fastän de här kvinnornas kulturella och religiösa bakgrund skilde sig åt blev de vänner när de stödde varandra i att leva rättfärdigt, och arbetade sig igenom svårigheter tillsammans.
Ruts exempel och tjänande gjorde sådant intryck att Noomis klagan vändes i glädje över hennes lycka att ha en så underbar svärdotter och syster i evangeliet. Deras band var så starkt att andra kvinnor som såg deras ömsesidiga kärlek sade: ”Välsignad vare Herren, som … [har gett dig] din sonhustru, … som är mer för dig än sju söner” (Rut 4:14–15).
Trösta dem som står i behov av tröst
Några skrivna ord från en syster i församlingen tröstade Raihau Gariki från Tahiti som kallades som hjälpföreningslärare en månad efter att hon fyllt 18. Hon var nervös över att undervisa ”mödrar och mor- och farmödrar som redan visste så mycket, hade haft många prövningar och upplevt mycket”. Efter den första lektionen fick hon ett kort ”fyllt av kärleksfulla ord” från en kvinna i klassen. Orden stärkte hennes självförtroende och hon satte fast kortet i sin dagbok för att vara till hjälp under svåra tider.
Systrar i evangeliet tröstar och stöttar varandra under prövningar. J. Scott Featherstone, en stavspresident i Utah, minns hur han tillsammans med sin hustru besökte en kvinna i staven vars man just hade dött. ”Min hustru bara höll om henne, grät med henne och tröstade henne tills hon kände sig älskad.” Ibland är systerskap just så enkelt.
Stå som vittnen om Gud
Det uppstår en stor kraft när kvinnor i alla åldrar ”står för sanning och rättfärdighet”.2 Vårt systerskap i Jesu Kristi evangelium kan stärka oss, oavsett vilka situationer vi ställs inför i en allt mer orättfärdig värld. Också de yngsta kan stå som vittnen: Jessica Vosaniyaqona från Kalifornien undervisades om evangeliet av de sexåriga flickorna i sina primärklasser som påminde henne och vittnade för henne om hur viktig familjen är.
Äldre systrar är också viktiga exempel. Kimm Frost från Utah minns många kvinnor som har påverkat henne att vara stark i evangeliet, bland annat Ursula Squires. Kimm säger: ”Syster Squires blev min besökslärarkamrat när hon var långt över 90. Hon såg och hörde inte så bra, men var fullkomligt hängiven evangeliet. Hon missade aldrig en söndag och gjorde trofast sina besök. … Hon var en inspiration för mig.” Oavsett om det är genom föredöme eller genom att bära vittnesbörd kan systrar bli eniga lärjungar till Mästaren.
Systrar i Guds kyrka
Jag har verkligen fått systrar när jag har sett kvinnor ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt” (Mosiah 18:9). Jag hade möjlighet att verka som heltidsmissionär. När jag kallades att verka i Utahmissionen Salt Lake City Temple Square – den enda missionen i kyrkan med bara kvinnor – erkänner jag att jag var nervös för att vara omringad av så många kvinnor. Jag behövde inte oroa mig. Mitt vittnesbörd om systerskap stärktes avsevärt medan jag umgicks med oräkneliga kvinnor som var och en vittnade om Frälsaren i sina dagliga handlingar.
Min första julafton på missionsfältet samlade min missionspresident ihop alla systrarna för att titta på en upplyftande film. I filmen hjälpte två systrar varandra att övervinna en svår situation. Jag blev rörd av deras enighet. När jag tittade på filmen och såg mig om på alla strålande systermissionärer vittnade Anden kraftfullt för mig om att det systerskapet är ett evigt band som fastställts av vår himmelske Fader, och jag var en del av det också. Vilken underbar sanning: Vi är aldrig ensamma för Herren har gett oss alla systrar.
Författaren bor i Utah, USA.
Foto av kvinnor i Demokratiska republiken Kongo, Howard Collett