Syster Spafford talade till mig

Sandy Howson, Ohio, USA

Jag satt och spelade ett restaurangspel på internet sent en kväll när min man gick förbi och meddelade att han tänkte gå och lägga sig.

”Jag kommer snart”, sa jag till honom.

”Det tror jag när jag ser det”, sa han.

Jag spelade ett spel där jag lagade virtuell mat i en virtuell restaurang till virtuella gäster. Jag tittade på datorskärmen och sa: ”Jag har faktiskt mat som är färdig om en kvart.”

För att fördriva tiden medan jag väntade, tog jag fram Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet som hade legat på skrivbordet sedan jag fick den i Hjälpföreningen. Jag började läsa förordet. På tredje sidan fann jag följande av Belle S. Spafford, Hjälpföreningens nionde generalpresident.

”Jag tror att det vore bra”, skrev hon, ”om genomsnittskvinnan idag gjorde en utvärdering av de intressen och aktiviteter hon sysselsätter sig med, och sedan vidtar åtgärder för att förenkla sitt liv genom att sätta de viktigaste sakerna främst och koncentrera sig på det som hon har den största och mest bestående behållningen av och upphöra med de mindre givande aktiviteterna” (2011, s. XIII).

Förutom skrifterna hade inget jag läst någonsin berört mig så djupt. Den här kvinnan som dog för mer än 30 år sedan talade till mig. Hennes ord är förmodligen mer relevanta idag än när hon sa dem.

Jag visste omedelbart att jag aldrig skulle spela internetspel igen. Jag stängde av datorn, gick och lade mig och berättade för min man om mitt beslut. Nästa dag satte jag inte ens på datorn. Istället räknade jag ut hur många timmar jag hade slösat bort på de där spelen varje dag.

Jag multiplicerade tre timmar per dag med 365 (dagar per år) och delade med 24 (timmar per dygn). Jag häpnade när jag insåg att jag slösat bort 45,62 dygn per år. De dyrbara timmarna och dagarna är borta för evigt. Jag kunde ha använt dem till att läsa skrifterna, umgås med min man och mina barn, tjäna andra eller ära mina kallelser.

Generalauktoriteter talar ofta om det här ämnet på generalkonferenserna. Ändå hade det inte gått in, och jag tänkte att det inte gällde mig.

Jag är tacksam för att den Helige Anden hjälpte mig inse att generalauktoriteterna – och Belle S. Spafford – talade till mig.