Tjänande i kyrkan
Gjorde jag tillräckligt?
Författaren bor i Utah i USA.
En lektion om förlorade får hjälpte mig att förstå hur jag på bästa sätt kunde uppfylla min kallelse.
Sammansatt fotoillustration Mike Boyland/iStock/Thinkstock och Oleksiy Fedorov/Hemera/Thinkstock
När jag var 23 år kallades jag som Hjälpföreningens president i vår församling för gifta studerande. Jag minns hur otillräcklig jag kände mig, samtidigt som jag ville göra mitt bästa. Jag var angelägen och ivrig att verka men tvivlade på min förmåga att vara en bra ledare.
Efter några månader som Hjälpföreningens president kände jag att jag inte gjorde tillräckligt. Jag ville kunna knyta an till systrarna och vara lyhörd för deras personliga behov, men jag kände att jag inte räckte till.
Jag talade med min biskop och berättade om mina bekymmer. Jag förklarade att jag bara inte kunde nå alla systrar jag ville nå. Jag berättade hur jag önskade att det fanns fem av mig till att utföra arbetet så som jag tyckte att det skulle gå till. Jag försökte se lättsamt och humoristiskt på saken, men jag fick snabbt tårar i ögonen av missmod. Han log och gav mig några av de bästa råden om ledarskap som jag någonsin fått.
”Känner du till berättelsen om herden som, när han förlorat ett får i sin flock, lämnade ’de nittionio’ för att finna det”, frågade han (se Luk. 15:4–7). Jag nickade.
”Det verkar finnas så mycket visdom i den liknelsen”, fortsatte han. ”Herden visste att de nittionio skulle klara sig om han lämnade dem för att söka efter det förlorade fåret.”
Sedan gav biskopen följande råd:
”Du förstår, de nittionio tar mycket väl hand om varandra medan man är borta. De stöttar varandra och håller ihop mycket väl. Jag föreslår att du koncentrerar dig på dem som verkar vara vilsna. Resten av dem klarar sig.”
Jag kände starkt att det han hade sagt till mig var sant och att jag inte behövde bekymra mig om hela flocken på en gång. Min uppgift var att finna de som verkade förlorade och välkomna dem tillbaka in i flocken. På så sätt kunde vår himmelske Faders avsikter genomföras, och jag kunde vara ett redskap i hans händer.
När jag följde biskopens råd kände jag att jag fick större förståelse för hur Herren ville att jag skulle tjäna i hans rike. Jag blev också andlig tillfredsställd vilket stärkte mig i min kallelse eftersom jag tjänade på det sätt som Frälsaren hade lärt. Genom den Helige Andens kraft hade min biskop gett mig en stor gåva av förståelse och insikt.
Jag vittnar om att när vi ber och söker inspiration från våra prästadömsledare, inspireras de att visa oss hur vi ska leda på rättfärdiga sätt.