Att leva med ärligt uppsåt
Randall L. Ridd
Verkade som andre rådgivare i Unga mäns generalpresidentskap från 2013 till 2015
Från en världsomfattande andakt för unga vuxna, ”Ett liv med mening: Betydelsen av ett ärligt uppsåt”, som hölls på Brigham Young University–Idaho den 11 januari 2015. För hela talet, gå till devotionals.lds.org.
Ärligt uppsåt betyder att göra rätt saker av rätt anledning.
Foto Jupiterimages/Stockbyte/Thinkstock
Jag lärde mig vikten av ärligt uppsåt som ung seminarieelev. Vår lärare uppmanade oss att läsa Mormons bok. För att hjälpa oss hålla koll på våra framsteg, gjorde han en uppställning med våra namn längs ena sidan och skrev böckerna överst. Varje gång vi läst en bok, sattes en stjärna vid vårt namn.
I början läste jag inte så mycket, och det dröjde inte länge förrän jag insåg att jag kom längre och längre efter. Sporrad av skamkänslor och av min inre tävlingsanda, började jag läsa. Varje gång jag fick en stjärna kändes det bra. Och ju fler stjärnor jag fick, desto mer motiverad var jag att läsa – mellan lektionerna, efter skolan, varje ledig minut.
Det här hade varit en fin berättelse om jag kunnat säga att jag blev först i klassen – men det blev jag inte. Och det hade inte gjort något om jag kunde berätta för er att jag uppnådde något bättre än första plats – ett vittnesbörd om Mormons bok. Men så blev det inte heller. Jag fick inte ett vittnesbörd. Det jag fick var stjärnor. Jag fick stjärnor eftersom det var därför jag läste. För att använda Moronis ord var det mitt ”ärliga uppsåt”.
Moroni var tydlig när han beskrev hur man kan få veta om Mormons bok är sann: ”Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft” (Moroni 10:4; kursivering tillagd).
Rätt anledning
När jag tittar tillbaka ser jag att Herren var helt rättvis mot mig. Varför skulle jag vänta mig att hitta något annat än det jag sökte? Ärligt uppsåt är att göra rätt saker av rätt anledning. Jag läste rätt bok av fel anledning.
Det var inte förrän åratal senare som jag läste Mormons bok med ärligt uppsåt. Nu vet jag att Mormons bok uppfyller sin gudomliga avsikt att vittna om Jesu Kristi liv och mission, för jag har läst den med ärligt uppsåt.
Det jag lärde mig om ärligt uppsåt och Mormons bok angår oss alla, i alla aspekter av våra liv. Alltför ofta följer vi passivt mönster och vanor som vi utvecklat med åren – vi gör som vi brukar göra utan att fundera över vart vi är på väg. Att leva med ärligt uppsåt ger livet inriktning och mening och det kan göra all skillnad i världen. Att leva med ärligt uppsåt innebär att vi förstår orsakerna – motiven bakom våra handlingar. Sokrates sa: ”Ett liv utan eftertanke är inte värt att leva.”1 Fundera över hur du använder din tid och fråga dig själv regelbundet: ”Varför?” Det hjälper dig att utveckla förmågan att se bortom nuet. Det är mycket bättre att se framåt och fråga ”varför ska jag göra så?” än att se tillbaka och fråga ”varför gjorde jag så?”
Fotoillustration Sergey Nivens/iStock/Thinkstock
Vad vill Herren att du ska göra?
När jag var ung hade jag bestämt mig för att inte verka som missionär. Efter ett år på college och ett år i armén hade jag ett bra jobb på ett sjukhus som röntgentekniker. Det verkade gå bra för mig i livet och en mission kändes inte nödvändig.
En dag frågade dr James Pingree, en av kirurgerna på sjukhuset, om jag ville äta lunch med honom. Under samtalet upptäckte dr Pingree att jag inte planerade att gå ut som missionär och frågade varför. Jag sa att jag var lite äldre och att det troligen var för sent. Han sa genast att det inte var något bra skäl och att han själv hade verkat på mission efter avslutad läkarutbildning. Sedan bar han sitt vittnesbörd om hur viktig hans mission hade varit.
Hans vittnesbörd hade stor inverkan på mig. Det fick mig att be som jag aldrig bett förut – med ärligt uppsåt. Jag kunde komma på många skäl till att inte gå på mission: Jag var blyg. Jag hade ett jobb jag tyckte om. Jag hade chans till ett stipendium som jag inte kunde få efter missionen. Viktigast var att jag hade en flickvän som väntat på mig när jag gjorde militärtjänst – och jag visste att hon inte skulle vänta i två år till! Jag bad och bad för att få bekräftat att mina skäl var giltiga och att jag hade rätt.
Till min besvikelse fick jag inte det klara ja eller nej-svar jag hoppats på. Då kom tanken: ”Vad vill Herren att du ska göra?” Jag var tvungen att medge att han ville ha mig som missionär, och det blev ett avgörande ögonblick i mitt liv. Skulle jag göra det som jag ville göra eller det som Herren ville att jag skulle göra? Det är en fråga vi alla borde ställa oss ofta.
Jag är tacksam att jag valde att gå ut som missionär, och jag kallades att verka i Mexikomissionen Nord.
Eviga konsekvenser
Trettiofem år senare uppmanade min son mig att besöka Mexiko med honom. Vi hoppades kunna hitta några av dem jag hade undervisat. Vi besökte ett sakramentsmöte i det lilla samhälle där jag påbörjade min mission, men jag kände inte igen en enda människa. Efter mötet talade vi med en av medlemmarna och frågade om han kände någon på min lista av personer som jag hade undervisat så många år tidigare. Vi gick igenom listan utan framgång, tills vi kom till det sista namnet – Leonor Lopez de Enriquez.
”Åh, ja”, sa mannen. ”Den familjen tillhör en annan församling, men de har sina möten i den här byggnaden. De har sitt sakramentsmöte efter oss.”
Vi behövde inte vänta länge förrän Leonor kom in. Även om hon nu var i 75-års åldern kände jag genast igen henne och hon kände igen mig. Vi grät och kramade om varandra länge.
”I 35 år har vi bett att du skulle komma tillbaka så att vi kunde tacka dig för att du tog evangeliet till vår familj”, sa hon.
När andra släktingar kom in utväxlade vi kramar och tårar. Vi upptäckte snart att biskopen i den här församlingen var en av Leonors söner, att både sångledaren och pianisten var barnbarn till henne, och det var även flera unga män i aronska prästadömet. En av hennes döttrar var gift med en rådgivare i stavspresidentskapet. En annan dotter var gift med biskopen i en närbelägen församling. De flesta av Leonors barn hade verkat som missionärer och nu hade hon barnbarn som också gjort det.
Vi upptäckte att Leonor var en mycket bättre missionär än jag varit. I dag minns hennes barn tacksamt hennes outtröttliga arbete med att lära dem evangeliet. Hon lärde dem att många små enskilda beslut med tiden resulterar i ett rikt, rättfärdigt och lyckligt liv, och de har lärt andra detsamma. Allt sammantaget så har över 500 personer kommit in i kyrkan tack vare den här underbara familjen.
Allt började med ett enkelt samtal under en lunch. Jag tänker ofta att om dr Pingree hade varit mer fokuserad på sitt jobb eller andra världsliga strävanden, kanske han aldrig skulle ha frågat varför jag inte var missionär. Men hans fokus låg på andra och på att främja Herrens verk. Han sådde ett frö som har växt och gett frukt och fortsätter att växa exponentiellt (se Mark. 4:20). Min mission lärde mig den eviga följden av ett enstaka beslut att göra Herrens vilja.
Kom ihåg ditt eviga syfte
Jag har ofta sett tillbaka på mitt liv och undrat varför det var så svårt för mig att fatta beslutet att gå ut som missionär. Det var svårt eftersom jag blev distraherad. Jag glömde bort mitt eviga syfte, den verkliga orsaken till varför vi är här.
Mina önskningar och min vilja stämde inte med Herrens vilja. Om de hade gjort det, hade beslutet varit lättare. Och varför stämde de inte? Jag gick till kyrkan och tog del av sakramentet på söndagar, men jag fokuserade inte på dess betydelse. Jag bad, men det var mest en vanemässig upprepning. Jag läste skrifterna, men bara sporadiskt och utan ärligt uppsåt.
Jag uppmanar dig att leva ett uppsåtligt och fokuserat liv – även om du inte konsekvent har gjort så hittills. Bli inte missmodig av tankar på vad du redan har gjort eller inte gjort. Låt Frälsaren dra ett streck över det förflutna. Kom ihåg vad han har sagt: ”Men så ofta de omvände sig och med ärligt uppsåt sökte få förlåtelse blev de förlåtna” (Moroni 6:8; kursivering tillagd).
Börja nu. Lev ett meningsfullt liv, medveten om varför du gör det du gör och vart det leder dig. När du gör det upptäcker du att det viktigaste svaret på varför du gör allt det du gör, är att du älskar Herren och känner hans fullkomliga kärlek till dig. Må du finna stor glädje i din strävan efter fullkomning och efter att förstå och utföra hans vilja.