Ett lägligt telefonsamtal
Författaren bor i Taichung i Taiwan.
När jag växte upp trodde jag inte att det fanns en Gud. Mitt liv var turbulent och under mina mörkaste dagar var jag tillräckligt deprimerad för att vilja avsluta mitt liv. Det var då missionärerna kom och knackade på min dörr. Evangeliet var precis det jag behövde – jag drogs till det som en magnet.
Mina prövningar upphörde inte efter att jag anslutit mig till kyrkan, men jag var bättre rustad att stå emot motståndarens inflytande. För första gången visste jag hur lycka kändes.
Men depressionen släppte inte taget om mig så lätt. Vid en punkt ville jag ge upp igen. I det ögonblicket ringde syster Ting, biskopens fru. Hon berättade för mig att hon känt att hon behövde ringa mig. Hon frågade hur det gick för mig. Jag utgöt min själ för henne. För mig var hon en ängel som sänts av Gud.
Den händelsen gav mig kraft. Min tro stärktes. Jag kände att jag kunde övervinna döden. Jag kände mig befriad, som det står i Alma 36:2–3:
”De var i träldom, och ingen kunde befria dem utom … Gud. …
Var och en som sätter sin lit till Gud skall få stöd i sina prövningar och sina bekymmer och sina lidanden och skall bli upphöjd på den yttersta dagen.”
Jag får fortfarande prövningar, men blir inte så lätt besegrad igen. Gud har stöttat mig genom alla mina prövningar och bekymmer. Han har frälst mig från ett andligt fängelse och fångenskap, till och med döden. Han är min Frälsare.