Tills vi möts igen
Argument för en levande profet
Kort före andra världskrigets utbrott 1939 inbjöds broder Brown av en medlem av engelska Underhuset att lägga fram ett lagligt argument för broder Browns påstående att Joseph Smith var en profet. I ett tal vid Brigham Young University den 4 oktober 1955 med titeln ”Profilen av en profet”, beskrev president Brown deras samtal (se speeches.byu.edu).
Illustration James Johnson
Jag började. ”Du säger att min tro på att Gud talade till en människa i denna tid är orimlig och absurd?”
”För mig är den det.”
”Tror du att Gud någonsin har talat till någon?”
”Ja visst. Det finns bevis på detta i hela Bibeln.”
”Talade han till Adam?”
”Ja.”
”Till Enok, Noa, Abraham, Mose, Jakob, Josef och alla de andra profeterna?”
”Jag tror att han talade till dem alla.”
”Tror du att kontakten mellan Gud och människan upphörde när Jesus kom till jorden?”
”Nej, kommunikationen nådde sin klimax, sin kulmen, under den tiden.”
”Tror du att när Jesus hade uppstått, att en laglärd, som också var tältmakare, vid namn Saulus från Tarsus, på sin väg till Damaskus talade med Jesus från Nasaret, som hade korsfästs, uppstått och uppstigit till himlen?”
”Ja.”
”Vems röst hörde Saulus?”
”Det var Jesu Kristi röst, för han presenterade sig så.”
”Alltså kan man på fullaste allvar konstatera att det var helt normalt under bibliska tider att Gud talade till människan.”
”Jag tror att jag kan hålla med om det, men detta upphörde kort efter det första århundradet av den kristna eran.”
”Varför tror du att det upphörde?”
”Det kan jag inte säga.”
”Tror du att Gud inte har talat sedan dess?”
”Det är jag säker på att han inte har.”
”Det måste finnas en anledning. Kan du ge mig en anledning?”
”Jag vet inte.”
”Får jag föreslå några möjliga anledningar: Kanske talar Gud inte till människan längre eftersom han inte kan. Han har förlorat förmågan.”
Han sa: ”Det vore ju hädiskt.”
”I så fall, om ni inte accepterar det, så kanske det är så att han inte talar till människan därför att han inte älskar oss längre och inte längre är intresserad av människors angelägenheter.”
”Nej”, sa han, ”Gud älskar alla människor, och han har inte anseende till person.”
”Nåväl, om han kan tala och om han älskar oss, så är det enda möjliga svaret som jag ser det att vi inte behöver honom. Vi har gjort så snabba framsteg inom vetenskapen och vi är så välutbildade att vi inte behöver Gud längre.”
Då sa han, men darrande röst när han tänkte på det förestående kriget: ”Mr Brown, det har aldrig funnits en tid i världshistorien när Guds röst har behövts mer än den behövs nu. Kanske du kan tala om för mig varför han inte talar.”
Mitt svar löd: ”Han talar faktiskt. Han har talat, men människorna behöver ha tro för att kunna höra honom.”