Ståndaktiga i vårt vittnesbörd om Frälsaren
Äldste Christoffel Golden
i de sjuttios kvorum
Från ”Being Valiant”, ett tal hållet vid LDS Business College den 17 juni 2014. Hela talet på engelska finns på ldsbc.edu.
Vi kan alla behöva handla i stunder som är svåra, men som visar vilka vi är. De här ögonblicken avgör vilka vi är och vad vi har blivit.
Illustrationer Dan Burr
Som ung man blev jag inkallad – eller som vi säger ”inskriven” – i Sydafrikanska armén. Jag tilldelades en grupp soldater som var bra karlar men som talade och uppförde sig oborstat på ett sätt som man ibland ser hos män i det militära.
Omgiven av sådan påverkan upptäckte jag att det inte alltid var lätt att leva efter evangeliets normer. Men ända från början av min militärtjänst stod jag gärna för min tro. Jag gjorde klart att jag inte ville delta i något jag visste var fel. Jag är glad att kunna säga att männen i min patrull – en del motvilligt först – kom att respektera mina normer.
Vid ett tillfälle vid en utbildningsbas, stod vi en grupp omkring en lägereld en vacker, mörk, molnfri, stjärnbeströdd kväll. Några av karlarna i gruppen drack öl medan jag smuttade på en läskedryck. Samtalet var behagligt, utan olämpligheter.
Under samtalet kom några män från en annan enhet över till vårt glada gäng. En av dem vände sig till mig, och när han såg läskedrycken i jag höll i handen hånade han mig för att jag inte drack öl som de andra. Innan jag hann svara, förvånade en av mina vänner mig genom att tillrättavisa mannen.
”Vi föreslår att du går nu”, sa han. ”Vi låter ingen tala till Chris på det sättet! Han är faktiskt den ende bland oss som lever sitt liv som en äkta kristen!”
Sedan gick den tillrättavisade mannen tyst tillbaka in i mörkret. Fastän jag var lite generad över den oväntade komplimangen var jag i den stunden tacksam för att jag hade följt Paulus råd att vara ”ett föredöme för de troende” (1 Tim. 4:12).
Också du ställs inför val, särskilt vid den här tiden i livet när din ande är unikt inställd på och mottaglig för stora möjligheter som väntar dig. Frågan är vad du ska skriva om dig själv om 5, 10 eller 20 år – eller mot slutet av livet?
Vad innebär det att vara ståndaktig?
I en av de mest anmärkningsvärda syner som finns i helig skrift beskrev profeten Joseph Smith tillståndet för dem som ärver det celestiala riket efter uppståndelsen och domen. Samma kapitel i Läran och förbunden (kapitel 76) avslöjar också villkor och omständigheter för dem som inte är värdiga det celestiala riket utan i stället kan få del av det terrestriala eller telestiala riket.
Om de som ärver det terrestriala riket lär uppenbarelsen oss att de är ”hedervärda människor, som förblindades av människors list … [och] tar emot av [Guds] härlighet men inte av hans fullhet” (L&F 76:75–76). Sedan lär vi oss följande förvånande princip: ”Det är dessa som inte är tappra i vittnesbördet om Jesus. Därför får de inte kronan över vår Guds rike” (L&F 76:79, kursivering tillagd).
Tänk på det en liten stund. Vill vi gå miste om det celestiala rikets härlighet med alla dess djupa och eviga välsignelser, bara för att vi inte varit tappra i vittnesbördet om Jesus här på jorden under vår korta, dödliga prövotid?
Vad innebär det att vara tapper i vittnesbördet om Jesus? En nutida Herrens apostel förkunnade:
”Det är att vara modig och oförvägen, att använda all vår styrka, energi och förmåga i kampen mot världen, att kämpa trons goda kamp. … Grunden för ståndaktighet i rättfärdighetens sak är lydnad mot hela evangeliets lag.
Att vara ståndaktig i vittnesbördet om Jesus är att ’[komma] till Kristus och bli fullkomnade i honom’, det är att ’avstå från all ogudaktighet’ och ’älska Gud av all [vår] förmåga, [allt vårt] sinne och [all vår] styrka’. (Moro. 10:32.)
Att vara ståndaktig i vittnesbördet om Jesus är att tro på Kristus och hans evangelium med orubblig övertygelse. Det är att känna sanningen och gudomligheten i Herrens verk på jorden. …
Att vara tapper i vittnesbördet om Jesus är att ’sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor.’ Det är att ’[hålla] ut intill änden.’ (2 Ne. 31:20.) Det är att leva efter vår religion, att leva som vi lär, att hålla buden. Det är en manifestation av ’en gudstjänst som är ren’ i människors liv. Det är att ’ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen’ (Jak. 1:27).
Att vara ståndaktig i sitt vittnesbörd om Jesus är att tygla våra känslor, styra våra lustar och höja oss över köttsliga och onda ting. Det är att övervinna världen som han gjorde som är vår förebild och som själv var det tappraste av alla vår Faders barn. Det är att vara moraliskt ren, att betala tionde och offergåvor, att helga sabbatsdagen, att be med hjärtats fulla föresats, att lägga allt på altaret om vi kallas därtill.
Att vara ståndaktig i vittnesbördet om Jesus är att välja Herrens sida i varje fråga. Det är att rösta som han skulle rösta. Det är att tänka som han tänker, att tro det som han tror, att säga vad han skulle säga och göra det som han skulle göra i samma situation. Det är att ha samma sinne som Kristus och vara ett med honom som han är ett med sin Fader.”1
Här måste jag tillägga något som vår Frälsare, Herren Jesus Kristus lärde under sin jordiska verksamhet i dödligheten:
”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.
Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,
och en man får sina egna till fiender.
Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.
Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det” (Matt. 10:34–39).
Vårt syfte under jordelivet är varken mer eller mindre än att förbereda oss för att åter leva i vår himmelske Faders närhet som jämlika medarvingar till Jesus Kristus. Den härliga tillvaron i eviga familjer tillsammans med vår man eller hustru och våra barn och släktingar är möjlig för alla även om några får uppleva de här välsignelserna någon gång bortom dödlighetens slöja.
Sådana välsignelser kräver att vi tar upp vårt kors och förblir ståndaktiga intill änden i våra vittnesbörd och när vi tjänar vår Herre och Frälsare.
Förbered dig på att handla
Den kurs vi alla måste lägga ut är fylld av oräkneliga möjligheter och kantad med otaliga utmaningar. Det krävs att vi fattar många beslut varje dag – en del små och till synes obetydliga, andra djupgående och med bestående följder.
Det är ett uppenbart faktum att vi alla kan kallas att handla i stunder som är svåra men avgörande. De här ögonblicken avgör vilka vi är och vad vi har blivit. De inträffar ofta när det är obekvämt och impopulärt att handla rättfärdigt och tappert. Du finner när du skriver ditt livs historia att de viktigaste prövningarna inträffar när du står ensam.
Jag ska berätta här om att stå ensam mitt i stora motgångar. Någon gång i november 1838 var profeten Joseph Smith och några andra, däribland äldste Parley P. Pratt (1807–1857), kedjade och inspärrade i Richmond, Missouri.
Äldste Pratt skrev ner följande händelse som ägde rum under fängelsetiden:
”Under en av de långa nätterna hade vi hade legat som i sömn till efter midnatt och våra öron och hjärtan hade utstått stor pina medan vi i timtal lyssnade på våra vakters oanständiga skämt, förskräckliga eder, rysliga hädelser och svordomar med överste Price i ledningen. De berättade för varandra om sina våldtäkter, mord, rån och så vidare, som de begått bland ’mormonerna’ i Far West [Missouri] med omnejd. De skröt till och med om hur de skändat hustrur, döttrar och jungfrur och om hur de skjutit eller slagit in skallen på män, kvinnor och barn.
Jag hade lyssnat tills jag blivit så äcklad, chockerad, förfärad och fylld av rättfärdig harm att det var svårt att låta bli att stiga upp och tillrättavisa vakterna. Men jag sa inget till vare sig Joseph eller någon annan, fastän jag låg närmast honom och visste att han var vaken. Plötsligt reste han sig upp och talade med en tordönsstämma, eller som ett rytande lejon, och yttrade, såvitt jag minns, följande ord:
’TIG, ni avgrundsväsen! I Jesu Kristi namn näpser jag er och befaller er att vara tysta. Jag vägrar leva en minut till och uthärda sådant språk. Hör upp med detta tal, annars skall ni eller jag dö I DETTA ÖGONBLICK!’
Han slutade tala. Han stod upprätt i fruktansvärt majestät. Kedjad och utan vapen, lugn, oförfärad och värdig som en ängel såg han ner på de skälvande vakterna vilkas vapen var sänkta eller släppta på marken och vilkas knän skallrade och som kröp ihop i ett hörn eller krökte rygg vid hans fötter och tiggde om förlåtelse. De förblev tysta ända till vaktombytet.”2
Det mod profeten Joseph Smith visade är inte begränsat till profeter eller äldre medlemmar i kyrkan. En händelse i president Joseph F. Smiths liv (1838–1918) visar detta. På hösten 1857, när den 19-årige Joseph F. återvände från sin mission i Hawaii, följde han med en vagnkaravan i Kalifornien. Det var en osäker tid för de heliga. Johnstons armé marscherade mot Utah, och där fanns många bittra känslor mot kyrkan.
En kväll red några råskinn in i vagnslägret. De svor och hotade att skada alla mormoner de kunde hitta. De flesta i lägret gömde sig bland buskarna, men Joseph F. tänkte för sig själv: ”Ska jag springa undan för de där? Varför skulle jag vara rädd för dem?”
Så han gick fram mot en av inkräktarna som, med pistol i hand, frågade: ”Är du mormon?”
Joseph F. svarade: ”Javisst, min herre, helylle, tvättäkta, från topp till tå.”
Efter de orden tog råskinnet honom i hand och sa: ”Du var då … den trevligaste karl jag någonsin träffat! Skaka hand med mig, unge man. Jag är glad att få träffa en man som står för sin övertygelse.”3
Du upplever nu några av de viktigaste ögonblicken i ditt liv! Du skriver och ska ännu skriva ögonblick för ögonblick, dag för dag, din personliga historia. Det finns stunder när du måste handla, medan du andra gånger gör klokast i att tiga. Möjlighetera är rika, beslut måste fattas och utmaningar måste mötas!
I vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan ska du alltid minnas att du inte är ensam! Många i det här livet och än fler bortom dödlighetens slöja, i denna dag, talar för din sak inför Herren. Stor kraft har givits dig genom de förrättningar du tagit emot och de förbund du ingått. Framför allt finns din himmelske Fader och hans Son – vår Frälsare Jesus Kristus, vår förespråkare – närvarande för att hjälpa dig genom livet. I djupt berörande undervisning under sin tid på jorden gav Frälsaren en inbjudan till varje levande själ och därför till var och en av oss:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:28–30).
Jag vittnar högtidligen om att vår evige himmelske Fader och hans Son, Herren Jesus Kristus verkligen lever. Jag vittnar också om att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga på varje tänkbart sätt är Herrens återställda kyrka och Guds rike på jorden.
Må jag – och de som delar detta vittnesbörd – alltid vara ståndaktiga i denna stora sak.