Tills vi möts igen
Vad Dandy kan lära oss
Från Conference Report, okt. 1968, s. 87; moderniserad punktering och användning av stor begynnelsebokstav.
Liksom vissa ungdomar avskydde Dandy att vara bunden eller instängd.
Bild © iStock/Thinkstock
En gång ägde jag ett föl av god härstamning som det beredde mig stort nöje att träna. Han hade ett gott humör, ett rent, väl rundat öga, var proportionerlig och på det hela taget ett utsökt [djur]. Under sadeln var han så tillmötesgående, lyhörd och samarbetsvillig som en häst kan vara. Han och min hund Scotty var verkligen kamrater. Jag tyckte om hans sätt att gå fram till något som han var rädd för. Han litade på att han inte skulle bli skadad om han gjorde som jag sa.
Men Dandy avskydde att vara bunden eller instängd. Han var missnöjd när han blev bunden och nafsade på repet tills han var fri. Han sprang inte bort, han ville bara vara fri. Han trodde att alla hästar kände likadant och brukade lösa upp deras rep också. Han avskydde att vara instängd på bete, och om han hittade ett ställe i staketet där det var slät ståltråd, brukade han trampa försiktigt på ståltråden tills han kunde gå över till friheten. Mer än en gång hade mina grannar vänligheten att föra honom tillbaka till hagen. Han lärde sig till och med att öppna grinden. Trots att [han ofta åstadkom skador som var] irriterande och ibland kostsamma, beundrade jag hans intelligens och påhittighet.
Men hans nyfikenhet och önskan att utforska grannskapet skapade problem för både honom och mig. En gång på landsvägen blev han påkörd av en bil, vilket orsakade skador på bilen, skador på hästen och en mindre skada på föraren.
Medan han återhämtade sig från detta, och då han fortfarande drevs av sin vandringslust, undersökte han staketet runt hela inhägnaden. Han fann att till och med grindarna var fastsurrade. Så en tid trodde vi att vi ordnat så att Dandy inte kunde lämna inhägnaden.
Men en dag var det någon som glömde surra grinden. Dandy upptäckte detta, lyfte av haspen och tog en annan häst med sig, och tillsammans besökte de en grannes ägor. De gick till ett gammalt förrådshus. Dandys nyfikenhet fick honom att puffa upp dörren. Precis som han hade gissat fanns det en säck spannmål där. Vilket fynd! Ja, och vilken tragedi! Säden var förgiftad, den skulle användas som råttgift! Efter några minuter låg Dandy och den andra hästen i smärtsamma spasmer, och inom kort var båda döda.
Många av våra ungdomar är så lika Dandy! De är inte elaka. De har inte ens någon avsikt att handla fel, men de är impulsiva, fulla av liv och fulla av nyfikenhet, och de längtar efter att göra någonting. De är också [rastlösa] när de hålls tillbaka, men om de får vara upptagna och blir rätt vägledda så är de lyhörda och kapabla. Om de lämnas att vandra utan ledning överskrider de alltför ofta rättfärdiga principer, vilket ofta leder till att de drabbas av ondskans snaror, olyckshändelser och till och med döden.