Var ett föredöme för de troende

Äldste Von G. Keetch

i de sjuttios kvorum

Från ”An Example of the Believers”, ett tal som hölls under en andakt vid Brigham Young University–Idaho den 14 juni 2016. För hela texten på engelska, gå till web.byui.edu/devotionalsandspeeches.

Hur kan du bäst undervisa om och försvara Jesu Kristi evangeliums lära samtidigt som du visar kärlek, vänlighet och förståelse?

Det finns en berättelse om ett litet förband som hade fått i uppdrag att utföra en mycket svår mission långt bakom fiendestyrkorna. När förbandet närmade sig målet blev fiendestyrkorna medvetna om dem. Överlägsna styrkor omringade snabbt gruppen och började skjuta från alla sidor. När personerna i det lilla förbandet upptäckte att de var omringade och blev beskjutna tittade de upp och såg befälhavaren som stod på en klippa och hejade på dem.

Befälhavaren tittade på sina män och ropade: ”Nu är de precis där vi vill ha dem. Det är bara att skjuta i alla riktningar!”

Du och jag har också en svår mission att utföra i dagens värld. Det är att undervisa om och försvara sanningarna som finns i Jesu Kristi evangelium. I världen vi lever i vet jag att det kan vara svårt att förstå exakt hur man ska bete sig, särskilt när man omringas av så många röster som är villiga att utmana sanningen. Ofta attackeras vi från så många olika vinklar att det är svårt att veta hur man ska reagera.

Jag vill tala om vad det innebär att vara vad aposteln Paulus kallade ”ett föredöme för de troende” (1 Tim. 4:12) – vad det innebär att undervisa om och försvara eviga sanningar på det sätt som vår himmelske Fader önskar, samtidigt som vi också visar den respekt, medkänsla och djupa kärlek som Kristus visade; vad det innebär att uppriktigt försvara det vi vet är rätt utan att skjuta på måfå i olika riktningar mot dem vi upplever som fiender.

Det verkar ofta som om de här båda principerna står i motsats till varandra, eller hur? Vi har fått lära oss att vi måste strida mot andligt mörker (se Ef. 6:12) i alla dess former, att vi måste ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt” (Mosiah 18:9), och att vi aldrig får skämmas för Kristi evangelium (se Rom. 1:16). Men vi har också fått lära oss att vi ska undvika stridigheter och aldrig ”hetsa människors hjärtan till vrede” (3 Ne. 11:30), att vi inte bara ska ”[hålla] fred med alla människor” (Rom. 12:18) utan att vi också aktivt ska ”sträva efter det som tjänar friden” (Rom. 14:19).

Hur uppfyller vi då vår gudagivna plikt att stå fasta i evangeliet och undervisa andra om sanningen utan att skapa irritation och ilska? Om vi inte säger något alls, särskilt med tanke på dagens kontroversiella frågor, kan det kännas som om det snabbt kan leda till stridigheter. Som du är väl medveten om verkar dagens värld ha svårt att tåla någon som vill uttrycka en åsikt som inte överensstämmer med de rådande trenderna.

När vi ställs inför sådana utmaningar har du och jag en tendens att göra en av två saker: Antingen tar vi hastigt till flykten och väljer att inte ta del av en situation som snabbt kan bli pinsam eller våldsam, eller så intar vi försvarsställning i en debatt som är underhållande att betrakta men som genererar mer hetta än ljus.

Det är bättre att vi utforskar saker och ting i vårt sinne (se L&F 9:8) och sedan lyssnar noga efter himmelsk vägledning. Fatta mod och använd ljuset inom dig.

Jag vill påpeka några saker som vi alltid bör tänka på när vi gör vårt bästa för att undervisa om och försvara Guds ord, samtidigt som vi visar kärlek och medkänsla mot alla människor.

Försvara ordet

För det första lyckas vi bättre när vi pratar med andra en och en. I dagens polariserade kultur med stingande repliker och ständiga försök att överrösta är det inte mycket som kan åstadkommas i gruppsammanhang. Det gäller särskilt i fråga om sociala medier där vi måste vara försiktiga så att våra kommentarer angående känsliga sociala ämnen inte avviker från den anda som Kristus vill att vi ska förmedla.

Om vi begränsar oss till 140 tecken på nätet blir vi ofta missförstådda. Vanligtvis kan vi åstadkomma mycket mer på tu man hand, ansikte mot ansikte, när vi lär oss att förstå varandra. Det är precis så president Thomas S. Monson har sagt att vi ska nå ut och rädda andra – en och en. Och det var oftast på det sättet Frälsaren nådde ut och berörde människor under sin jordiska verksamhet.

För det andra: Vi skulle otvivelaktigt bli överlyckliga om andra kunde se ljuset omedelbart och vilja träffa missionärerna nästa dag, men det behöver inte vara vårt främsta mål. Vårt främsta mål är att förstå andra människors perspektiv – att respektera dem som människor och förstå hur de tänker. Det är först då som vi verkligen kan kommunicera med andra och se bortom de anklagelser och missförstånd som så ofta dominerar våra diskussioner.

För det tredje: Låt oss söka efter sätt att respektera olika åsikter och ändå leva tillsammans i samhället. I stället för att leva våra liv utan att inkräkta på någon annans frihet kan vi försöka med något bättre – något som är grundläggande i ett pluralistiskt samhälle om alla ska kunna behandlas rättvist. Vi måsta stå upp för andra människors grundläggande medborgerliga rättigheter och erkänna deras rätt att uttrycka sina åsikter och förespråka det de tror på om vi ska kunna förvänta oss att andra står upp för våra grundläggande medborgerliga rättigheter.

Slutligen: Vi lär sällan känna någon annan vid ett enda tillfälle. Det är en process – en som ofta tar en hel del tid. Andra kanske aldrig accepterar våra åsikter, men vi kan sträva efter att eliminera ord som bigott och hat. Låt oss se varandra som goda och förnuftiga även om vi har grundläggande åsikter som andra kanske aldrig accepterar.

Gör det som Frälsaren skulle göra.

När du ställs inför svåra situationer där du försvarar Jesu Kristi evangelium hoppas jag att du alltid kommer ihåg att göra så som han skulle göra. Som aposteln Paulus lärde är ”ett föredöme för de troende” mycket mer än att bara följa evangeliets principer så att andra kan se det. Paulus säger särskilt att de här principerna måste vara en del av våra samtal, en del av vår kärlek till andra, en del av den anda vi förmedlar och en del av den tro som definierar vilka vi är (se 1 Tim. 4:12).

I slutändan finns det egentligen ingen motsättning mellan de båda principerna – när de förstås rätt – för att hindra oss från att stå upp för sanningen samtidigt som vi respekterar och älskar andra. Vår starka övertygelse om sanningen får aldrig göra att vi handlar på ett respektlöst eller nedsättande sätt mot andra. Men samtidigt får vår önskan att visa vänlighet och kärlek mot alla aldrig hindra oss från vår plikt att stå för sanningen.

De här principerna är egentligen bara två sidor av samma mynt. På ena sidan av myntet finns vår plikt att förklara och ivrigt försvara Guds lära. På andra sidan av samma mynt finns vår plikt att var kristuslika och alltid visa respekt och kärlek.

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum sa det på följande sätt:

”Vår tolerans och respekt för andra och deras tro får oss inte att frångå våra egna förpliktelser mot den sanning vi känner till och de förbund vi har slutit. … Vi måste försvara sanningen samtidigt som vi är toleranta mot och respekterar trosuppfattningar och föreställningar som skiljer sig från våra egna, och de personer som har dem. …

Det här inspirerade rådet påminner oss om att för personer som tror på absolut sanning är tolerans mot beteenden bara en del av ett tvåsidigt mynt. Tolerans eller respekt är en sida av myntet, men sanningen är alltid den andra sidan.”¹

I en värld som snabbt blir alltmer polariserad och stridslysten – där kulorna ofta verkar komma i smattrande takt från alla håll – vill jag uppmana dig att undersöka båda sidorna av ditt mynt. I varje situation som inträffar i livet kan du fråga dig själv hur du bäst kan undervisa och försvara Jesu Kristi evangeliums lära samtidigt som du visar kärlek, vänlighet och förståelse mot någon som kanske inte accepterar den läran.

När du gör det vittnar jag om att du får vår himmelske Faders hjälp och vägledning. Du känner hur han leder dig framåt, lägger tankar i sinnet, känslor i hjärtat och ord i munnen precis i det ögonblick som de behövs. Hans ande vägleder dig och förvandlar dig till ett sant ”föredöme för de troende” – inte bara någon som följer Jesu Kristi evangelium utan också någon som försvarar och förklarar dess lära på ett bestämt men ändå kärleksfullt och inkluderande sätt.