Sista dagars heliga berättar
Främlingens leende
Normalt sett skulle jag ha undvikit honom – en sliten man som spelade kort vid ett bord i lekavdelningen i en snabbmatrestaurang. Ett blekt leende spred sig över hans sorgsna ansikte medan han tittade på barnen som lekte. ”Han måste ha kommit in från kylan för att värma sig”, tänkte jag när jag gick förbi hans bord för att kasta min dotters ouppätna mat. När jag lade märke till att det inte fanns några matbehållare eller pappersmuggar på hans bord viskade den milda och stilla rösten: ”Köp lite mat åt honom.”
När jag kom tillbaka till mitt bord märkte jag att det fortfarande låg pengar i fickan. ”Jag gör honom generad”, sa jag till mig själv. Men då kom en fridfull känsla över mig och Andens milda viskning lugnade mig: ”Köp lite mat åt honom.”
Jag berättade inte för barnen vad jag skulle göra. Jag tog bara lite skräp och gick iväg för att slänga det så att jag kunde komma fram till mannens bord utan att låta min vän som jag åt med veta det.
Jag lutade mig fram och frågade: ”Kan jag köpa lite lunch till dig?”
Han såg överraskad ut och svarade milt: ”Om du vill.”
Jag tog fram den lilla summan pengar jag hade kvar – det räckte precis till ett mål och en dryck – och gav dem till honom. Jag gick tillbaka till mitt bord, utan att de upptagna mammorna omkring mig hade märkt något, och såg mannen gå iväg för att köpa sin mat.
När jag lastade in barnen i bilen för att åka hem tittade jag in genom fönstret och såg mannen bära en bricka med mat tillbaka till sitt tomma bord. Hans tidigare så sorgsna ansikte upplystes av ett leende.
Vintervinden blåste i ansiktet men den kändes inte längre så kall. Jag njöt av den varma, glada ande som fyllde mig från stövlarna till min frusna hästsvans. Jag kom att tänka på Frälsarens ord:
”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. …
Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? …
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig” (Matt. 25:35, 37, 40).
Jag är tacksam för en främlings leende som hjälpte mig hitta modet att göra det rätta.