Sista dagars heliga berättar
Besöksverksamhet, släktforskning och mödrar
Jag blev medlem i kyrkan när jag var 20 år. Kort därefter gifte jag mig med en man från församlingen och vi flyttade på grund av arbete. Vår första son föddes när jag var 22. Då började mina besökslärare komma hem till mig regelbundet fastän vi bodde i utkanten av församlingsområdet.
Eftersom jag nyss hade blivit mamma sa samvetet mig att jag behövde ta kontakt med min egen mor. Men jag hade brutit all kontakt med henne åtta år tidigare när mina föräldrar skildes. Varje gång mina besökslärare kom förbi pratade vi om det, och jag kände att Anden manade mig att ta det här svåra steget.
Vi samtalade om hur jag kunde bygga upp en relation på nytt eftersom mamma inte tillhör kyrkan. Det var så mycket som hade förändrats under de åtta år som hade gått sedan vi slutade prata med varandra. Eftersom Andens maningar var så starka bestämde jag mig för att kontakta mormor först. Mormor var blind, så hennes post skickades till min moster som tog hand om henne.
Jag fick ett trevligt brev tillbaka och vi åkte iväg för att besöka min mormor och moster. Mormor blev glatt överraskad och bad mig endast att besöka hennes dotter – min mamma – på vägen hem. Hon var så glad.
Mormor var lutheran och hon älskade Frälsaren. Medan vi var hos dem läste min man för henne ur Mormons bok varje morgon. Det tyckte hon mycket om. Efter några dagar var min man och mormor så fyllda av Anden att mormor gick till sitt skrivbord och tog fram en släktforskningsbok som hade tillhört min avlidne morfar och visade den för min man. Åtta generationer fanns utförligt listade, även med personernas yrken. Mormor var så glad medan vi var hos henne, och jag lovade att jag skulle besöka mamma på vägen hem, vilket jag gjorde.
Fem veckor efter vårt besök hos mormor fick hon ett slaganfall och avled. Två år senare utförde jag tempelarbete för mina förfäder tack vare mormors information.
Numera har jag ett god relation till mamma. Vi bor på samma ort och hon hjälper mig med barnen ibland.
Utan de regelbundna besöken av mina besökslärare, som uppmuntrade mig och stöttade mig under den här tiden, skulle jag aldrig ha vågat ta steget att reparera min relation till mamma. Inte bara jag utan många generationer välsignades.