Hur jag hanterar mina familjeprövningar
Det var en svår tid i mitt liv när mina föräldrar skilde sig. Jag mådde oftast bra av att gå i kyrkan, men nu var det plågsamt att höra tal om familjer eftersom jag tyckte att jag inte hade någon.
Mamma var mindre aktiv och gifte om sig. Pappa var ateist och bodde tillsammans med en annan kvinna. Båda fick barn med sina nya livskamrater och jag kände mig som en börda – ett misstag – som om jag inte räknades.
Så jag började be, läsa skrifterna, meditera och fortsatte att komma till kyrkan. Men jag undrade ändå: Vad skulle jag göra i nästa liv när min familj inte var beseglad i templet?
Svaren kom inte med en gång, men de kom. Jag slog upp och tog reda på betydelsen av familj och läste skriftställen om ämnet, och jag började se lite ljusare på det hela. I stället för att tänka att jag inte hade en familj lärde jag mig att jag kunde hjälpa till att föra Guds barn till kyrkan som missionär. Jag lärde mig att utöva tålamod och vara ett ljus. Jag försökte att förbättra mig själv. Jag insåg också att utan en familj som min kanske jag inte skulle ha utvecklat den tro jag har, och jag skulle inte ha värdesatt kyskhetslagen och frälsningsplanen som jag gör nu.
Jag har insett att jag har en familj, och jag är tacksam för min nya och större familj. Det har varit svårt, men jag oroar mig inte för vad som ska hända med min familj efter döden. Jag litar på Gud, och han vet varför vi inte är beseglade. Han vet hur mycket jag älskar dem och vad som är bäst för mig. Vi kan inte förstå allt, så det är viktigt att ha tro på att Gud stöttar oss och hjälper oss att veta att allt kommer att ordna sig.