Porträtt av tro
Markus Tilgner
Sachsen-Anhalt, Tyskland
1989 fick Markus, Karen och deras treårige son tillstånd att lämna sitt hem i Östtyskland för att resa på semester till Ungern. Medan de var där öppnade Ungern upp sin gräns mot Österrike och gav tusentals östtyska flyktingar möjlighet att nå friheten. Markus och Karen såg sin unika möjlighet. Även de kunde lämna Östtyskland.
Leslie Nilsson, fotograf
”Låt oss resa till Österrike”, sa jag.
”Åh nej, det kan du inte”, sa Karen. ”Dina föräldrar är kvar i Östtyskland och mina med.”
”De förstår”, svarade jag.
”Vi har redan börjat bygga ett hus”, sa Karen till mig. ”Låt oss bygga klart det.”
”Nej, låt oss börja om på nytt”, sa jag, ”på en annan plats i Västtyskland”.
Återigen försökte jag säga till henne att vi borde åka. Hon sa: ”Nej, för du har precis kallats som biskop och du tackade ja till att tjäna.”
Detta är anledningen till att vi inte lämnade Östtyskland. Några veckor senare föll Berlinmuren. Vi var lyckligt lottade som stannade. Detta var vår himmelske Faders vilja för oss.
En vän (mitten) besöker Karren och Markus Tilgner. Familjen Tilgner får alla att känna sig välkomna i deras hem och ser det som en välsignelse att tjäna alla i sin närhet.
Tilgners svärdotter smeker ömt sin baby. Det nya barnbarnet ger Markus och Karren glädje, och de säger att beslutet att stanna i hemlandet har hjälpt dem att hålla ihop som familj.
Systermissionärer hjälper Markus göra klart maten som ska in i ugnen.