Sista dagars heliga berättar
Den borttappade plånboken
Illustration Wilson J. Ong
Jag flyttade nyligen till ett nytt hus och bad några medlemmar i kyrkan att hjälpa mig med ett projekt där. Mitt under projektet åkte jag iväg för att köpa lite material som behövdes för att avsluta arbetet. När vi var klara med projektet upptäckte jag att min plånbok var borta. Jag fick panik eftersom jag hade alla mina personliga dokument i plånboken plus pengar som jag just hade fått av en kund samma morgon. Jag åkte tillbaka till platsen där jag hade gjort inköpet, men utan framgång. Jag åkte hem och letade ifall jag hade lagt den någonstans, men hittade den ändå inte. Jag började fundera på hur jag skulle skaffa fram nya exemplar av alla dokument. Innan jag gav mig av frågade en vän: ”Har du bett än?”
Jag tänkte genast: ”Naturligtvis har jag bett redan!”
Men egentligen hade jag inte bett med verkligt uppsåt. Jag ville i stället tvinga min vilja på min himmelske Fader och på något sätt göra det till hans plikt att hjälpa mig hitta plånboken. Men sedan kom jag att tänka på Jesaja 55:8: ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.”
På söndagen var jag i kyrkan när en medlem som jag hade varit med dagen innan berättade att han hade bett innerligt till vår himmelske Fader om att jag skulle hitta plånboken. Han sa att han kände att jag skulle hitta den. När jag senare satte mig ner för mina personliga studier började jag läsa Receiving Answers to Our Prayers av Elder Gene R. Cook, emeritusmedlem i de sjuttios kvorum. På första sidan fanns en berättelse om ett likadant problem som jag hade: Äldste Cooks son tappade bort sin plånbok så hela familjen samlades och bad till Herren om att de skulle hitta den.
När jag hade läst om den upplevelsen tillämpade jag det jag hade läst och samlade min fru och mina barn. Vi bildade en ring och varje person bad en bön till Herren om att hjälpa oss hitta plånboken om det var hans vilja.
Jag hade tidigare sett den kraft som bönen har, men efteråt, när jag bad för mig själv, vädjade jag till min himmelske Fader att besvara vår bön för att stärka min frus och mina barns tro.
Dagen därpå ringde en man. Han sa att han hade hittat min plånbok, inklusive pengarna. Jag grät som ett barn för att min bön hade besvarats och min familjs tro stärktes.
Jag vet att vår himmelske Fader, trots att han har så många barn att uppmärksamma, svarar var och en av oss i sin tid och på sitt sätt.