Frälsarens försoning: Grunden till sann kristendom

Äldste Robert D. Hales

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ”The Atonement”, ett tal som gavs under ett seminarium för nya missionspresidenter i missionärsskolan i Provo den 24 juni 2008.

Vi kommer alla att uppstå och bli odödliga tack vare Jesu Kristi försoningsoffer.

Profeten Joseph Smith (1805–1844) fick frågan: ”Vilka är er religions fundamentala principer?” Han svarade: ”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta.”¹

Jag vill vittna om profetens ord. I centrum för allt vi tror finns Frälsaren och hans försoningsoffer – ”Guds nedlåtelse” (1 Ne. 11:16) varigenom Fadern sände sin Son till jorden för att genomföra försoningen. Jesu Kristi viktigaste syfte var att genomföra försoningsoffret. Försoningen är grunden till sann kristendom.

Varför är Frälsarens försoning den viktigaste evangelieprincipen i kyrkan och i våra liv?

Trosartiklarna 1:3

I tredje trosartikeln står det: ”Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar.”

”Frälsas” i den här bemärkelsen är att nå den högsta härligheten i det celestiala riket. Uppståndelse ges till alla som kommer till jorden, men för att få evigt liv, den eviga utvecklingens alla välsignelser, måste varje person följa lagarna, ta emot förrättningarna och ingå evangeliets förbund.

Varför var Jesus Kristus den ende som kunde sona världens synder? Han hade alla kvalifikationer.

Gud älskade honom och litade på honom

Jesus föddes av himmelska föräldrar i en förjordisk värld. Han var vår himmelske Faders förstfödde. Han var utvald från begynnelsen. Han lydde vår himmelske Faders vilja. I skrifterna talas det ofta om den glädje som vår himmelske Fader har i sin Son.

I Matteus står det: ”Och en röst från himlen sade: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje’” (Matt. 3:17).

Lukas nedtecknade: ”Och ur molnet kom en röst: ’Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!’” (Luk. 9:35).

Och vid templet i landet Ymnighet efter Frälsarens uppståndelse hörde folket Faderns röst: ”Se min älskade Son, i vilken jag finner gott behag” (3 Ne. 11:7).

Det berör mig särskilt när jag läser att Fadern, av sin stora kärlek till och medkänsla med sin enfödde Son, sände en ängel som tröstade och stärkte Jesus (se Luk. 22:43).

Jesus använde sin handlingsfrihet till att lyda

Jesus gav villigt sitt liv för oss.

I det stora rådet i himlen sa Lucifer, ”gryningens son” (Jes. 14:12; L&F 76:26–27):

”Se, här är jag, sänd mig. Jag skall vara din son, och jag skall återlösa hela människosläktet så att inte en enda själ skall gå förlorad, och jag skall förvisso göra det, ge mig därför din ära.

Men se, min älskade Son, som var min Älskade och Utvalde från begynnelsen, sade till mig: Fader, ske din vilja, och äran vare din för evigt” (Mose 4:1–2; se även Abr. 3:27).

Tack vare den stora kärlek som Sonen har till sin Fader och till var och en av oss, sa han: ”Sänd mig.” När han sa ”sänd mig”, använde han sin handlingsfrihet.

”Liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. …

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.

Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader” (Joh. 10:15, 17–18).

Om Frälsaren hade önskat det hade legioner av änglar kunnat ta honom direkt från korset hem till hans Fader. Men han använde sin handlingsfrihet till att offra sig för oss, fullgöra sin mission under jordelivet och härda ut till änden, vilket fullbordade försoningsoffret.

Jesus ville komma till jorden, och han var kvalificerad. Och när han kom sa han: ”Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig” (Joh. 6:38).

Jesus var utsedd före världens skapelse

Petrus lärde att Jesus ”var utsedd redan före världens skapelse” (se 1 Petr. 1:19–21).

Profeter i alla tidsutdelningar förutsade Jesu Kristi ankomst och vilken hans mission skulle vara. Genom stor tro visades Enok en förunderliga syn om Frälsarens födelse, död, himmelsfärd och andra ankomst.

”Och se, Enok såg dagen för Människosonens ankomst, ja, i köttet, och hans själ fröjdades och han sade: Den Rättfärdige är upplyft och Lammet är slaktat från världens grundläggning …

Och Herren sade till Enok: Se, och han såg och skådade Människosonen upplyft på korset på människors sätt.

Och han hörde en hög röst, och himlarna var beslöjade, och Guds alla skapelser sörjde, och jorden stönade och klipporna rämnade, och de heliga stod upp och kröntes på Människosonens högra sida med härlighetens kronor. …

Och Enok såg Människosonen stiga upp till Fadern …

Och det hände sig att Enok såg den dag då Människosonen skall komma till jorden i de sista dagarna för att bo på jorden i rättfärdighet under tusen års tid” (Mose 7:47, 55–56, 59, 65).

Omkring 75 år före Kristi födelse vittnade Amulek: ”Se, jag säger er att jag vet att Kristus skall komma bland människobarnen för att ta på sig sitt folks överträdelser och att han skall sona världens synder, ty Herren Gud har talat det” (Alma 34:8).

Jesus hade unika förutsättningar

Endast Jesus Kristus kunde genomföra försoningsoffret eftersom han föddes av en dödlig mor, Maria, och hade fått makt över livet av sin Fader (se Joh. 5:26). Tack vare den makten över livet övervann han döden, gravens makt upphävdes och han blev vår Frälsare och Medlare och uppståndelsens Mästare – medlet varigenom frälsning och odödlighet ges till oss alla. Vi kommer alla att uppstå och bli odödliga tack vare Jesu Kristi försoningsoffer.

Jesus Kristus sonade arvsynden

Andra trosartikeln lyder: ”Vi tror att människor kommer att straffas för sina egna synder och inte för Adams överträdelse.”

När vi använder vår handlingsfrihet väljer vi att utöva vår tro. Med ihärdighet kan vi omvända oss, utan försoningen kan vi inte det.

I Moses bok får vi lära oss: ”Härav spreds ordet vida omkring bland folket att Guds Son har sonat den första överträdelsen, varigenom föräldrarnas synder inte kan komma över barnens huvuden” (Mose 6:54).

I 2 Nephi får vi enastående undervisning:

”Ty liksom döden kommit till alla människor för att uppfylla den store Skaparens barmhärtiga plan måste det nödvändigtvis finnas en uppståndelsens kraft, och uppståndelsen måste nödvändigtvis komma till människan som följd av fallet. Och fallet kom som följd av överträdelse, och eftersom människorna föll blev de avskurna från Herrens närhet.

Därför måste det nödvändigtvis finnas en obegränsad försoning – om det inte vore en obegränsad försoning kunde denna förgänglighet inte ikläda sig oförgänglighet. Den första domen som fälldes över människan måste därför ha blivit oändligt bestående, och i så fall skulle detta kött hs lagts ned för att ruttna och förmultna i sin moder jord, för att aldrig mer uppstå” (2 Ne. 9:6–7).

Jesus var den enda fullkomliga människan

I Läran och förbunden säger Frälsaren: ”Fader, se hans lidanden och död som inte begick någon synd, i vilken du fann gott behag. Se din Sons blod som blev utgjutet, blodet från honom som du utgav för att du själv skulle kunna förhärligas” (L&F 45:4).

Jesus var den enda människan som var fullkomlig, utan synd. Offer i Gamla testamentet innebar ett blodsoffer, vilket syftar framåt på vår Herre och Frälsares offer på korset för att fullfölja försoningsoffret. När blodsoffer utfördes i forntida tempel offrade prästerna ett felfritt lamm, fullkomligt på alla sätt. I skrifterna kallas Frälsaren ofta för ”Guds lamm” på grund av hans renhet (se till exempel Joh. 1:29, 36; 1 Ne. 12:6; 14:10; L&F 88:106).

Petrus lärde att vi är återlösta ”med blodet av ett lamm utan fel och lyte” (1 Petr. 1:19).

Jesus tog bort världens synder

Följande verser visar att Frälsaren genom sin försoning betalade priset för våra synder:

”Vi har alla gått vilse som får, vi har alla vänt oss till vår egen väg, och Herren har på honom lagt allas vår ondska” (Mosiah 14:6).

”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe …

Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.

Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen. …

Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad” (Rom. 5:8, 10–11, 19).

”För att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han” (Matt. 8:17).

”Men Gud upphör inte att vara Gud, och barmhärtigheten gör anspråk på den ångerfulle. Och barmhärtigheten kommer till följd av försoningen, och försoningen åstadkommer de dödas uppståndelse, och de dödas uppståndelse för människorna tillbaka till Guds närhet. Och sålunda återförs de till hans närhet för att dömas efter sina gärningar i enlighet med lagen och rättvisan. …

Och på så sätt genomför Gud sina stora och eviga avsikter, som var beredda från världens grundläggning. Och på så sätt åstadkoms människornas frälsning och återlösning, och likaså deras undergång och elände” (Alma 42:23, 26).

Jesus höll ut till slutet

Jesus Kristus utstod Getsemanes prövningar, lidande, offer och svårigheter, samt ångesten på Golgatas kors. Sedan kunde han äntligen säga: ”Det är fullbordat” (Joh. 19:30). Han hade slutfört sitt verk i jordelivet och hållit ut till änden, och således fullbordat försoningsoffret.

I örtagården sa han: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill” (Matt. 26:39).

I Läran och förbunden får vi lära oss:

”Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ – och jag önskade att jag inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga –

dock, ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen” (L&F 19:18–19).

Jesus sa till sin Fader: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra” (Joh. 17:4).

Sedan på korset, ”när Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och gav upp andan” (Joh. 19:30).

Jesus kom till jorden, behöll sin gudomlighet så att han kunde genomföra försoningsoffret, och höll ut till änden.

Minns honom genom sakramentet

I dag minns vi Frälsarens försoningsoffer genom brödets och vattnets emblem – symboler för hans kött och blod – som instiftades vid Herrens sista måltid tillsammans med hans apostlar.

”Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.’

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er’” (Luk. 22:19–20).

I Johannes 11:25–26 läser vi:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,

och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.”

Vi läser också: ”Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva” (Joh. 6:51).

”För att världen skall leva” syftar på evigt liv.

Vi behöver förbereda oss och våra familjer varje vecka för att värdigt ta del av sakramentet och förnya våra förbund med botfärdigt hjärta.

Fadern och Sonen älskar oss

Fadern sände sin Son till jorden – nedlåtelsen – för att han skulle kunna korsfästas och gå igenom allt som han behövde gå igenom. I Johannes läser vi:

”Jesus sade …: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom” (Joh. 14:6–7).

”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder” (1 Joh. 4:10).

Sammanfattning

Alla som kommer till jorden och får en jordisk kropp kommer att uppstå, men vi måste arbeta för att få upphöjelsens välsignelse genom vår trofasthet, vår handlingsfrihet, vår lydnad och vår omvändelse. Nåden utmäts rättvist och ger oss möjlighet att omvända oss.

Eftersom vi har valt att följa och ta emot Jesus Kristus som vår Återlösare tar vi på oss hans namn i dopet. Vi antar lagen om omvändelse. Vi lovar att vi alltid ska minnas honom och hålla hans bud. Vi förnyar våra förbund när vi tar del av sakramentet.

Genom att förnya våra förbund får vi löftet att vi alltid ska ha hans ande hos oss. Om vi låter hans ande komma in i våra liv och vägleda oss kan vi återvända till vår himmelske Faders och hans Sons, Jesu Kristi närhet, vilket är deras lycksalighetsplan för oss – frälsningsplanen.