Kriget fortsätter
Kriget som påbörjades i himlen fortsätter än i dag. Faktum är att striden förvärras allteftersom de heliga förbereder sig för Frälsarens ankomst.
Foto Katarina Stefanovic © iStock/Getty Images; Moment/Getty Images
Alla som följer de internationella nyheterna kan hålla med om att vi lever i en tid av ”krig och rykten om krig” (L&F 45:26). Lyckligtvis är alla som lever på jorden krigsveteraner. Vi har stridit mot ondskans härar i ett pågående krig som började i den förjordiska sfären innan vi föddes.
Eftersom vi ännu inte hade en fysisk kropp stred vi i kriget i himlen utan svärd, gevär eller bomber. Men slagen var lika intensiva som i vilket nutida krig som helst, och miljarder själar gick förlorade.
Kriget i föruttillvaron fördes med ord, idéer, debatter och övertalning (se Upp. 12:7–9, 11). Satans strategi var att skrämma människor. Han visste att rädsla är det bästa sättet att förstöra tro. Han kan ha använt sådana argument som ”det är för svårt”. ”Det är omöjligt att komma tillbaka ren.” ”Risken är för stor.” ”Hur vet du att du kan lita på Jesus Kristus?” Han var mycket avundsjuk på Frälsaren.
Lyckligtvis triumferade Guds plan över Satans lögner. Guds plan inbegrep moralisk handlingsfrihet för människan och ett stort offer. Jehova, som vi känner som Jesus Kristus, erbjöd sig att vara det offret – att lida för alla våra synder. Han var villig att lägga ner sitt liv för sina bröder och systrar så att de som omvände sig kunde komma tillbaka rena och så småningom bli lika sin himmelske Fader. (Se Mose 4:1–4; Abr. 3:27.)
Den andra fördelen som hjälpte Jehova vinna Guds barns hjärtan var de mäktiga vittnesbörd som hans efterföljare bar, ledda av Mikael, ärkeängeln (se Upp. 12:7, 11; L&F 107:54). I föruttillvaron kallades Adam Mikael, och Satan kallades Lucifer, som betyder ”ljusbringaren”1. Det kan tyckas vara ett märkligt namn för mörkrets prins (se Mose 7:26), men skrifterna lär att Satan var ”en Guds ängel, som hade en ledande ställning i Guds närhet” innan han föll (se L&F 76:25–28).
Hur kunde en ande med så mycket kunskap och erfarenhet falla så djupt? Det var på grund av hans högmod. Lucifer gjorde uppror mot vår Fader i himlen därför att han ville ha Guds rike för sig själv.
I sitt klassiska tal ”Tagen eder tillvara för högmod” sa president Ezra Taft Benson (1899–1994) att Lucifer ”ville äras framför alla andra” och att ”hans högmodiga önskan [var] att störta Gud från tronen”.2 Du har också hört att Satan ville förstöra människans handlingsfrihet, men det var inte enda anledningen till att han hamnade i onåd. Han kastades ut ur himlen på grund av uppror mot Fadern och Sonen (se L&F 76:25; Mose 4:3).
Varför stred du och jag mot djävulen? Vi stred av lojalitet Vi älskade och stödde vår Fader i himlen. Vi ville bli som han. Lucifer hade ett annat mål. Han ville ersätta Fadern (se Jes. 14:12–14; 2 Ne. 24:12–14). Tänk dig hur Satans svek måste ha sårat vår himmelske Fader. I skrifterna kan vi läsa att ”himlarna grät över honom” (L&F 76:26).
Efter en hetsig kamp segrade Mikael och hans arméer. Två tredjedelar av himlens härskaror valde att följa Fadern (se L&F 29:36). Satan och hans efterföljare kastades ut från himlen, men de förpassades inte genast till det yttersta mörkret. Först sändes de till jorden (se Upp. 12:7–9) där Jesus Kristus skulle födas och där hans försoningsoffer skulle genomföras.
Varför tilläts Satans härskaror att komma till jorden? De kom för att utgöra ett motstånd för dem som prövas här (se 2 Ne. 2:11). Kastas de så småningom ut till yttersta mörkret? Ja. Efter tusenårsriket kastas Satan och hans anhängare ut för evigt.
Satan vet att hans dagar är räknade. Vid Jesu andra ankomst binds Satan och hans änglar i tusen år (se Upp. 20:1–3; 1 Ne. 22:26; L&F 101:28). Den dagen närmar sig alltmer, och de onda krafterna kämpar obarmhärtigt för att fånga så många själar de kan.
Johannes Uppenbararen fick se kriget i himlen som en del av en storslagen syn. Han visades hur Satan kastades ner till jorden för att fresta människorna. Det här var Johannes reaktion: ”Ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort” (Upp. 12:12).
Så hur tillbringar Satan sina dagar eftersom han vet att han inte har någon tid att förlora? Aposteln Petrus skrev att ”djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka” (1 Petr. 5:8).
Vad är det som motiverar Satan? Han kommer aldrig att få en kropp, han kommer aldrig att ha en fru eller barn och han kommer aldrig att få uppleva glädjens fullhet, så han vill göra alla män och kvinnor ”lika olyckliga som han själv är” (2 Ne. 2:27).
Djävulen inriktar sig på alla människor, särskilt de som har störst potential att uppnå evig glädje. Han är uppenbarligen avundsjuk på alla som befinner sig på stigen mot upphöjelse. Skrifterna lär att Satan ”för … krig mot Guds heliga och omringar dem på alla sidor” (L&F 76:29).
Kriget som påbörjades i himlen fortsätter än i dag. Faktum är att striden förvärras allteftersom de heliga förbereder sig för Frälsarens återkomst.
President Brigham Young (1801–1877) profeterade ”att kyrkan skulle spridas, blomstra, växa och utvidgas, och att i samma mån som evangeliet skulle spridas bland jordens nationer så skulle också Satans makt växa”.3
Jag tror att vi alla kan hålla med om att den här profetian håller på att uppfyllas när vi tittar på den ondska som infiltreras i världens samhällen. President Young lärde att vi behöver studera fiendens metoder för att kunna besegra honom. Jag ska ta upp fyra av Satans välkända metoder och hur man motstår dem.
Satans metoder
1. Frestelser. Djävulen är skamlös när det gäller att lägga orättfärdiga tankar i vårt sinne. Mormons bok lär att Satan viskar orena och ovänliga tankar och sår tankar av tvivel. Han manar oss oupphörligt att handla efter vanebildande drifter och att underhålla själviskhet och lystnad. Han vill inte att vi ska inse varifrån de här tankarna kommer, så han viskar: ”Jag är ingen djävul, för det finns ingen” (2 Ne. 28:22).
Hur kan vi motstå sådana direkta frestelser? Ett av de effektivaste redskapen är att helt enkelt skicka iväg Satan. Det är vad Jesus skulle göra.
Berättelsen i Nya testamentet om Frälsaren på frestelsernas berg är lärorik. Efter varje frestelse som djävulen presenterade använde Jesus en försvarsteknik som har två steg: Först beordrade han Satan att ge sig av. Sedan citerade han skrifterna.
Här är ett exempel: ”Gå bort, Satan!” befallde Jesus, ”ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna” (Matt. 4:10). I nästa vers står det: ”Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom” (Matt. 4:11). Frälsarens försvar var mycket effektivt!
En biografi över president Heber J. Grant (1856–1945) ger insikt om hur president Grant som ung man stod emot djävulen. När president Grant insåg att det var Satan som viskade till honom och försökte plantera tvivel i hans hjärta, sa han helt enkelt: ”Herr Djävul, håll tyst!”4
Du har rätt att befalla Satan att ge sig av när du konfronteras med frestelser. Skrifterna lär: ”Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er” (Jak. 4:7).
Den andra delen av Frälsarens försvar var att citera skrifterna. Det finns stor kraft i att lära sig skriftställen utantill, som Jesus gjorde. Skriftställen kan bli en arsenal av andlig ammunition.
När du frestas kan du upprepa sådana bud som ”tänk på sabbatsdagen så att du helgar den”, ”älska era fiender” eller ”pryd ständigt dina tankar med dygd” (2 Mos. 20:8; Luk. 6:27; L&F 121:45). Kraften från skrifterna skrämmer inte bara Satan utan gör också att du känner Anden, uppmuntrar dig och stärker dig mot frestelser.
2. Lögner och svek. Skrifterna uppenbarar att Satan är ”lögnernas fader” (2 Ne. 9:9). Tro honom inte när han viskar sådant som ”du gör aldrig något rätt”, ”du är för syndig för att få förlåtelse”, ”du kommer aldrig att förändras”, ”ingen bryr sig om dig” och ”du har inga talanger”.
En annan av hans ofta använda lögner är följande: ”Du måste pröva allting minst en gång – bara för att få erfarenhet. En gång skadar inte.” Den smutsiga lilla hemlighet som han inte vill att du ska få veta är att synd är vanebildande.
En annan effektiv lögn som Satan försöker med är den här: ”Alla andra gör det. Det är okej.” Det är inte okej! Så tala om för djävulen att du inte vill komma till telestiala riket – även om alla andra är där.
Satan ljuger för dig, men du kan lita på att Anden säger sanningen. Det är därför den Helige Andens gåva är så viktig.
Djävulen har kallats ”den store bedragaren”.5 Han försöker förfalska varje sann princip som Herren ger oss.
Tänk på att förfalskningar inte är detsamma som motsatser. Motsatsen till vitt är svart, men en förfalskning av vitt kan vara off-white eller grått. Förfalskningar liknar originalen för att lura intet ont anande människor. De är en förvrängd version av något gott, och precis som med förfalskade pengar är de värdelösa. Låt mig illustrera detta.
En av Satans förfalskningar av tro är vidskepelse. Hans förfalskning av kärlek är lusta. Han förfalskar prästadömet genom att införa prästpolitik, och han imiterar Guds underverk genom svartkonst.
Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud, men äktenskap mellan två personer av samma kön är bara en förfalskning. Det ger varken efterkommande eller upphöjelse. Hans imitationer bedrar många, men de är egentligen bara förfalskningar. De kan inte ge varaktig glädje.
Gud varnade oss för förfalskningar i Läran och förbunden. Han sa: ”Det som inte uppbygger är inte av Gud utan är mörker” (L&F 50:23).
3. Stridigheter. Satan är stridigheternas fader. Frälsaren lär: ”Han hetsar människornas hjärtan till att strida i vrede, den ene med den andre” (3 Ne. 11:29).
Djävulen har lärt sig genom århundraden av erfarenhet att där det finns stridigheter försvinner Herrens ande. Ända sedan Satan övertalade Kain att döda Abel har han uppmanat syskon att bråka. Han ställer också till problem i äktenskap, bland församlingsmedlemmar och mellan missionärskamrater. Han jublar när han ser goda människor bråka. Han försöker starta familjebråk precis före kyrkan på söndagarna, precis före hemaftnar på måndagskvällar och när ett par planerar att vara med på en tempelsession. Hans tidsplanering är förutsägbar.
När det uppstår stridigheter hemma eller på jobbet så sluta genast med det ni håller på med och försök bli sams. Det spelar ingen roll vem som började.
Stridigheter börjar oftast med felfinneri. Joseph Smith lärde att ”djävulen smickrar oss att vi är synnerligen rättfärdiga när vi fokuserar på andras fel och brister”.6 Om du tänker efter är självrättfärdighet bara en förfalskning av riktig rättfärdighet.
Satan älskar att sprida missämja i kyrkan. Han specialiserar sig i att peka ut fel hos kyrkans ledare. Joseph Smith sa till de heliga att de första stegen mot avfall är att tappa förtroendet för kyrkans ledare.7
Nästan all antimormonlitteratur är baserad på lögner om Joseph Smiths karaktär. Fienden arbetar hårt för att misskreditera Joseph eftersom återställelsens budskap vilar på profetens redogörelse för vad som hände i den heliga lunden. Djävulen arbetar hårdare i dag än någonsin tidigare för att få medlemmar att ifrågasätta sitt vittnesbörd om återställelsen.
Under den första tiden i vår tidshushållning förblev många prästadömsbröder tyvärr inte lojala mot profeten. En av dem hette Lyman E. Johnson och han uteslöts på grund av orättfärdigt uppträdande. Senare beklagade han det faktum att han hade lämnat kyrkan: ”Jag skulle gärna låta hugga av min högra hand, om jag kunde tro på det igen. Då var jag fylld av glädje och fröjd. Jag hade behagliga drömmar. När jag vaknade på morgnarna var jag glad till sinnes. Jag var lycklig om dagen och om natten fylld av frid och glädje och tacksamhet. Men nu är det mörker, plågor, sorg och yttersta elände. Jag har inte haft en lycklig stund sedan dess.”8
Fundera över de här orden. De utgör en varning för alla kyrkans medlemmar.
Jag är konvertit till kyrkan. Jag döptes som ensamstående 23-åring när jag studerade medicin i Arizona. Jag vet av egen erfarenhet hur Satan arbetar på undersökare för att förvirra dem och avskräcka dem när de söker efter sanningen.
Under hela min ungdom hade jag sett exempel i mina sista dagars heliga vänner. Jag var imponerad av hur de levde sina liv. Jag bestämde mig för att lära mig mer om kyrkan, men jag ville inte berätta för någon att jag studerade mormonismen. För att undvika påverkan från mina vänner bestämde jag mig för att undersöka kyrkan på egen hand.
Det här var många år före internet så jag gick till ett bibliotek. Jag hittade ett exemplar av Mormons bok och en bok som hette Ett stort och förunderligt verk av äldste LeGrand Richards (1886–1983) i de tolv apostlarnas kvorum. Jag började läsa böckerna med stor iver och tyckte att de var inspirerande.
Min ande längtade efter att få lära sig mer, men Satan började viska i mitt öra. Han sa att för att kunna vara helt objektiv så behövde jag läsa det som hade skrivits av kyrkans kritiker också. Jag gick tillbaka till biblioteket och började leta. Mycket riktigt hittade jag en bok som misskrediterade profeten Joseph.
Antimormonboken gjorde mig förvirrad. Jag förlorade den härliga ande och inflytandet som hade väglett mig i mitt sökande. Jag blev frustrerad och var nära att ge upp mitt sökande efter sanningen. Jag bad om ett svar medan jag läste antimormonlitteraturen!
Till min förvåning fick jag ett telefonsamtal av en vän från high school som nu studerade vid Brigham Young University. Hon frågade om jag ville besöka henne i Utah och lovade att jag skulle älska den natursköna resan. Hon hade ingen aning om att jag i hemlighet studerade om hennes kyrka.
Jag tackade ja till hennes inbjudan. Min vän föreslog att vi skulle åka till Salt Lake City och besöka Temple Square. Hon blev överraskad av min entusiastiska respons. Hon hade ingen aning om hur intresserad jag var av att lära mig sanningen om Joseph Smith och återställelsen.
Systermissionärerna på Temple Square var till stor hjälp. Utan att veta det besvarade de många av mina frågor. Deras vittnesbörd hjälpte mig att ”tvivla på [mina] tvivel”9 och min tro började bli starkare. Kraften i ett innerligt vittnesbörd kan inte överskattas.
Min vän bar också sitt vittnesbörd för mig och uppmanade mig att be och fråga Gud om kyrkan var sann. Under den långa färden tillbaka till Arizona började jag be med tro – för första gången ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt” (Moro. 10:4). Vid en punkt under resan kändes det som om hela bilen lystes upp av ljus. Jag fick personligen uppleva att ljus verkligen kan skingra mörker.
När jag hade bestämt mig för att döpas inledde djävulen en slutlig kamp. Han arbetade på min familj som gjorde allt de kunde för att avskräcka mig, och de vägrade att komma på min dopgudstjänst.
Jag döptes ändå, och så småningom uppmjukades deras hjärtan. De började hjälpa mig med min släktforskning. Några år senare döpte jag min yngre bror. Vännen som hade bett mig besöka henne i Utah är nu min fru.
4. Missmod. Satan använder effektivt det här redskapet på de mest trofasta heliga om allt annat har misslyckats. När jag själv börjar känna mig missmodig så hjälper det att inse vem det är som försöker dra ner mig. Det gör mig tillräckligt arg för att muntra upp mig – bara för att reta djävulen.
För flera år sedan höll president Benson ett tal som hette ”Förtvivla ej”. I det insiktsfulla talet sa han: ”Satan [strävar] oupphörligt att besegra de heliga genom förtvivlan, missmod, misströstan och depression.”10 President Benson uppmanade kyrkans medlemmar att vara på sin vakt, och han gav tolv förslag på hur man bekämpar missmod.
Hans förslag var bland annat att tjäna andra; arbeta hårt och undvika lättja; arbeta på att ha goda hälsovanor, bland annat genom träning och att äta mat i dess naturliga tillstånd; be om en prästadömsvälsignelse, lyssna på inspirerande musik, räkna våra välsignelser och sätta upp mål. Och framför allt ska vi, som det står i skrifterna, alltid be så att vi kan besegra Satan (se L&F 10:5).11
Satan skälver när han ser
den svagaste heliga på sina knän.12
Det är viktigt att veta att det finns gränser för den ondes makt. Gudomen sätter de gränserna, och Satan har inte tillåtelse att överträda dem. Skrifterna försäkrar oss till exempel att ”Satan är inte given makt att fresta små barn” (L&F 29:47).
En annan viktig begränsning är att Satan inte vet vad vi tänker om vi inte talar om det för honom. Herren förklarade: ”Det [finns] inte … någon annan utom Gud som känner dina tankar och ditt hjärtas avsikter” (L&F 6:16).
Kanske är det därför Herren har gett oss sådana bud som ”knota inte” (L&F 9:6) och ”du skall inte tala illa om din nästa” (L&F 42:27). Om du kan lära dig att tygla din tunga (se Jak. 1:26) så riskerar du inte att ge för mycket information till djävulen. När han hör knotanden, klagomål och kritik tar han noggranna anteckningar. Dina negativa ord visar dina svagheter för fienden.
Jag har goda nyheter till dig. Guds arméer är större än Lucifers arméer. Du kanske ser dig om och tänker för dig själv: ”Världen blir alltmer orättfärdig. Det måste vara så att Satan vinner kriget.” Låt dig inte luras. Sanningen är den att vi är fler än fienden. Kom ihåg att två tredjedelar av Guds barn valde Faderns plan.
Bröder och systrar, se till att ni strider på Herrens sida. Se till att ni bär med er Andens svärd.
Det är min bön att ni i slutet av era liv kan säga som aposteln Paulus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron” (2 Tim. 4:7).