Åtta strategier för att hjälpa barn stå emot pornografi
Författaren bor i Utah, USA.
Anpassad från ”Arm Your Kids for the Battle”, BYU Magazine, våren 2015.
Bilder från bagotaj/bokan76/ikryannikovgmailcom/Getty Images och Andrey_Kuzmin/Shutterstock
Statistiken kan överväldiga föräldrar. Extremetech.com beräknar att omkring 30 procent av all data som visas på internet är pornografi.1 Den finns på bokstavligt talat hundratals miljoner webbplatser, även på sådana mediagiganter som Facebook, Twitter och Youtube. Den är tillgänglig via teve, datorer, surfplattor och smarttelefoner.
”Det material som ett barn ser traumatiserar barnets ömtåliga och känsliga hjärna”, påpekar terapeuten dr Jill C. Manning, som ofta rapporterar om den inverkan pornografi har på äktenskap och familj.
Men det finns hopp.
Trots pornografins inverkan har föräldrar möjlighet att skydda sina barn och förbereda dem för att möta och förkasta pornografi.
Här är åtta strategier från kyrkans ledare och experter som hjälper föräldrar att stärka sin familj.
1. Prata om hur tillgänglig pornografin är
Börja med det yttre försvaret ”Vi skyddar våra barn till den dag när de kan skydda sig själva”, säger Jason S. Carroll, lärare i familjeliv vid Brigham Young University. Hjärnbalken, som innehåller njutningscentret, utvecklas först, förklarar han. Först senare utvecklas förmågan att resonera och fatta beslut i prefrontala cortex fullständigt. ”Så barn har gaspedalen men inte en helt fungerande broms”, säger han. Därför är yttre filter och uppsyn av största vikt när det gäller barn.
Några enkla steg och regler kan skydda barn (och vuxna) från att omedvetet stöta på pornografi och hjälpa dem tänka efter två gånger på det som de väljer att titta på.
-
Använd de filter som finns att tillgå via dator, router och internetleverantörer.
-
Aktivera föräldra- och innehållskontroller via kabelteveleverantörer och mediatjänster på internet.
-
Konfigurera filter för innehåll på mobila enheter.
-
Ha datorer och surfplattor på allmänna platser.
-
Be barn och tonåringar att lämna över telefoner och andra enheter på kvällen.
-
Kom överens om att föräldrarna ska ha tillgång till texter och sociala medier när som helst.
Lär barnen vad de ska göra om de stöter på pornografi: 1) blunda och stänga av enheten, 2) berätta för en vuxen och 3) styra tankarna åt ett annat håll. Försäkra dem om att de inte gjorde något fel eller ligger illa till.
2. Predika om Kristus
”Filter är bra att ha, men det bästa filtret i världen, det enda som fungerar fullt ut, är det personliga inre filtret som kommer av ett djupt och bestående vittnesbörd om vår himmelske Faders kärlek och vår Frälsares försoningsoffer för var och en av oss”, har Linda S. Reeves, andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, sagt.2
För att hjälpa barn utveckla det inre filtret hänvisar syster Reeves till Nephis råd: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus [och] vi profeterar om Kristus … så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder” (2 Ne. 25:26).
Experterna instämmer. Studier har visat att utövandet av religion i hemmet, tillsammans med en ”varm föräldrastil”, har en skyddande inverkan mot pornografi.3
”Den bästa förebyggande åtgärden och den bästa handlingen i återhämtningssyfte när det gäller pornografi är rätt undervisning om evangeliet i hemmet”, säger Timothy Rarick, lärare i föräldraskap vid Brigham Young University–Idaho och medlem i rådgivande kommittén för United Families International. ”Det bästa vi kan göra är att hjälpa våra barn etablera sin egen förbindelse till himlen.”
3. Lär barnen att filtrera inom sig
Föräldrar kan undervisa om strategier för att filtrera media genom evangeliets normer. För dr Manning är trettonde trosartikeln det fulländade filtret för alla mediaval.
”’Vi tror på att vara ärliga, sanna, kyska, välvilliga och dygdiga och att göra gott mot alla människor … Finns det något som är dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt, så söker vi efter detta’ [Trosartiklarna 1:13]. Det finns mycket material i de sista dagarna som inte uppnår de här kriterierna. Och om det vi finner inte håller måttet så behöver vi leta vidare”, säger dr Manning.
Men det är den ansträngningen som utmärker sista dagars heliga, påpekade president Thomas S. Monson: ”När världen driver längre och längre bort från de principer och riktlinjer som en kärleksfull himmelsk Fader har gett oss, sticker vi ut från folkmassan … Vi är annorlunda när vi beslutar oss för att inte fylla våra sinnen med mediaval som är grova och förnedrande eller som avlägsnar Anden från våra hem och våra liv.”4
4. Undervisa barn om sund sexualitet
Principen om ”en motsats till allting” (2 Ne. 2:11) kan tillämpas på pornografi. Det räcker inte att fastställa att pornografi är något ont. Föräldrar behöver också undervisa sina barn om vad som är gott.
”Ett av de bästa sätten att stötta och skydda våra ungdomar är att undervisa dem om sexualitet i hemmet, och att börja tidigt”, säger dr Manning. ”Våra ungdomar blir lidande eftersom de växer upp i ett vakuum av skadliga budskap med ytterst få positiva budskap inom evangeliets ram.”
Mark H. Butler, lärare i familjeliv vid Brigham Young University, rekommenderar en rak förklaring: ”Den sexuella responscykeln finns naturligt i oss människor. Åtrån och den sexuella driften vi har är en gåva från Gud som välsignar oss, och gör att vi känner oss naturligt dragna till det motsatta könet, till äktenskap och till familjeliv.”
Åldersanpassade samtal om sund sexualitet kan påbörjas tidigt. Carroll påpekar att samtal om bra beröringar och dåliga beröringar och personlig integritet, där man använder rätt ord för olika kroppsdelar, kan påbörjas i tidig ålder. Vid åtta års ålder kan ett barn förstå det grundläggande om sex – fysiskt, andligt, känslomässigt och relationsmässigt, säger han.
Ungdomar uppskattar också ett korrekt och rakt språk. En ung man sa: ”Om man bara pratar omkring ämnet så kan det verkligen missförstås. Jag fick undervisning om kyskhetslagen många gånger innan jag förstod att de pratade om sex.”
Carroll säger att föräldrar också bör vara noga med i vilka sammanhang vi har sådana samtal. ”Gör allt i er makt för att inte ritualisera de här samtalen”, säger han. ”Vi tar ut vårt barn på middag, vi sätter på oss söndagskläder, eller vi har samtalet på parkeringsplatsen vid templet”, säger han. Men om barnen får budskapet att man bara kan prata om sex i sådana situationer vet de kanske inte hur de ska återskapa de omständigheterna när de har frågor.
Föräldrar bör i stället skapa en pågående dialog och möjligheter för barn att ställa frågor när de har dem. ”Om samtalet sker när ni sitter på sovrumsgolvet eller i bilen eller när ni är ute och plockar jordgubbar så vet de hur de kan komma tillbaka dit”, säger Carroll.
”Min erfarenhet har lärt mig att de tonåringar som är mest sexuellt aktiva är de som är minst informerade”, påpekar Bradley R. Wilcox, lektor vid BYU. ”De barn som får svar från föräldrarna när de är små är oftast de som undviker sexuella experiment.”
5. Krossa myten om pornografi
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) har tydligt framlagt sanningen om pornografi. ”Den är ondskefull”, sa han. ”Den är oanständig och snuskig. Den är lockande och vanebildande. Den leder [dig] till … undergång lika säkert som något annat i denna värld. Den är ett vidrigt äckel som gör sina exploatörer rika och sina offer fattiga.”5
”Ungdomars och unga vuxnas pornografimissbruk leder ofta till en förvrängd syn på sexualiteten och dess roll att främja en sund personlig relation”, påpekar American College of Pediatricians [Amerikanska barnläkarhögskolan]. ”De här förvrängningarna innefattar bland annat en överskattning av hur utbrett utövandet av sex är i samhället, uppfattningen att sexuell promiskuitet är något normalt, och uppfattningen att sexuell avhållsamhet är ohälsosam.”6
I samtal om pornografi bör föräldrar påpeka att pornografi utgörs av en mängd falska begrepp på alla nivåer. Beteendena som skildras i pornografi är inte normala, och speglar inte vad som borde förväntas i en sund relation. ”Pornografin är bara attraktiv i den mån den här myten om pornografi uppehålls”, säger Carroll.
6. Förändra samtalet om problemet
Experter och ledare i kyrkan varnar för att alltför snabbt göra antagandet att allt bruk av pornografi nödvändigtvis tyder på ett beroende.
”Inte alla som använder pornografi avsiktligt är beroende av det”, påpekar äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum. ”Faktum är att de flesta unga män och unga kvinnor som kämpar med pornografi inte är beroende. Det är mycket viktigt att göra den åtskillnaden – inte bara för de föräldrar, makar och ledare som vill hjälpa, utan också för dem som kämpar med det här problemet.”7
”Unga män och unga kvinnor tittar på pornografi av nyfikenhet, därför att den är lättillgänglig, därför att de i grund och botten är omogna”, säger Carroll. ”Vi upplever alla kraften i den sexuella responscykeln som väcks under puberteten, långt innan vi har den känslomässiga eller andliga mognaden att helt förstå den.”
Richard Neitzel Holzapfel, lärare i kyrkans historia vid BYU och fakultetsrådgivande för elevklubben Unraveling Pornography, säger att ”problemet är verkligt och har fruktansvärda konsekvenser, men att överdriva problemet gör det ofta mer smärtsamt för dem som kämpar”.
Äldste Oaks påpekar att problem med pornografi kan sträcka sig från ”tillfällig eller upprepad användning till intensiv användning till tvångsmässig (beroende) användning. … Om ett beteende felaktigt klassas som ett beroende, kan användaren tro att han eller hon förlorat sin handlingsfrihet och förmåga att övervinna problemet. … Å andra sidan kan en klarare förståelse av ett problems omfattning – att det kanske inte är så djupt rotat eller extremt som befarats – ge hopp och en ökad förmåga att … omvända sig.”8
Butler föreslår att föräldrar använder sig av en sorteringsmetod för att analysera problemet: Hur länge har det pågått? Hur ofta tittar han eller hon på pornografi? Hur får han eller hon tillgång till den? Sedan kan föräldrarna arbeta med ungdomarna för att bedöma vilken nivå av åtgärder som är lämplig.
”Förstå personen och vem han eller hon är”, säger Holzapfel. ”Hur allvarligt är problemet? Vad är det egentligen som händer? Vad är anledningen till att han eller hon tittar på pornografi, och vad kan vi göra åt de underliggande problemen?”
7. Lär ungdomarna att hantera sina känslor
Genom att behandla underliggande problem kan man även förhindra problem med pornografi, säger Nathan Acree, en terapeut från Utah. ”Förutom naturlig nyfikenhet används pornografi ofta som ett sätt att hantera känslor, särskilt överväldigande känslor.”
Butler tillägger: ”Vid någon tidpunkt har en ung man eller kvinna en svår eller smärtsam psykologisk, relationsmässig eller andlig upplevelse.” Han säger att negativa upplevelser kan få hans eller hennes hjärna att ta till upplevelser som gör att man ”mår bra”, som att titta på pornografi eller ägna sig åt relaterade beteenden, som att masturbera. De känslor som framkallas med sådana beteenden ersätter eller maskerar de svåra känslorna. Och däri ligger faran: ”Personen går från en må-bra-upplevelse till att påbörja ett psykologiskt beroende. Nu använder han eller hon beteendet som ett sätt att hantera livet.”
Broder Acree säger att föräldrar bör lära sina barn att både trevliga och otrevliga känslor är normala, och att det är okej att uppleva sådana känslor som sorg, ilska, frustration eller smärta. Föräldrar känner ofta att de behöver styra sina barns känslor, men genom att låta dem uppleva och hantera negativa känslor bygger de upp en viktig färdighet.
Om det förekommer problem med pornografi ska föräldrar inte öka barnets känslomässiga börda genom att få dem att skämmas ännu mer. James M. Harper, lärare i familjeliv vid BYU, har sagt att skuld är en naturlig reaktion på misstag som kan motivera till förändring, medan skam är en destruktiv känsla som kan leda till en känsla av hopplöshet.
Med andra ord: Genom att skapa eller förvärra skamkänslor hos ett barn skadar man barnets förmåga att utveckla positiva känslomässiga reaktioner och att känna igen Andens inflytande, vilket i slutändan är den viktigaste bundsförvanten när det gäller att förebygga och återhämta sig från användning av pornografi.
En ung man som kämpade med pornografi minns tydligt hur hans föräldrar reagerade när hans prövning uppdagades: ”Mamma reagerade häftigt och gapade och skrek, och det fick mig att må sämre i stället för att börja hoppas på att kunna övervinna det”, säger han. ”Det som hjälpte mest var när pappa upprepade gånger sa hur mycket han älskade mig.”
”Jag ber er att inte döma dem”, vädjar äldste Oaks. ”De är inte onda eller utan hopp. De är söner och döttrar till vår himmelske Fader.”9
8. Lär dem att försoningen fungerar
I tal, lektioner och läsmaterial får ungdomar det tydliga budskapet att pornografi är farligt och ont, men vi behöver ge större betoning åt läran om Jesu Kristi försoning.
Butler säger att den ungdomliga hjärnan kan vara den främsta anledningen till att undervisa dem om försoningen. ”Hjärnan hos ungdomar är inte fullt utvecklad, och det leder till sådana problem som bristande impulskontroll och framåttänkande”, förklarar han. ”En andligt uppriktig framåtsträvande tonåring kan bli förlamad av överväldigande skuldkänslor när han ställs inför en svaghet som han lätt kan få på grund av sin ännu inte helt utvecklade hjärna. Det är så viktigt att du, förutom att undervisa om buden, undervisar ungdomarna om försoningen – att den finns där för att de ska utveckla tålamod och ihärdighet.”
”Vi behöver alla Jesu Kristi försoning. … Genom verklig och fullständig omvändelse kan [alla] bli rena och värdiga alla förbund och tempelvälsignelser som Gud har lovat oss”, säger äldste Oaks.10 Det innefattar dem som har använt pornografi.
Och det är ett hoppingivande budskap. Det finns mycket föräldrar kan göra för att förbereda sina barn för att förkasta pornografi, och när de misslyckas finns möjligheten att förändra sig och omvända sig tack vare Frälsarens oändliga försoning.
”Det betyder att oavsett vad som händer slutar vår himmelske Fader aldrig att älska er, och vi, era föräldrar, slutar aldrig att älska er”, säger Rarick. För ett barn kan det inte finnas något större hopp.