Tjänande i kyrkan
Herrens omsorg om oss
Författaren bor i Utah, USA.
När jag tänker tillbaka på tiden när församlingsrådet var inriktat på min familj inser jag att det inte bara var församlingen som brydde sig om oss – Herren brydde sig om oss.
När min biskop kallade mig som Unga kvinnors president ville jag säga nej. Jag kände mig oförmögen att presidera över de unga kvinnorna. Men tre månader efter att jag hade tackat ja blev jag förkrossad när jag fick veta att våra församlingsgränser skulle ändras och att jag skulle bli avlöst.
Jag bad för att få veta varför Herren tillät att jag kom att älska de unga kvinnorna bara för att ta farväl av dem så snart. Mitt svar kom oväntat under ett församlingsrådsmöte.
Medlemmar i församlingsrådet hade blivit ombedda att berätta under stavskonferensen hur de har hjälpt medlemmar i vår församling, men jag var rädd att vissa skulle känna sig som församlingsprojekt. Men när jag hade gett uttryck för min oro sa Anden till mig att min himmelske Fader bryr sig om alla sina barn.
För några år sedan var församlingsrådet fokuserat på min man och mig, och vi visste det. Jag blev aktiv i kyrkan igen när vårt första barn var fött, men inte min man. I flera år försökte stavspresidentskap, biskopsråd och hemlärare hjälpa oss.
Sedan flyttade vi till en annan församling. En tålmodig och kärleksfull biskop och en hemlärare blev vän med min man. Den här gången var min man mottaglig för Anden. Han kände sig manad att läsa Mormons bok, och han började gå i kyrkan. Sakta byggde han på nytt upp ett vittnesbörd. Jag ska aldrig glömma den underbara dag när vi beseglades som familj i templet.
Det var inte förrän jag kallades som Unga kvinnors president och fick möjlighet att verka i ett församlingsråd som mina ögon öppnades för vad det innebär att själv vara fokus i ett församlingsråd. Jag lärde mig att församlingsråd inte inriktar sig på vissa personer för att de bryr sig om siffror utan för att de, och Herren, bryr sig om enskilda. När vi verkar i våra ämbeten fyller Herren oss med sin kärlek till dem vi tjänar.
När jag tänker tillbaka på tiden när församlingsrådet var inriktat på min familj inser jag att det inte bara var församlingen som brydde sig om oss – Herren brydde sig om oss. De brydde sig om oss därför att han bryr sig om oss.
Sanningen är den att Herren bryr sig om oss alla. Av kärlek har han utformat en plan för att stärka oss och, om möjligt, aktivera oss – en plan som ofta uppfylls av personer som biskopen och hemläraren som hjälpte min man.