Stavskonferens i dagarna tre

Under Skånevinterns mest snörika helg avhölls en minnesvärd stavskonferens i Malmö stav. Konferensen inleddes redan på fredagen med en familjefest som, snön till trots, påminde oss om den stundande våren. Stor möda hade lagts ner på dekorationerna, och i den djupa snön vid entrén stod välkomnande vårblommor i papper. Vädret hindrade många från att delta, men den färgstarka och internationella skara som ändå samlats visste hur man dansade tillsammans med stor energi och glädje. Flera av stavens unga medlemmar framförde också härlig sång och musik.

Som tema för konferensen hade ett skriftställe valts ur Nya Testamentet: ”Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern” (Jak. 1:27). Talarna belyste detta skriftställe från olika vinklar. Speciellt fick vi ny inspiration till att vara Herrens händer och fötter i våra kall som hemlärare och besökslärare.

Vi gladdes med de två bröder som ordinerades till äldster under konferensen: Masod Abdolkhani från Halmstad och David Fondell från Malmö. Vi njöt av inspirerade tal från olika lokala medlemmar, som exempelvis nydöpta Jill Rasmussen från Malmö församling. Vi lyssnade också till kraftfulla tal från de tillresande ämbetsmännen. President och syster Olsson besökte oss från templet i Köpenhamn och president och syster Youngberg kom från Sverigemissionen Stockholm. Med sig hade president Youngberg också sin rådgivare Leif Mattsson från Göteborg.

Vår stavspresident Tony Clark, som presiderade över konferensen, höll ett avslutande tal som vi tog med oss hem på ett särskilt sätt. Han talade om oss medlemmar som en brokig skara som Herren samlat, och som finner enighet i Kristus. Han menade att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är ett av världens mest lyckade integrationsprojekt, där inga ”främlingar och gäster” borde finnas.

President Clark påminde oss om vikten av att varje medlem får en uppgift, en vän och näring genom Guds goda ord. Han liknade oss vid trädgårdsmästare som tar hand om våra träd – våra församlingar. Han frågade hur vi kan vara goda skördemän och hur vi ska orka med att ta trädgården till en ny nivå. Detta gör vi inte genom att överbelasta oss själva eller våra medlemmar. Vi gör det genom enkelhet och genom att fokusera på det väsentliga. Vi behöver involvera Gud och Kristus i våra liv. Detta gör vi genom att lägga tonvikten på fyra områden som vi kan hämta andlig styrka och vägledning ifrån:1.Dyrka Gud personligen och i våra familjer2.Ta del av förrättningarna3.Helga sabbatsdagen4.Osjälviskt tjänande

President Clark avslutade med att bära sitt vittnesbörd om bland annat vår profet, Russel M. Nelson. Han mindes hur äldste Nelson som nybliven apostel besökte Malmö distrikt. Den unge president Clark, nyligen hemkommen från sin mission, hade fått uppgiften att översätta äldste Nelsons tal på distriktskonferensen. Vår stavspresident kom ihåg hur han var så nervös att han skakade, vilket äldste Nelson noterade. När äldste Nelson i början av talet lade sin arm om honom försvann all nervrositet. Allt blev lugnt och han kunde fokusera på sitt uppdrag. Han menade att det ibland räcker med att vi också ger andra ett så enkelt stöd som en klapp på axeln, som på samma sätt kan bli ett livsavgörande minne för livet.

Konferensen i Malmö stav blev verkligen en källa till personlig uppenbarelse och förnyat hopp. Flera av bröderna talade om en andra skörd, en skörd betydligt större än den första.

Upplevelser i Sverigemissionen

I sitt tal på stavskonferensen i Malmö delade president Youngberg med sig av två erfarenheter han fått läsa om i missionärernas brev till honom.

Den häftigaste grejen någonsin hände den här veckan! En av våra undersökare sa att vi kunde komma hem till honom och undervisa dem som han delar lägenhet med. Vi tog med oss en av de unga vuxna i församlingen. När vi kom dit pågick en fest. En grupp med vanliga svenska ungdomar hade samlats. Vi kände en viss oro. Då sa vår undersökare: ”Hallå! Vi har några gäster här som är mormoner och de kommer att diskutera lite grejer med oss!” Då, och jag skojar inte, stannade festen av och folk satte sig ner i soffor och på stolar i det stora vardagsrummet. Då säger vår undersökare: ”Okej allihopa, kan vi låta de här få ordet nu?”

Vi började med att låta alla berätta lite kort om sin religiösa bakgrund och var de kom ifrån. Vi hade en grupp framför oss med stora variationer i fråga om åsikter och andlig bakgrund. Vi fortsatte med att undervisa om återställelsen. Alla lyssnade uppmärksamt och ställde genuina, uppriktiga frågor. När vi slutligen var färdiga med lektionen sa vi att vi gärna tar deras telefonnummer så att vi kan träffa dem individuellt och besvara flera frågor. Så flera av dem skrev in sina nummer i vår telefon och vi började dela ut broschyrer och annat material. Vi behövde stanna ytterligare en timme för att besvara frågor och bestämma tid för att träffas. En som var agnostiker ville att vi skulle lära honom hur man ber.

När vi kom ut på gatan var vi i chock över det som precis hänt. Vi höll en bön fylld av tacksamhet. När vi gick vidare hörde vi kyrkklockorna i den lokala Svenska kyrkan spela psalmen ”Bliv kvar hos mig”. Wow! Så häftigt!

Vår undersökares dop var ett mirakel! Något konstigt hände med vattnet när vi skulle börja doptjänsten. Dopfunten var knappt halvfull och vi började ta fram hinkar för att fylla upp den. Men vattnet rann så dåligt att det tog en evighet att fylla en hink. Till sist bestämde vi oss för inleda mötet och vi hoppades att vattnet kunde fyllas på ändå. Jag var så orolig under programmet. Jag bad och bad om att dopfunten skulle vara fylld när det var dags för själva dopet. Jag hörde då en lugn röst som sa: ”Jag ska fylla den. Oroa dig inte.” När vi sedan kom ut till doprummet var det precis lagom med vatten i dopfunten! Det var ett fantastiskt mirakel! Alla undrade hur detta hade hänt. Vår undersökare döptes och igår fick hon den Helige Andens gåva! Det var helt otroligt! Hon är precis vad den här församlingen behöver!

En medlem pratade med oss igår: ”Jag hade glömt vad evangeliet handlar om. På sistone har jag känt mig så trött och överväldigad av allt jag har att göra. Men när jag hörde vår nya systers enkla, kraftfulla vittnesbörd blev jag påmind om att evangeliet är så okomplicerat och vackert!” Vi har nu gjort en plan med denna syster och hennes familj. Hon var så entusiastisk vid tanken på att hjälpa ytterligare människor in i kyrkan. Jag älskar detta! Jag älskar den här församlingen och jag älskar att vara på mission! Jag älskar min kamrat! Jag känner mig så glad!

Erfarenheter från templet i Köpenhamn

Utdrag ur syster Barbro Olssons tal vid stavskonferensen i Malmö 3–4 mars 2018.

En ung man med funktionsnedsättningar kom med andra unga vuxna till templet för att döpas som ställföreträdare. Han hade mycket stora svårigheter att gå. Jag tänkte att de kanske bara ville att han skulle få vara med och känna Anden i templet. Jag talade med hans ledare som var inställda på att hjälpa honom så att han också kunde bli döpt. Han fick hjälp av sina vänner och ledare att klä om i vita kläder och komma ner i dopbassängen där hans stavspresident stod redo att döpa honom. Det var en otroligt stark ande närvarande. Stavspresidenten hade svårt att uttala dopsbönen. Jag tänkte att den unge mannen som kommit för att ta del av Anden i templet istället bidrog till att alla vi andra kunde få känna Anden på ett särskilt kraftfullt sätt den dagen.

En ung kvinna som kommit hem från sin mission finner en lite ”oborstad” ny medlem och de blir tillsammans. Hon tar med honom till templet för att bli döpt och han älskar det. De kommer ofta till templet för att bli döpta tillsammans och när han fått sin begåvning beseglas de i templet. De kommer fortfarande till templet ofta, tillsammans eller var för sig, antingen för att gå på begåvningssession eller för att döpas. Det är underbart att se unga par välja att ha templet i sina äktenskap och liv.

En ung man som, efter det att 16-åriga pojkar med en prästs ämbete nu får utföra dop i templet, varit hos oss och hjälpt till med detta arbete kom tillbaka till templet med sin pappa. Det var en väldigt fin upplevelse att se dessa två i dopbassängen. Först döpte sonen sin far och sedan bytte de plats och fadern döpte sin son. Vilken härlig stund de hade tillsammans.

En kvinna som förlorat sin man och sina tre söner på havet när de var båtflyktingar kunde nu, många år senare, beseglas till sin familj i templet i Köpenhamn.

Röster från Hjälpföreningens årsdag

Lördagen den 17 mars firade systrarna i Stockholms stavar grundandet av Hjälpföreningen. Temat för dagen var ”Omsluten av hans kärleks armar”.

Ett stort antal systrar började dagen med att besöka templet. Vi bjöds på lunch i Västerhaninge kapell och därefter var vi välkomna till ett andligt möte. Det är alltid en stark andlig upplevelse när systrar kommer samman och bär vittnesbörd om hur de hämtat hjälp och stöd från Herren i det stora och i det lilla, och hur de känt Herrens omtanke och kärlek i alla situationer genom livet.

Mötet började med att syster Kristina Lindqvist skickade en hälsning från USA där hon lite symboliskt höll sitt nyfödda barnbarn omsluten i sina kärleksfulla armar. Syster Maria Öqvist avslutade mötet med orden: ”Vi systrar kan så mycket, vi är så kloka och visa och bra på att ta hand om varandra.” Då kom tanken att vi systrar kan ge varandra så mycket värme och omslutande armar till varandra. Vi kan hjälpa Herren med att få andra att känna sig älskade och känna sitt personliga värde som Guds döttrar genom att, som systrarna på mötet, dela med oss av våra erfarenheter och vittnesbörd med varandra.

Katarina Karlsson, Stockholms församling

En solig och vacker lördag blev ännu soligare och vackrare tack vare Hjälpföreningens stavspresidentsskap som planerat en helt underbar dag för oss systrar. Det började med fantastisk trängsel i templet. Det är en stark upplevelse att vara så många tillsammans i Herrens hus. Detta följdes av ett otroligt starkt andligt möte med fokus på Kristus och hans kärleks omslutande armar. Och vilken kärlek, oss systrar emellan! Förutom de personliga, uppbyggande talen rördes jag enormt av ”bara” församlingspsalmerna också. Vilken kraft det finns i kvinnor som ser till Kristus. Tack för en andlig fest från början till slut, en dag jag sparar i mitt hjärta.

Charlotta Hägglund, Vendelsö Församling

Jag kom precis hem ifrån mötet där Stockholms stavar firande Hjälpföreningens årsdag. Vad jag önskar att jag kunde förmedla vilken fantastisk känsla jag har inom mig!

Jag var lite sen och skyndade mig in i kapellet. Allting var lite försenat, men det var jag tacksam för då. Precis när jag kommit in omfamnar Hjälpföreningens president i Stockholms stav mig och ger mig ett leende och ett välkomnande. Bra start!

Jag älskar att vara del av ett sådant varmt systraskap. Mötet var så fyllt av godhet, andlighet och kärlek, förståelse och frid. Ljuvlig musik och tal som gick rakt in i mitt

hjärta.

Jag grät under mötet och i bilen hem när jag kände solen blända mitt ansikte.

Tack Gud, för att min ande kan bli påfylld och för att jag har så fantastiska systrar i mitt liv. Jag känner så mycket hopp och framtidstro.

Alice Palm, Handens församling