När det var svårt att tjäna
Författaren bor i Santiago, Filippinerna.
Hur kunde jag ta hand om någon som var så butter?
Illustrationer Chris Thornock
En av de svåraste sakerna jag har övervunnit är min ”jag bryr mig inte”-attityd. Om jag inte kände starkt för vad jag gjorde, var jag kall och otålig mot andra.
Allt det förändrades ett skollov när jag blev ombedd att sköta om min 76-årige farfar. ”Dadi”, som vi kallade honom, hade fått en stroke som hade gjort honom halvt förlamad. När min familj bad mig att sköta om honom i två månader kunde jag inte ens föreställa mig hur!
Jag var tvungen att stiga upp tidigt för att laga hans frukost och ordna med hans bad och medicin. Jag hjälpte honom gå omkring för att få daglig motion. Eftersom han hade svårt att röra sig fick jag vara vid hans sida hela tiden, till och med när han skulle tvätta sig och gå på toaletten. Som artonårig flicka var den biten svårast.
Förutom det var han svår att umgås med. Han är inte medlem i kyrkan och har andra principer än vad jag har. Han var en man full av klagomål – skrek alltid, log aldrig och sa jämt ”jag dör!” På grund av hans attityd var det svårt för oss att få en nära relation.
I början gjorde jag allt för att undvika sysslorna, men det fungerade inte. Så jag bestämde mig för att ändra min attityd och göra mitt bästa.
Efter en vecka med den här nya inställningen blev det en glädje för mig att tjäna Dadi. Jag fick mer tålamod och jag började förstå hans lidande. När jag tjänade honom slutade jag tänka på det som en börda att vara med honom och istället se det som en möjlighet att skapa fina stunder med honom.
Dadi förändrades också. Den gamle bistre mannen blev en leende, vänlig farfar. Han började till och med tycka om att lyssna på FSY-sångerna!
En kväll hörde jag honom ge ifrån sig ljud, så jag tittade in i hans rum för att se vad han gjorde. Han bad för första gången. Jag blir dagligen inspirerad av den här förändringen.
Nu är jag tillbaka på college men jag och min familj åker fortfarande två gånger i månaden för att hälsa på Dadi. Vi äter med honom och sjunger för honom. Hans hälsa har försämrats så nu är mina böner den bästa hjälp jag kan ge honom.
Jag är tacksam för möjligheten jag hade att vaka över Dadi, eftersom det hjälpte mig se vad jag kan ge. Kärlek är något mycket mäktigt – den fick både mitt och Dadis hjärta att mjukna. Jag har lärt mig innebörden av uppoffringar och medlidande. Osjälvisk kärlek gör verkligen hjärtat lättare!