Lyser klart i Tjeckien

Sammanställt av Sharon Goodrich, kyrkans tidningar

Vi är primärbarn i Tjeckien. Så här lyser vi klart i vårt land.

En gång tappade jag min favoritvante. Jag blev jätteledsen. Mamma och jag bad om det, men vi hittade den inte. Jag försökte ha tro. En vecka senare hittade min bror vanten på gatan! Gud besvarar våra böner. Jag älskar honom och jag vet att han lever.

Andre W., 9 år

Jag har vänner i skolan som inte är medlemmar i kyrkan men som ändå respekterar mina normer. En gång sa jag att vi skulle be, och de gick med på det! Jag blev jätteglad.

Ivana A., 11 år

Mina vänner och jag skulle ta oss till bottenvåningen. När vi kom ut till hissen fick jag en obehaglig känsla och sa till mina vänner att inte ta hissen. De bestämde sig för att göra det ändå. Jag tog trapporna. När jag kom ner var mina vänner inte där. Hissen hade fastnat! Det tog ett tag innan de kunde komma ut. Jag var glad att inget allvarligt hade hänt. Det kändes också bra att jag hade följt den Helige Anden.

Amalie N., 10 år

Vi var på stranden och himlen mörknade. Vinden blåste och gjorde jättestora vågor! Det kom åsksmällar, blixtar och hagel. Alla sprang för att ta skydd. Vi blev inte skadade av ovädret. På vägen hem såg vi tre regnbågar. Vi vet att Gud hjälpte och skyddade oss.

Jakub B., 10 år

I skolan har jag en vän som ingen annan vill vara vän med. Andra började säga elaka saker till henne som fick henne att känna sig ful. Jag berättade det för min lärare och bad min vän att leka med mig. Då blev hon glad!

Ludmila V., 8 år

Jag var arg på mamma för jag ville inte bada och gå och lägga mig. Dagen därpå var jag ledsen för mitt dåliga val. Mamma sa att vi kan be till vår himmelske Fader om att han förlåter oss. Vi knäböjde och bad. Sedan kändes det bättre. Jag lärde mig att vi kan omvända oss, och tack vare Jesus Kristus kan vi få förlåtelse.

Samuel H., 5 år

Jag bar mitt vittnesbörd i kyrkan. Det krävdes mod att göra det! Sedan dess har jag känt Anden.

Eliska K., 11 år

När mitt marsvin inte mådde bra bad jag för henne. Jag är tacksam mot min himmelske Fader för att han hjälpte oss.

Aneta P., 10 år