Porträtt av tro
Michael Isaac
Bydgoszcz, Polen
”Sjukdomar kan leda till mycket gott”, säger Michael som lider av njursvikt. Eftersom hans sjukdom har stärkt hans tacksamhet för evangeliet, säger han: ”Det är en bra prövning.”
Leslie Nilsson, fotograf
Jag föddes i Etiopien 1942 och åkte till Polen för att studera 1965. 1991 träffade jag missionärerna och blev medlem i kyrkan. Jag har verkat som grenspresident i tre och ett halvt år. Jag verkade som rådgivare i missionspresidentskapet i tolv år. Jag var grenspresident igen och sedan distriktspresident. Sedan blev jag sjuk i njursvikt.
Nu kan jag bara göra några få saker i kyrkan. Jag försöker att komma på söndagarna.
Först var jag arg.
”Varför just jag?” bad jag. ”Jag har tjänat dig, Herre.” Efter ett tag förstod jag. I skrifterna står det: ”Den som har tro på mig till att bli helad, och inte är bestämd till att dö, skall bli helad” (L&F 42:48).
I den här versen står det att vi kommer att helas om det inte är meningen att vi ska dö.
Kyrkans medlemmar ber hela tiden för mig, men min hälsa blir allt sämre. De tror att deras böner inte blir hörda, men bönerna är hörda eftersom de blir bättre människor och eftersom jag känner kärleken de visar mig.
Hur mycket tid skulle jag ha kvar vid min ålder, även om jag var frisk? Men jag har fortfarande mycket framför mig.
Jag tycker om att gå till skrifterna och hitta hjältar som hjälper mig. När jag var frisk och tjänade tyckte jag om att följa Nephi, men nu tänker jag ofta på Job. Han var en god man, och han led också. Det finns alltid hopp i evangeliet.
I en stad som Bydgoszcz kan jag inte träffa borgmästaren om jag vill, för jag är för obetydlig för det. Men genom evangeliet är dörren alltid öppen för att åkalla Gud. Det är därför jag älskar min kyrka.
Jag har kyrkan. Jag har ett sätt att kontakta Gud genom bön, genom fasta, genom allt det vi gör. Vad mer behöver jag?
Ibland säger jag till mig själv: ”Kanske är det därför jag är sjuk – så att jag kan förstå det underbara som jag är en del av, den underbara sak som det här är.”
Jag ser hur min fru Renata blir ledsen för att jag är sjuk. Jag tycker inte om när det händer, men sorg är en biprodukt av kärlek. Om hon inte älskade mig skulle hon inte vara ledsen. Kärlek hjälper oss att känna att vi inte är ensamma och att det finns personer som bryr sig.
Att dö är ingenting. Alla kommer att dö. Det beror på hur vi ser på döden. Jag vet att Gud lever. Han älskar oss alla – mig också. Det är det jag kan säga.
Michaels sjukdom har varit en svår prövning för hans fru Renata. ”Jag ser hur min fru blir ledsen för att jag är sjuk”, säger han. ”Men sorg är en biprodukt av kärlek. Kärlek hjälper oss att känna att vi inte är ensamma och att det finns personer som bryr sig.”
Trots de begränsningar som Michaels sjukdom har orsakat hittar han fortfarande sätt att tjäna och lyfta människorna omkring sig.
Michael finner hopp och vägledning i skrifterna. När han var frisk och tjänade beundrade han Nephi. ”Men nu tänker jag ofta på Job”, säger han. ”Han var en god man, och han led också.”