Äldste Ulisses Soares: En man utan svek
När Jesus valde ut sina apostlar i början av sin verksamhet såg han Natanael komma mot honom. Han kunde genast urskilja Natanaels godhet och sa: ”Här är en sann israelit som är utan svek.”1
Jesus visste att Natanael var en man med ett rent hjärta och att han var ärlig i sina avsikter och utan hyckleri eller list. Herren älskar rättfärdig redbarhet och kallade Natanael att bli apostel.2
Ulisses Soares är som Natanael fordom, och Frälsaren har även kallat honom.
”Mina föräldrars ljus”
Ulisses, den yngste av fyra bröder, föddes i São Paulo, Brasilien den 2 oktober 1958. Han kom från enkla förhållanden, men hans föräldrar Apparecido och Mercedes Carecho Soares var hederliga, hårt arbetande personer som lyssnade uppriktigt på missionärerna. De blev medlemmar i kyrkan 1965, när Ulisses var 11 år.
”Jag såg aldrig broder Apparecido missa ett möte”, säger Osiris Cabral, som verkade som stavspresident när Ulisses var ung man. ”Mercedes var också mycket trofast. Ulisses ärvde sina föräldrars hängivenhet.”
Ulisses Soares ”växte upp i kyrkan och följde [sina] föräldrars ljus”. De heter Apparecido och Mercedes Soares (till vänster). När Ulisses litade på Herren trots motstånd, lärde han sig som pojke att hålla ett fast tag om Frälsaren och hans evangelium.
Ulisses naturligt goda hjärta vidgades när han lärde sig Herrens sätt. ”Jag växte upp i kyrkan och följde mina föräldrars ljus”, säger äldste Soares. När han följde det ljuset stärktes hans vittnesbörd, trots motstånd.
”Jag var den enda medlemmen i kyrkan i min skola, och de andra killarna försökte alltid dra ner mig och pressa mig till att göra sådant som var fel”, säger han. ”Jag fick lära mig att försvara mig under sådana utmaningar, men jag litade alltid helhjärtat på att Herren skulle hjälpa mig att klara av det. Jag lärde mig som ung man att om jag gör min del så gör Herren sin. Men man måste hålla ett fast tag om hans hand och om evangeliet.”
När Ulisses var 15 bad biskopen honom att undervisa ungdomsklassen i Söndagsskolan. En lektion han höll handlade om att få ett vittnesbörd om evangeliet. Ulisses hade studerat Mormons bok, hade alltid känt att kyrkan är sann och trott på Frälsaren Jesus Kristus.
När han förberedde lektionen ville han vittna starkt för klassen om att evangeliet är sant. ”Jag studerade och bad innerligt”, minns äldste Soares. ”När jag knäböjde fick jag en mycket fin känsla, en liten röst som bekräftade för mig att jag var på rätt väg. Den var så stark att jag aldrig kunde säga att jag inte visste.”
När Ulisses blev äldre lärde han sig att om han gjorde mer än vad han förväntades eller ombads att göra, välsignade Herren honom rikligt. Ett sådant tillfälle inträffade när han förberedde sig för sin mission. Under intervjuerna med Ulisses betonade hans biskop hur viktigt det var att lyda buden och leva värdigt. Han betonade också att Ulisses skulle förbereda sig ekonomiskt.
I dag bidrar alla missionärer från Brasilien till sina missionskostnader, och många familjer täcker upp resten. När Ulisses närmade sig missionsåldern bestämde han sig för att han skulle arbeta ihop alla pengar han behövde för sin mission. Med hjälp av den starka arbetsmoralen han hade lärt sig av att arbeta i faderns lilla företag, och beväpnad med förmågan att skriva maskin fort, hittade han ett dagjobb där han hjälpte ett företag med lönelistan.
Efter att ha klarat ett svårt inträdesprov började han studera redovisning vid ett tekniskt gymnasium på kvällarna. Varje månad när han hade betalat sitt tionde lade han undan pengar till sin mission. Efter ett år förflyttades han till företagets revisionsavdelning.
”Det var så jag sparade ihop pengarna till min mission”, säger äldste Soares. ”Och varje månad under de tre åren innan jag åkte iväg köpte jag något jag behövde – en skjorta, ett par byxor, ett par strumpor, en slips, en resväska.” Han behövde också, och fick, mycket kärlek och stöd av sina föräldrar och lokala ledare.
Ulisses kallades till Brasilienmissionen Rio de Janeiro. Under första delen av missionen verkade han under president Helio da Rocha Camargo, som senare blev den första generalauktoriteten från Brasilien. Ulisses påbörjade sin mission i början av 1978. Det första templet i Latinamerika invigdes senare det året i São Paulo av president Spencer W. Kimball (1895–1985).
I januari 1980 gick Ulisses och hans kamrat, som inte heller hade tagit emot sin begåvning, ombord på en buss till Rio de Janeiro för att resa i åtta timmar till São Paulo tempel i Brasilien. Ulisses föräldrar och syskon mötte upp honom där, och familjen Soares beseglades för tid och evighet. Ulisses har aldrig glömt deras fem timmar tillsammans i São Paulo tempel. Senare samma dag återvände han och hans kamrat till missionsfältet.
Sätter Gud främst
Ulisses hade en framgångsrik mission, vilket ytterligare stärkte hans vittnesbörd. När han kom hem fick han ett jobb och började studera revision och ekonomi vid ett lokalt universitet.
Han hade varit hemma i omkring sju månader när han sprang på ”syster Morgado” på en flerstavsdans. Ulisses hade varit hennes zonledare under en tid, och de tillbringade kvällen med att ta reda på vad som hänt sedan dess och prata missionsminnen. Tre veckor senare började de dejta.
Rosana Fernandes Morgado var åtta år när hennes äldre syster Margareth började ta med henne till kyrkan. Så småningom fick de båda trofasta unga undersökarna tillstånd av sin far att döpas, men de fick vänta tills de hade fyllt 17 år. Rosana gick i kyrkan i nio år innan hon fick tillåtelse att döpas.
Ulisses bodde i norra São Paulo och Rosana bodde med sina föräldrar i södra delen av staden. Det tog två till tre timmar med buss och tunnelbana att ta sig från ena sidan av den myllrande staden till den andra. Som väl var bodde Margareth och hennes man Claudio nära föräldrarnas hem.
”När Ulisses kom på helgerna för att dejta Rosana var det svårt för honom att åka så länge på kvällen för att komma hem”, minns äldste Claudio R. M. Costa, generalauktoritetssjuttio, om sin framtida svåger. Så han och Margareth erbjöd sig att låta Ulisses sova över hos dem efter dejterna. ”Vi adopterade honom för en tid”, tillägger äldste Costa.
”Han sov på soffan i vardagsrummet”, säger syster Costa. ”Vi var nygifta så vi hade inga extra filtar. Men han sov med en av våra gamla gardiner på sig. Han var glad eftersom han kunde träffa Rosana igen nästa dag. Han var snäll mot min syster, och mina föräldrar gillade honom verkligen.”
Ulisses och Rosana gifte sig i São Paulo tempel i Brasilien den 30 oktober 1982.
Om man är med äldste och syster Soares i några minuter så blir deras kärlek, beundran och respekt för varandra snabbt uppenbar. För äldste Soares har Rosana ”varit ett exempel på godhet, kärlek och fullkomlig hängivenhet mot Herren och mot mig och våra barn”.3 För syster Soares är Ulisses ”en gåva från himlen”.
Syster Soares tillägger: ”Han har alltid varit ytterst ansvarsfull och rättfärdig, han har alltid tagit väl hand om familjen och han har alltid behandlad mig mycket väl. Han har gjort sitt bästa i alla sina ämbeten i kyrkan. Han går och gör. Han sätter alltid det som hör Gud till först i sitt liv. Jag blir kär i honom om och om igen, för jag vet att om han sätter det som hör Gud till först så sätter han också mig först.”
Äldste Soares säger om sin fru: ”Hon är en sann hjälte och inspiration för vår familj. Hon är kärleksfull, vänlig och tålmodig mot alla. Hon håller ihop familjen och ser det goda hos var och en. Hon har bidragit enormt till det som har hänt i mitt liv. När jag kallades till de tolv apostlarnas kvorum sa jag skämtsamt till henne: ’Jag skyller det här på dig eftersom du i så hög grad har förstärkt evangeliets kraft i mitt liv.’”
Ett stort hjärta
Gustavo, paret Soares äldsta barn, minns kvällen när han som pojke var olydig mot föräldrarna och slank iväg till Festa Junina, ett firande som sker varje år i deras grannskap i São Paulo.
”Jag stod mitt i en stor folksamling och hade roligt när jag hörde någon ropa på mig att komma fram”, säger han. ”Då såg jag pappa.”
Hans föräldrar hade varit mycket oroliga, men i stället för att skälla på Gustavo kramade Ulisses honom hårt.
”Vi hade ett allvarligt samtal om hur jag kunde ha gått vilse, men mina föräldrar behandlade mig med respekt”, minns Gustavo. ”Jag kände mig beskyddad, och jag insåg att de verkligen älskar mig.”
Ulisses är hängiven sin familj. Trots att han varit upptagen med arbete och resor under årens lopp har han tagit sig tid att bygga relationer med sina barn.
När äldste Soares inröstades i de tolv apostlarnas kvorum den 31 mars 2018 blev nog ingen mer överraskad än Gustavo och hans två systrar Lethicia Caravello och Nathalia Soares Avila. Men om kärlek, hårt arbete, empati och ödmjukhet kvalificerar en person för apostlaskapet, säger de, kan de förstå varför Herren kallade deras far.
”När Jesus kallade sina apostlar valde han inte de mest lärda fariseerna, utan han valde fiskare”, säger Lethicia. ”Min far och mor är sådana. De litar fullkomligt på Herren och han använder dem för att uppfylla sitt verk eftersom han vet att de är osjälviska, villiga att arbeta hårt och ödmjuka nog att ta emot tillrättavisning.”
Fars ”stora hjärta” kommer att hjälpa honom när han strävar framåt som en av Frälsarens särskilda vittnen, tillägger Nathalia. ”Han har ett sådant hjärta”, säger hon. ”Han känner himlens inflytande, och han älskar alla och vill göra det som är rätt.”
”Allt ordnar sig”
När äldste Soares verkade som president för Portugalmissionen Porto mellan 2000 och 2003 blev han känd för att han använde det portugisiska uttrycket ”tudo vai dar certo”: allt ordnar sig.
”Han lärde oss det”, minns Ty Bennett, en av hans missionärer. ”Han fyller sitt liv med tro och optimism om att när vi gör det som Herren vill att vi ska göra, så ordnar sig allt.”
Han lärde också sina missionärer att inte använda orden svårt eller omöjligt, säger Richard Shields, en annan av hans missionärer. ”Vi sa i stället att det var en ’utmaning’. Det rådet har format mitt liv, för jag har sett på situationer som ’utmaningar’ som ska klaras av i stället för som ’svåra’ eller ’omöjliga’.”
En sådan tro och optimism har inte kommit av att han har haft det lätt i livet. Äldste och syster Soares känner väl till besvikelsen av att klara sig utan, tröttheten efter långa dagar fyllda av arbete och studier, svårigheter med dålig hälsa och hjärtesorgen efter missfall, ett dödfött barn och förlusten av syskon och föräldrar.
Men under livets resa har de satt sin lit till orden i äldste Soares favoritskriftställe: ”Var ödmjuk så skall Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner.”4
”Utmaningar är en del av vår utveckling”, säger äldste Soares. ”Men när vi är tålmodiga i våra lidanden, när vi lär oss att övervinna livets utmaningar, när vi är trofasta, högaktar Herren oss och välsignar oss med de välsignelser han har utlovat.”
Och när vi håller fast vid ledstången av järn, tillägger han, lämnar Herren oss inte ensamma.
”När vi alltid håller fast vid buden, vid evangeliet, vid skrifterna och vid Herren Jesus Kristus, hjälper det oss att övervinna livets utmaningar”, vittnar äldste Soares. ”När vi knäböjer i bön är han med oss och vägleder oss. Han inspirerar oss så att vi vet vart vi ska gå och vad vi ska göra. När vi är lydiga och ödmjukar oss besvarar Herren våra böner.”
En hängiven lärjunge
Ulisses Soares är kunnig och förberedd. Hans utbildning, som inbegriper en masterexamen i affärsadministration, förberedde honom för att arbeta som revisor för multinationella bolag i Brasilien. Den upplevelsen förberedde honom för att arbeta vid kyrkans ekonomiavdelning, vilket i sin tur förberedde honom för att vid 31 års ålder bli den yngste av kyrkans förvaltningschefer. Den förberedelsen hade han god nytta av som missionspresident och när han kallades som generalauktoritetssjuttio den 2 april 2005.
Innan kallelsen till de sjuttios presidentskap den 6 januari 2013 verkade äldste Soares som rådgivare och sedan som president i presidentskapet för området Brasilien, och som rådgivare i presidentskapet för området Afrika Sydöst. Där verkade han som rådgivare till äldste Dale G. Renlund som då var generalauktoritetssjuttio. Äldste Renlund, som nu är medlem i de tolv apostlarnas kvorum, uppskattade deras tid tillsammans.
”Äldste Soares är en sprudlande, hängiven och trofast lärjunge till Jesus Kristus”, säger äldste Renlund. ”Jag vet ingen som känner tydligare att han går Herrens ärenden. Om han blir ombedd att göra något så gör han det av hela sitt hjärta.”
Oavsett om äldste Soares är bland de heliga i Peru (till vänster), i Ghana (nedan) eller i andra nationer där han har verkat och tjänat, säger äldste Claudio R. M. Costa att han ”har lätt för att älska folket”.
Han säger att äldste Soares snabbt ”blev förälskad” i Afrikas medlemmar. Ett av hans första uppdrag i området var att presidera över en stavskonferens i Kananga i Kongo (Kinshasa). ”När han kom tillbaka kunde han inte sluta prata om godheten och hängivenheten hos människorna han hade träffat”, säger äldste Renlund.
Äldste L. Whitney Clayton, som tjänade tillsammans med äldste Soares i fem och ett halvt år i de sjuttios presidentskap, säger att äldste Soares är bra på att skapa samförstånd. ”Han lyssnar och överväger sina tankar. Han är försiktig med hur han beter sig under möten så att våra röster bildar en kör i stället för att vara tävlande solister.”
Äldste Soares är blygsam när det gäller sin förmåga att kommunicera på portugisiska, engelska, spanska och franska. Men den gåvan, som kräver konstant uppmärksamhet, är en välsignelse för kyrkan, säger äldste Clayton. Äldste Soares kan tala till en stor del av kyrkans medlemmar på deras eget språk.
”Ulisses har varit en ledare sedan han var liten”, säger äldste Claudio Costa om sin svåger. ”Han är mycket intelligent och mycket kapabel, och han känner ansvaret att alltid ge sitt bästa. Han har lätt för att älska människorna omkring sig. Han har ett hjärta som tillhör en sann lärjunge till Frälsaren, och han har ett fast vittnesbörd om att Jesus är Kristus. Jag älskar honom och är tacksam över att kunna stödja honom som en Herrens apostel.”
Och äldste David A. Bednar, som talar för de tolv apostlarnas kvorum, tillägger: ”Äldste Soares är en ren, sveklös och oskuldsfull lärjunge till Frälsaren. Genom ljuset i hans ansikte, hans varma leende och hans värdiga sätt finns det oräkneliga personer och familjer som har blivit, är och kommer att bli inspirerade och få en större önskan att följa Frälsaren och leva enligt hans evangeliums befallningar.”
Fotografi med frun Rosana framför Salt Lake-templet, Kristin Murphy, Deseret News
I vår tidsutdelning sa Herren om Edward Partridge: ”Hans hjärta är rent inför mig, ty han är som den forne Natanael, i vilken inget svek finns.”5 Om Hyrum Smith sa Herren: ”Jag, Herren, älskar honom på grund av hans hjärtas redbarhet och eftersom han älskar det som är rätt för mig.”6
Herren skulle säga samma sak om Ulisses Soares.