Äldste Gerrit W. Gong: Älska Herren och lita på honom
Som nygift doktorand vid University of Oxford i England lärde Gerrit W. Gong sig av egen erfarenhet att när vi älskar Herren och litar på honom så hjälper, vägleder och stärker han oss.
Gerrit var Rhodes-stipendiat och arbetade på att fullfölja två examina, en av dem en doktorsexamen. Samtidigt verkade han i biskopsrådet i Oxfords församling. Han och hans fru Susan mindes ett råd som de fick av äldste David B. Haight (1906–2004) i de tolv apostlarnas kvorum när han förrättade deras vigsel i Salt Lake-templet. ”Han sa att vi alltid skulle se till att ha ett ämbete”, säger äldste Gong. ”Vi visste att om vi litade på Gud och gjorde vårt bästa så skulle han hjälpa oss.”
Gerrit och Susan fick ”gudomlig hjälp och erfor Guds innerliga barmhärtighet”, säger han. Alltmedan Gerrit arbetade vidare i biskopsrådet fullföljde han alla akademiska krav för en doktorsexamen, utom avhandlingen. Han bad biskopen för Oxfords församling, Alan Webster, om en prästadömsvälsignelse. I välsignelsen fick Gerrit det här löftet: ”Fortsätt att göra allt du kan så välsignar Herren dig.”
Två församlingsmedlemmar som var erfarna advokatsekreterare erbjöd sig att renskriva hans manuskript, så Gerrit kunde slutföra avhandlingen inom några månader. Faktum är att han tog både en masterexamen och en doktorsexamen inom drygt tre år. Därefter tackade han ja till en forskningsposition vid universitetets fakultet. Hans upplevelser vid Oxford stärkte hans tillit till Herren, en tillit som varar än i dag och fortsätter att välsigna Gerrit W. Gong när han nu verkar i de tolv apostlarnas kvorum.
Bröd och fiskar
”Herren är god och barmhärtig och vill välsigna oss”, säger äldste Gong. ”Om vi gör vårt bästa välsignar han oss så att vi kan göra mer än vi annars skulle kunna göra. Det är som underverket med bröden och fiskarna. Herren tar det som finns och förstorar det långt utövar vad vi kan göra på egen hand.”
Principen om bröden och fiskarna gäller också i fråga om lärande, säger han. ”Även om man inte kan skaffa sig en formell utbildning är det lärandets anda som räknas, för lärande är evigt. Vi kan alla söka efter ljus och sanning, oavsett våra omständigheter. När vi gör det hjälper Herren oss att finna det.”
Förbundsgemenskap
När äldste Gong studerade vid Oxford lärde han sig en annan evangelieprincip, en som han kallar för ”förbundsgemenskap”.
”När vi närmar oss Herren, närmar vi oss också varandra”, säger han. ”Vid Oxford värdesatte Susan och jag våra upplevelser i församlingen lika mycket som våra akademiska upplevelser. Många av våra närmaste vänner än i dag är personer från Oxfords församling.”
Två av dessa vänner är Tim och Katherine Witts, som minns att de besökte templet tillsammans med paret Gong. ”Jag minns tydligt att broder Gong tog av sig klockan så att han inte skulle distraheras eller hindras av tiden när han begrundade sådant som hör evigheten till”, säger syster Witts. ”Den lilla gärningen har hjälpt mig att bli mer uppmärksam i min egen gudsdyrkan i templet.”
Paret Gong träffar ofta vänner som de känner tack vare evangeliet. ”Många säger ’Vi arbetade med dig när du var i högrådet’ eller liknande”, säger äldste Gong, ”och det är likadant för mig. Jag är tacksam för att stavspresidenten och församlingsrådet hjälpte mig som ung biskop. Vi står alla i skuld till föräldrar, ingifta släktingar, grannar, missionspresidenter, systrar och prästadömsledare som är vänliga mot oss, vägleder oss och uppmuntrar oss att komma till Kristus.”
Släktarv
Äldste Gongs släkthistoria kan spåras 34 generationer tillbaka till First Dragon Gong, som föddes år 837. Äldste Gongs farföräldrar emigrerade från Kina till USA. Hans mor Jean blev medlem i kyrkan som tonåring i Hawaii och studerade senare vid Brigham Young University i Provo, Utah, där hon bodde hos Gerrit de Jongs familj. Han var den förste dekanen för College of Fine Arts. ”Familjen de Jong hjälpte mig förstå hur en evangeliefamilj är”, säger hon.
Efter BYU studerade Jean vid Stanford University i Palo Alto, Kalifornien, där hon träffade Walter A. Gong. ”Han var redan kristen och förstod snabbt vad det återställda evangeliet har att erbjuda”, säger Jean. Han blev medlem i kyrkan och ett år senare vigdes de i Salt Lake-templet. Båda blev lärare till yrket och ägnade tillsammans över 70 år åt att undervisa.
”Pappa blev också patriark”, säger äldste Gong, ”och eftersom patriarkaliska välsignelser gavs hemma hos oss var hemmet fyllt av en djup vördnad för Guds kärlek till vart och ett av sina barn.”
Den 23 december 1953, i Redwood City, Kalifornien, föddes det första av Jean och Walters tre barn. ”Hans förnamn Gerrit är nederländskt för att hedra Gerrit de Jong”, förklarar Jean. ”Hans mellannamn är Walter, för att hedra hans far. Och vårt efternamn är kinesiskt, vilket hedrar hans arv.”
Jean säger att Gerrit var omtänksam mot sina yngre syskon Brian och Marguerite. ”Han tyckte om att hjälpa dem”, säger hon, ”även med små saker som att lära dem knyta skorna.” Hon minns att hon kom hem från kyrkan en dag och råkade höra Gerrit och Brian säga att de tyckte att ett tal under sakramentsmötet hade varit tråkigt. ”Så jag sa: ’Gör ett bättre tal, då.’ De tog till sig mina ord och började vara mer uppmärksamma på alla talen”, säger hon.
Som tonåring tyckte Gerrit om att ta på sig ryggsäcken och fotvandra med de andra unga männen i församlingen. Wally Salbacka, som känt Gerrit sedan de var unga, minns speciellt en campingtur. ”Jag var där med Gerrit och hans bror Brian och en vän som inte var medlem i vår kyrka. Av någon anledning började vi sjunga psalmer. Gerrit sjöng melodin, Brian sjöng tenor och jag sjöng bas. Jag tror vi sjöng tio eller tjugo psalmer, bara för att det var roligt att sjunga. Det var en fin upplevelse. Vår vän som inte tillhörde kyrkan blev imponerad.”
Broder Salbacka minns också att Gerrit bad hejaklacksledarna att tyst heja på schacklaget i high school. ”Han övertygade dem om att moraliskt stöd är bra för alla”, säger han, ”och de kom faktiskt till en match!”
Från vänster: Marjorie och Gordon B. Hinckley hälsar på Gerrit och Susan på deras bröllopsmottagning. Som missionär i Taiwan undervisade äldste Gong en familj, och många år senare träffade han som generalauktoritet sonsonen till en av döttrarna i familjen. I Vietnam målade äldste och syster Gong en väggmålning för att glädja barn som hade det svårt. Medlemmar i familjen Gong tillsammans med dem som hjälpte till med väggmålningen i Vietnam.
Efter high school studerade äldste Gong vid Brigham Young University. Mellan 1973 och 1975 verkade han i Taiwanmissionen Taipei. Sedan återvände han till BYU där han 1977 tog kandidatexamen i Asienstudier och i Individuella studier.
Uppvaktning och äktenskap
Efter missionen erbjöd äldste Gong sig att anordna brasaftnar på söndagskvällar vid missionärsskolan i Provo. Brasaftnarna gjorde missionärerna som skulle till Taiwan bekanta med folket, sederna och kulturen där. En av missionärerna var syster Susan Lindsay från Taylorsville, Utah, dotter till Richard P. och Marian B. Lindsay. Broder Lindsay var medlem i de sjuttios andra kvorum. ”Jag kände att Susan var någon som jag alltid hade känt”, säger äldste Gong.
Två år senare, några månader efter att Susan hade återvänt till BYU efter missionen, var Gerrit i Provo hos sin familj. Hans far undervisade vid universitetet och Gerrit hade planerat att vara där i två veckor. Besöket utökades till fyra veckor, och han och Susan träffades varje dag. Sedan åkte Gerrit iväg på en praktikplats i Hawaii innan han återvände till Oxford.
”Vi dejtade från två olika hemisfärer”, minns äldste Gong. ”Jag försökte studera i England medan jag lärde mig så mycket jag kunde om henne på andra sidan Atlanten.”
”Vi förlovade oss över telefonen”, säger syster Gong. ”Han kom hem igen vid Thanksgiving och vi gifte oss första dagen templet öppnades efter nyår.” Två veckor senare flög de till England för att påbörja ett nytt liv tillsammans.
”Det sägs ofta att två familjer blir en när ett par gifter sig”, säger äldste Gong. ”Och det är verkligen vad som hände mig. Jag känner mig lika mycket som en Lindsay som jag känner mig som en Gong.”
En enastående yrkesbana
Efter att ha tillbringat en kort tid i fakulteten vid Oxford sadlade Gerrit om och började arbeta för regeringen i Washington D.C. i USA. År 1984 var han med i kampanjstaben för Reagan och Bush. Han delade kontor med Mike Leavitt, som senare blev guvernör i Utah. ”Gerrit var observant och eftertänksam”, säger broder Leavitt, ”men hans mest utmärkande drag var hans obevekliga vänlighet.”
År 1985 arbetade Gerrit som särskild assistent till USA:s vice utrikesminister. År 1987 blev han särskild assistent till USA:s ambassadör i Beijing, Kina. Och mellan 1989 och 2001 hade han flera befattningar inom Center for Strategic and International Studies i Washington D.C. Därefter återvände han till den akademiska världen när han tackade ja till jobbet som assistent till presidenten för strategisk planering vid BYU. Han hade den rollen i nio år.
Carri Jenkins, assistent till presidenten för kommunikationstjänsten vid BYU, fanns i kontoret intill. Hon minns Gerrit Gongs förmåga att uppmuntra människorna omkring sig. ”Du kanske inte trodde att du kunde klara av en svår uppgift, men det gjorde han”, säger hon. ”Han gjorde allt han kunde för att råda andra, ge dem hopp och låta dem utvecklas och visa vad de går för.”
Federala domaren Thomas B. Griffith, som kände äldste Gong både i Washington och vid BYU, beskriver deras umgänge så här: ”I slutet av ett samtal insåg jag att fokuseringen hade varit på mig. Han är en utmärkt lyssnare. Och han ställer frågor som får en att tänka.”
Cecil O. Samuelson, generalauktoritet emeritus och tidigare president för BYU, säger att äldste Gong ”vanligtvis är tyst, men hjulen snurrar hela tiden”.
Familjeliv
Gerrit och Susan fick fyra söner – Abraham, Samuel, Christopher och Matthew – som växte upp i olika miljöer.
”När vi var i Beijing välsignades våra barn med att bli varandras bästa vänner”, säger äldste Gong.
”Å ena sidan fick de möjlighet att se en vidgad vy av världen”, tillägger syster Gong. ”Å andra sidan hjälpte det oss att bli en sammansvetsad familj. Våra pojkar säger fortfarande att det bästa vi gjorde som föräldrar var att ge dem bröder.”
”En gång använde vi upp alla våra bonuspoäng för flygning”, säger äldste Gong. ”Vi lät var och en välja en destination. Vi började i Washington D.C., där vi bodde. Sedan flög vi till England, Tjeckien, Grekland, Turkiet, Indien, Kina och Japan.”
”Vi hade en bestämd regel under resan”, säger Susan. ”Vart vi än åkte, åt vi det som lokalbefolkningen åt.” När de slutligen kom till Japan sa äldste Gong till sina söner att han skulle ta dem till en restaurang som var världsberömd för sitt kött. På McDonald’s åt fyra hungriga söner och två föräldrar sjutton hamburgare!
”Både mamma och pappa lade stor vikt vid att vi skulle lära genom erfarenhet”, säger Abraham. ”Pappa tänker ingående på hur upplevelser formar människor, och hela kulturer.” Abraham säger också att hans far ”är försiktig med sina ord för han vill verkligen mena och till fullo tro på det han säger”.
Sam minns att ”fastän pappa var så upptagen vid utrikesdepartementet så tog han sig tid varje kväll till att undervisa och öva med mig inför en mattetävling i trean som jag ville vara med i, som hette ’Challenge 24’. Han sa att om jag vann så skulle vi ha fest med glass och 24 sorters topping.” Sam tog sig till den nationella finalen men vann inte. Familjen Gong åt glass ändå. Men det var inte lätt att hitta på tjugofyra sorters topping, så en blev ”beef jerky” (torkat nötkött).
Christopher och Matthew berättar hur mycket de ”uppskattar tilliten, kärleken och hängivenheten som far och mor visar”. Det är en kärlek som äldste och syster Gong visar varandra, och varje son och alla i familjen och släkten.
”Gerrit är en tillgiven far, men är också en tillgiven son och bror”, säger Susan. ”De rollerna är viktiga för honom. Han hjälper oss förstå att familjerelationerna betyder mer än något annat.”
Tjänande i kyrkan
Äldste Gong var upptagen med yrket och familjen, men fortsatte villigt att tjäna i kyrkan som högrådsmedlem, högprästernas gruppledare, Söndagsskolans president på stavsnivå, seminarielärare, biskop, missionspresident i staven, stavspresident och områdessjuttio.
Oavsett vad han kallas att göra, även i familjelivet, är vissa egenskaper ständigt uppenbara. ”Han ser alla som en son eller dotter till vår himmelske Fader”, säger syster Gong. ”Men framför allt älskar han Herren. Han vill verkligen av hela sitt hjärta bygga upp riket och välsigna vår himmelske Faders barn.”
Och han beundrar sin fru. ”Oavsett vad jag ombeds att göra”, säger han, ”är Susan vid min sida. Hon är bekväm med alla och bryr sig om andra. Hon har alltid varit villig att åka till nya platser och pröva nya saker, vilket jag är tacksam för.”
Tjänande i de sjuttios kvorum
Äldste Gerrit W. Gong inröstades som generalauktoritetssjuttio den 3 april 2010. Han fick i uppdrag att tjäna i presidentskapet för området Asien, som har sitt huvudkontor i Hongkong. Senare blev han president för området Asien. Den 6 oktober 2015 inröstades äldste Gong som medlem i de sjuttios presidentskap, där hans internationella upplevelser fortsatte. Han gick bland annat igenom områdesverksamheten i olika delar av världen, till exempel Afrika och Centralamerika.
”Man träffar och lär sig älska de heliga på alla dessa platser”, säger han. ”Jag känner mig välsignad av att de berättar för mig om sin tro, för deras upplevelser av hur Gud verkar i deras liv blir en del av deras insikt om vem Gud är och hur han älskar var och en av oss.”
”Vilka uppdrag vi än ger äldste Gong känner de inblandade att de har fått en vän”, säger president Russell M. Nelson. ”Han har stor kunskap, men han är ödmjuk. Han kan relatera till personer på alla nivåer och är alltid väl förberedd och övertygande.”
Från vänster: I Thailand träffade äldste Gong hans eminens Francis Xavier Cardinal Kriengsak Kovithavanij, den katolske ärkebiskopen i Bangkok. Äldste Gong tycker om att åka på resor ensam med var och en av sönerna, som på den här resan till Kanada med sonen Sam. Äldste Gong delger sina tankar om Livets bröd för seminarie- och institutlärare 2017. Syster Gong utbyter hälsningar hemma hos en medlem i Kambodja.
Kallas som apostel
När president Nelson kallade äldste Gong att verka som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, tog profeten ”kärleksfullt mina händer i sina, med min kära Susan vid min sida, och framförde detta heliga kall från Herren som fick mig att tappa andan” (se ”Frälsaren uppstånden är”, Liahona, maj 2018, s. 97). Ödmjukt, men förvissad om sin kärlek och tillit till Herren, tackade äldste Gong ja till kallelsen. Han inröstades den 31 mars 2018. Noggrant förberedd av Herren tjänar han nu som ett särskilt vittne om Kristi namn i hela världen (se L&F 107:23).