En välsignelse i mors handstil
Douglas Hedger
Nevada, USA
Illustration Dilleen Marsh
En kväll funderade jag över vilket budskap jag skulle ge under en kommande församlingskonferens. Jag hade studerat skrifterna hela veckan, och fastän jag hade fått bra undervisning och insikter hade jag fortfarande inte fått någon tydlig anvisning om vad Herren ville att jag, som stavspresident, skulle säga till medlemmarna i församlingen.
I en innerlig bön bad jag om hjälp från Anden att vägleda mina tankar. Sedan slog jag upp skrifterna och började läsa igen. Jag kom genast att tänka på församlingens mål som biskopen och jag nyligen hade samtalat om. Ett av målen var att de skulle använda Predika mitt evangelium när de delade med sig av evangeliet till vänner och grannar.
Jag kände mig manad att även studera Predika mitt evangelium den kvällen. Jag tog fram ett exemplar och slog upp det på måfå. På sidan jag kom till fanns en handskriven skriftställehänvisning – 1 Nephi 8:8–11 och 1 Nephi 11:21–22. När jag tittade närmare på hänvisningarna insåg jag att de var skrivna med mors handstil. Min kära mor hade avlidit flera år tidigare, två månader efter sin 80:e födelsedag. Hon var ett exempel på mod och osjälviskhet och såg alltid det goda hos andra. Och hon älskade skrifterna.
Jag slog upp de där verserna i skrifterna för att se vad som hade manat henne att skriva ner dem. När jag läste dem öppnades mitt sinne genast för budskapet jag skulle ge. Det var ett enkelt budskap om att kyrkans medlemmar som hade smakat på evangeliets utsökta frukt ibland glömmer att många andra söker efter samma frukt. Vi behöver sträcka oss ut och berätta var de kan hitta den.
Jag tänkte på min kära mor när jag bläddrade igenom resten av Predika mitt evangelium. Det fanns inget namn, inga andra anteckningar eller något tecken på att boken hade tillhört henne. Jag satt där och förundrades när jag tänkte på den kedja av andliga maningar som hade lett till det här ögonblicket. Anden bekräftade för mig att jag hade vägletts i mina tankar, precis som jag hade bett om. Föga anade min mor, hur länge sedan det än var som hon skrev ner de där hänvisningarna, att Herren skulle använda dem till att besvara hennes sons ödmjuka bön.