En bön om att kunna ta oss till templet
Isaac Ututu
Lagos, Nigeria
Illustration Martin Sanders
Flera dagar innan vår församling skulle åka till Aba tempel i Nigeria, ringde biskopen och bad mig att leda vår grupp. Jag sa ja, och på morgonen när vi skulle åka bad vi en bön och klev ombord på bussen för att påbörja resan.
Vi sjöng psalmer under resans gång. Obeskrivlig glädje fyllde luften. Vi höll tiden bra på den tio timmar långa resan, men precis före lunchdags hände något med bussen som ingen av oss kunde fixa.
Jag sprang till en bensinstation i närheten och hittade en anställd. Jag frågade om hon kunde hjälpa mig hitta en mekaniker.
Hon ringde genast två mekaniker. De kom snart och började arbeta. De upptäckte att det var något fel med fläktremmen. De arbetade i timmar tills de hade använt all sin kunskap. Sedan ringde de en annan mekaniker.
Han uppträdde självsäkert när han kom dit och sa sarkastiskt: ”Vad är det med fläktremmen som ni inte kunde fixa?”
Han arbetade ett tag och sa sedan: ”Det som har hänt här är något utöver det vanliga.” Han tog sina verktyg och gav sig av. De andra mekanikerna fortsatte att söka efter en lösning, men situationen såg hopplös ut.
Jag vände mig till de andra medlemmarna och nästan alla såg ledsna ut. När jag funderade på vad mer som kunde göras fick jag en tanke: ”Har ni bett om problemet?”
Genast kallade jag samman gruppen. Vi stod i en ring och bad till vår himmelske Fader att ge mekanikerna den kunskap de saknade. På mindre än fem minuter kom en av mekanikerna fram till mig.
”Vi har gjort det!” sa han och strålade av glädje.
Vi gladde oss och tackade Herren. Jag märkte snart att den andra mekanikern såg missmodig ut. Jag försökte gratulera honom, men han sa: ”Gratulerar du mig för att det tog sex timmar att laga en fläktrem? Jag lagade två fläktremmar innan jag kom hit. Det som hände här går inte att förklara.”
Jag sa att Gud hade ingripit efter vår bön.
”Ni bad om det?” frågade han.
”Ja, för cirka fem minuter sedan.”
”Åh, vad underbart att ni gjorde det!” sa han.
Jag betalade mekanikerna och de gav sig av. Vi gick alla ombord på bussen och fortsatte vår resa. Till slut, flera timmar senare, kom vi fram till templet, tacksamma över att vår himmelske Fader hör och besvarar våra böner.