Endast digitalt
Tjäna på enkla sätt
Ibland kan något litet göra stor skillnad.
”Hur står det till?”
Jag är säker på att mannen bakom kassan redan hade ställt den frågan till dussintals personer den dagen. Det var en liten bensinstation och allt jag ville var att snabbt köpa en flaska vatten och åka vidare. Men den rutinmässiga frågan kändes – den här gången – annorlunda. Han kunde inte ha vetat hur mycket jag behövde höra de enkla orden.
Han kunde inte ha vetat att jag stannat vid bensinstationen eftersom jag inte kunde se vägen för alla tårar.
Han kunde inte ha vetat vilken smärta jag bar på eller hur svårt det var för mig att hämta kraften som behövdes för att gå in.
Han kunde inte ha vetat hur ont det gjorde när alla andra på bensinstationen undvek att se på mig och mitt tårdränkta ansikte.
”Hur står det till?” frågade han mig, med äkta omsorg i blicken och rösten. Jag försökte få till ett tacksamt leende samtidigt som jag kämpade med att hålla tillbaka de nya tårarna som kom – den här gången tacksamma tårar.
”Det är okej”, svarade jag ärligt. För nu när någon hade varit vänlig nog att se mig och min smärta så kändes det okej.
Helt enkelt betydelsefullt
Det kan kännas överväldigande att prata om tjänande. Jag hör talas om imponerande humanitära projekt världen över och berättelser om människor som viger livet åt viktiga frågor. Och även om jag är tacksam för deras uppoffringar lämnar berättelserna efter sig en känsla av skuld. Jag vet hur viktigt det är att tjäna. Och än mer än det – jag vet hur glad jag är när jag tjänar andra. Så varför gör jag det inte oftare?
Jag blir ofta modfälld när jag tänker på allt jag skulle kunna göra och jag har en tendens att glömma det jag faktiskt gör. Jean B. Bingham, Hjälpföreningens generalpresident, talade om vilken stor skillnad enkelt tjänande gör. Hon förklarade att Jesus Kristus var det fullkomliga exemplet på att stödja i det sätt han ”log … åt, pratade med, vandrade med, lyssnade på, tog sig tid till, uppmuntrade, undervisade, mättade och förlät” (”Stödja på Frälsarens sätt”, Liahona, maj 2018, s. 104).
När jag tänker på hur andra har tjänat mig på betydelsefulla sätt brukar det vara de små sätten jag minns bäst: När jag fick ett upplyftande sms av min rumskamrat, som såg att jag hade en jobbig dag. Eller när min syster frågade om jag ville ut och springa med henne, utan att inse att jag desperat behövde någon att tala med. Eller när min biskop tog mig åt sidan för att prata för att han tyckte att jag såg olycklig ut. Eller när jag stötte på en gammal bekant som inte bara kom ihåg vad jag hette utan faktiskt brydde sig om att stanna upp och fråga hur jag hade det. De stöttade mig genom att se mig och visa att de brydde sig om mig. Det gjorde verkligen skillnad.
När jag minns dessa små men ändå betydelsefulla sätt att tjäna minns jag att jag också har förmågan att göra skillnad i någon annans liv. Och jag har inte bara förmågan – jag gör skillnad. Bit för bit, en dag i taget.
Kanske kommer jag en dag att delta i ett stort humanitärt projekt som ger mig möjlighet att hjälpa människor över hela världen. Men i nuläget väljer jag att inte känna mig skyldig för att jag inte kan se alla, utan väljer i stället att se någon. Man vet aldrig vilken skillnad man kan göra genom att tjäna på enkla sätt.