Min himmelske Fader skickade ett meddelande
Carol Whitaker
Oregon, USA
Illustration Greg Newbold
Efter en 11-årig kamp mot demens dog min make. För mig var hans bortgång bitterljuv. Jag hade varit hans vårdare, vän och käresta, och fastän jag var glad att han slapp lida mer, saknade jag honom oerhört. Jag trodde att jag visste en del om sorg, men den sorg och förlust jag kände försatte mig på en väg som jag inte hade förväntat mig att gå.
Till min stora bestörtning och förvåning började jag bli negativ. Jag kände mig ignorerad, onyttig och osynlig för familj, vänner och församlingsmedlemmar. Jag hängav mig åt självömkan och började bli förbittrad på andra.
En söndag satt jag längst bak i kapellet. Jag såg en vänlig och utåtriktad syster prata med andra i församlingen. Hon var vänlig och generös mot alla.
”Men”, tänkte jag, ”hon har aldrig frågat hur jag mår, hon har aldrig uttryckt sitt deltagande, hon har aldrig nämnt hur svår min makes bortgång måste har varit för mig!”
Jag hade fortfarande sådana negativa tankar när sakramentspsalmen började. Jag kände att jag inte kunde ta del av sakramentet med sådana bittra känslor i hjärtat.
”Du måste be om att kunna få bort de här känslorna nu!” tänkte jag.
Jag bad om att mörkret skulle tas bort. Den här systern förtjänade inte min irritation det minsta. Jag bad om förlåtelse och om att kunna släppa förbittringen. När sedan en av diakonerna hade kommit fram till mig med sakramentsbrickan, kände jag att jag kunde ta del av sakramentet. Under den påföljande veckan fortsatte jag att be om vägledning.
Söndagen därefter gick jag in i foajén och såg kvinnan som jag hade fokuserat på veckan innan.
”O, Carol!” sa hon. ”Jag har tänkt så mycket på dig! Jag kan inte föreställa mig hur svårt det har varit för dig. Du var din mans vårdare så länge. Det här måste vara en svår anpassning för dig. Hur går det?”
Vi pratade i några minuter, och hon gav mig en stor kram. Jag var mållös! Jag satte mig ner på min vanliga bänk i kapellet med ett stort leende. Jag tackade genast min Fader i himlen. Han hade skickat denna goda syster ett meddelande om att säga det som jag behövde höra. Ända sedan dess har jag känt att min himmelske Fader är uppmärksam på mig. Han har gett mig styrkan att möta det ”nya normala” som har börjat i mitt liv.