Förbundsgemenskapens under
Äldste Gerrit W. Gong
i de tolv apostlarnas kvorum
Från ”Strengthen One Another in the Lord”, ett tal som hölls under kvinnokonferensen vid Brigham Young University den 4 maj 2018.
Harmonin i våra förbund och Jesu Kristi försoning hörs i melodier och diskanter när vi genom Frälsarens försoning får hjälp att uppfylla våra förbund på ett nytt och heligare sätt.
Herren uppmanar oss att ständigt lära och växa i jordelivets skola och för evigt, genom att älska honom först och genom att stärka varandra i hans kärlek.
Tanken att vi ska stärka varandra i Herren och i hans kärlek omfattas i det första och andra stora budordet. Som det står i ett brev från första presidentskapet nyligen: ”Frälsarens verksamhet åskådliggör de två största buden: ’Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd’ och ’du ska älska din nästa som dig själv’ (Matt. 22:37, 39).” Brevet från första presidentskapet fortsätter: ”I samma anda lärde Jesus också: ’Ni är de som jag har utvalt till att betjäna detta folk’ (3 Ne. 13:25).”1
Sången om vår uppståndne Frälsares återlösande kärlek prisar harmonin mellan förbunden som länkar oss till Gud och varandra; och till Jesu Kristi försoning, som hjälper oss att lägga av den naturliga människan och ge efter för den Helige Andens helgande maningar (se Mosiah 3:19).
Den harmonin uttrycks i lycksalighetsplanen, där vi lär och växer genom att dagligen utöva vår personliga handlingsfrihet, och där vi inte blir lämnade att vandra ensamma utan får en förbundsstig och den Helige Andens gåva. Alfa och Omega (se L&F 61:1), Herren Jesus Kristus, är med oss från början. Och han är med oss ända till slutet, när ”Gud ska torka alla tårar från [våra] ögon” (Upp. 7:17), utom glädjetårarna.
Våra förbund binder oss till Gud och till varandra. Våra förbund, som är avsedda att vara eviga, omfattar Gud vår evige Fader och hans Son Jesus Kristus. Eviga förbund kan frambringa kraften i Guds kärlek till att ge hopp och större kärlek, till att lyfta och förändra, till att bygga upp och helga, till att återlösa och upphöja.
När vi upptäcker vårt sanna, gudomliga jag genom våra förbund med Gud, lär vi oss att uppmärksamma och älska våra bröder och systrar så som han gör. Den här djupare kärleken och kunskapen inbjuder till, gör det möjligt för oss och helgar oss så att vi kan veta och, på vårt eget sätt, bli mer som han.
Förbund och Herrens försoning
Harmonin i våra förbund och Jesu Kristi försoning hörs i melodier och diskanter när vi genom Frälsarens försoning får hjälp att uppfylla våra förbund på ett nytt och heligare sätt. Tillsammans kan våra förbund och vår Frälsares försoning forma det vi önskar, uppfattar och upplever dagligen och förbereda oss för himlens sällskaplighet (se L&F 130:2).
Genom Jesu Kristi försoning får vi tron, styrkan och tilliten att komma till Kristus, med vetskap om att han är fullkomlig. Den vetskapen bereder en tillflykt från perfektionismens ångestbringande löpband. Det kan finnas ett visst mått av sanning i sången ”Slå dig fri”2 om ”slå dig fri” innebär att man ”slår sig fri” från självpåtagna världsliga förväntningar som aldrig kan uppfyllas och om det också innebär att man ”håller fast” vid de gudagivna himmelska hopp och löften som Herren ger.
Har du lagt märke till att varje förrättning kallar oss vid namn och binder oss med vårt namn till Jesu Kristi namn?
Förrättningar är universella och personliga på samma gång. För ett antal år sedan lade jag, som högrådsmedlem med ansvarar för stavens dop, märke till att dopförrättningen utåt sett var likadan för varje person, men individuellt sett var den personlig på så sätt att de som döptes kallades, en och en, vid sitt namn, och namnet bands genom förbund till Faderns och Sonens och den Helige Andens namn (se 3 Ne. 11:25).
Den oändliga nåden är lika universell och unik som vår Frälsare själv. Som ett felfritt lamm fastställde han mönstret genom att döpas för att uppfylla all rättfärdighet (se 2 Ne. 31:6). Skrifterna kallar det ”Kristi lära” och våra missionärer undervisar om det (2 Ne. 31: 21; se även 3 Ne. 11:38–40). Kristi lära inbegriper att vi ”[följer] Jesu Kristi föredöme genom att bli döpta av någon som bär Guds prästadömes myndighet”.3
Vi går in genom porten som är omvändelse och dop i vatten, ”och sedan kommer [våra] synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden” (2 Ne. 31:17). Den trånga och smala stigen – förbundsstigen – leder till evigt liv (se 2 Ne. 31:18). Det är en del av hur vi var och en blir stärkta i Herrens kärlek.
Våra förbund och Jesu Kristi försoning sammanbinds också på andra sätt.
Förbundsgemenskap
Genom gudomligt förbund tillhör vi Gud och varandra. Förbundsgemenskapen är ett underverk. Den är inte härsklysten. Liksom kärleken är den ”tålig och mild” och den ”avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst” (1 Kor. 13:4; se även Moro. 7:45). Förbundsgemenskapen ger rötter och vingar. Den befriar genom beslutsamhet. Den förstorar genom kärlek.
I förbundsgemenskapen stärker vi varandra i Frälsarens kärlek och lär oss därigenom att älska Gud och varandra mer. Det händer delvis därför att förbundsgemenskapen inte ”söker … sitt, den brusar inte upp, den tänker intet på det onda” (1 Kor. 13:5). Förbundsgemenskapen ”gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen” (1 Kor. 13:6). Förbundsgemenskap är att se ansikte mot ansikte och känna fullkomligt, så som vi själva blivit kända (se 1 Kor. 13:12). Vår trofasthet mot förbundet är ståndaktig och orubblig (se Mosiah 5:15; Alma 1:25).
Förbundsgemenskap är att hoppas allting och uthärda mycket, och att ”hoppas kunna uthärda allting” (se TA 1:13; se även 1 Kor. 13:7; Moro. 7:45). Förbundsgemenskap är att bevara tron. Den är inte att ge upp om oss själva, om varandra eller om Gud.
Förbundsgemenskap är att fröjdas med dem som fröjdar sig och glädjas med dem som har orsak att glädja sig, och stå som vittnen om Guds ömma barmhärtighet och dagliga underverk ”alltid och i allting och överallt” (se Mosiah 18:8–9).
Att tillhöra Gud och varandra i förbundsgemenskap är att le på oväntade platser när vi ser med ögon som ser och hör med öron som hör. Han förändrar oss och våra relationer – även vårt förbundsäktenskap – så att vi blir mer helgade och gudomliga.
I en kurs om äktenskapsrelationen räckte en gift elev upp handen och sa till läraren: ”Ursäkta mig, men du säger hela tiden att äktenskapet är svårt. Det är inte äktenskapet som är svårt utan livet som är svårt. Och äktenskapet, med sina upp-och-nedgångar, kan vara en välsignelse där vi möter livets glädjeämnen och utmaningar tillsammans.”
Evigt äktenskap är vårt ideal, men om det förekommer otrohet, övergrepp av något slag eller oöverkomliga oförenligheter så krävs kanske omedelbara skyddsåtgärder eller separation, och möjligen skilsmässa. Vi vet att förbund är bindande och eviga enbart genom enhälligt bifall av berörda parter, och bekräftade genom en barmhärtig manifestation från den Helige Anden, vilket skrifterna beskriver som ”löftets Helige Ande” (L&F 88:3).
Det finns tröst, frid och hopp i Herrens försäkran om att värdiga personer får ta emot alla utlovade välsignelser.4 Det är en del av hans löfte att stärka var och en av oss i sin kärlek, på sitt sätt och i sin tid (se L&F 88:68).
”Det är så tjänande fungerar”
När jag var ung biskop hade jag en upplevelse i min församling som lärde mig om förbundsgemenskap i en situation där medlemmarna stärkte varandra i Frälsarens kärlek. Församlingsfamiljerna Hans och Fay Ritter och Larry och Tina O’Connor, liksom andra underbara familjer, tjänade andra ständigt och var älskade av alla.
En dag frågade vår stavspresident om jag kunde titta till familjen Ritter. När jag kom hem till dem lade jag märke till att golvet hade sjunkit ner lite och en väl använd gryta.
”Biskop Gong, så här är det”, sa broder Ritter. ”Vår varmvattenberedare läckte och varmt vatten trängde ner genom golvet. Det kom termiter. Det är därför golvet har sjunkit ner lite. Vi var tvungna att stänga av varmvattenberedaren, och det är därför vi värmer vattnet i en gryta.
Paret Ritter gick med på att låta mig ta upp situationen med församlingsrådet. Församlingsrådet var underbart. Medlemmarna kände till personer som kunde hjälpa till med golv eller väggar eller mattor eller verktyg eller målning. Volontärer kom och hjälpte på otaliga generösa sätt. Bland andra kom Larry O’Connor, en skicklig byggare som ofta var hemma hos familjen Ritter.
Larrys fru Tina minns att Larry och andra kvorummedlemmar ibland åkte hem till familjen Ritter på fredagskvällarna och stannade hela natten. ”En lördagsmorgon tog jag med frukost åt dem, säger hon. ”Larry var där och kom ut från badrummet med vvs-verktyg i händerna.
Tina tillade att det var av män som Hans Ritter och andra ”som min man lärde sig att bli en man – vänlig, omtänksam, hänsynsfull. När min Larry tjänade tillsammans med dessa goda män, även i barntillsynen, blev han en ännu underbarare make och far.”
När huset var klart gladdes vi allihop.
Hans och Fay Ritter gick bort för en tid sedan, men jag pratade nyligen med två av deras söner, Ben och Stephen. De mindes att andras tjänande i det tysta bevarade värdigheten hos deras far som arbetade outtröttligt för att ta hand om sin familj.
Under en församlingsaktivitet en kort tid efter att paret Ritters hem var klart, fick Larry och Tina O’Connor meddelande om att deras hus brann. De skyndade hem och såg att alla fönster hade krossats (för att få ut rök) och att väggarna hade punkterats (i sökandet efter dolda lågor).
”Vi var helt förkrossade”, sa Tina. Men sedan kom församlingen.
”Alla hjälpte till”, sa Tina och Larry. ”Hela församlingen kom samman i kärlek. Vi var där som familj.”
Och vilka var bland de första som kom och de sista som gick när paret O’Connors hus byggdes upp på nytt? Jo, Hans och Fay Ritter.
Ben och Stephen är blygsamma men kommer ihåg hur deras familj kom och hjälpte familjen O’Connor. ”Vi var alla där tillsammans”, säger de. ”Det är så tjänande fungerar. Vi tar hand om varandra, ibland genom att hjälpa andra och ibland genom att låta andra hjälpa oss.”
För mig kan det bli en underbar, dygdig, harmonisk ring när vi stärker varandra i Frälsarens kärlek. Paret O’Connor hjälper paret Ritter, paret Ritter hjälper paret O’Connor, och under tiden skapas en gemenskap av sista dagars heliga. Varje dag behöver och kan vi på oräkneliga sätt ge kärlek och stöd på små, enkla, mäktiga, livsförändrande sätt.
Och på så sätt får vi uppleva ett dubbelt underverk, som med bröden och fiskarna: För det första kan en gemenskap av heliga komma samman i magnifik osjälvisk enighet för att ta hand om ett akut behov. Och för det andra kan en gemenskap av heliga samtidigt bindas samma i kärlek genom att dagligen tjäna kärleksfullt i många blygsamma omständigheter – som i en familj, gren, församling eller i samhället under många år – oberoende av något akut behov.
Stärkta i Frälsarens kärlek
Allt detta leder oss tillbaka till punkten där vi började – det första och andra stora budordet och uppmaningen att stärkas och att stärka varandra i Herrens kärlek.
President Russell M. Nelson har på ett mäktigt sätt sagt: ”Vårt budskap till världen är enkelt och uppriktigt: Vi inbjuder alla Guds barn på båda sidor om slöjan att komma till Frälsaren, ta emot det heliga templets välsignelser, nå bestående glädje och bli berättigade till evigt liv.”5
När vi mättar oss med Kristi ord (se 2 Ne. 32:3) och sätter Gud främst (se Matt. 6:33), stärker och välsignar Herren varje aspekt av vårt liv. Det finns gudomlig harmoni och resonans i förbundsgemenskapen när vi blir stärkta i Herrens kärlek och när vi stärker varandra i honom.
Aposteln Paulus ord genljuder harmonin i våra förbund och Herren Jesu Kristi försoning:
”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? …
För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma,
varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom. 8:35, 38–39).
Detta är också mitt högtidliga vittnesbörd.
Jag vittnar om Gud, vår himmelske Fader, och om hans Son, Jesus Kristus. De känner oss bättre och älskar oss mer än vi känner eller älskar oss själva. Vi kan lita på Herren av hela hjärtat och behöver inte förlita oss på vårt eget förstånd (se Ords. 3:5).
I 159 Herrens hus i 43 länder kan vi bli stärkta i Herren genom våra förbund och Jesu Kristi försoning.
Vi välsignas av prästadömets myndighet och fortsatt profetisk uppenbarelse, från profeten Joseph Smith till vår käre president Nelson i dag. Händelser som inträffat under den senaste tiden har gjort mig ännu mer säker på, och gjort mig mer ödmjuk inför, det faktum att återställelsen av evangeliet, nycklarna, förrättningarna och förbunden i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är ”Herrens rike, än en gång grundat på jorden som förberedelse för Messias andra ankomst”.6
Mormons bok: Ännu ett Jesu Kristi testamente och alla de heliga skrifterna är Guds ord.
Vi kan var och en lära känna Frälsaren bättre och bli mer som han när vi blir stärkta i Herren och när vi stärker varandra i honom och hans kärlek.