Tror du på att du får träffa din bror igen?
Wendy Jennings (berättad för Leah Barton)
Utah, USA
Det var sent på kvällen, jag var den enda kassörskan som jobbade och det fanns ingen annan i hela mataffären. Medan jag torkade av kassadiskarna började jag nynna.
Nynnandet övergick snabbt till sång. Jag började sjunga ”Kom, kom Guds folk” (Psalmer, nr 19). Jag brukar inte sjunga psalmer för skojs skull, men nu sjöng jag energiskt tills jag fick syn på någon och slutade tvärt.
En äldre man kom fram.
”Jag känner igen den sången”, sa han. ”Hur kommer det sig att du kan den?”
”Det är en psalm vi sjunger i min kyrka”, sa jag.
”Är du mormon?”
Jag svarade att jag var det.
Han sa att hans fru hade varit en sista dagars helig och gick bort i cancer 2011. Han sa att de sjöng ”Kom, kom Guds folk” på hennes begravning. Jag uttryckte mitt deltagande och berättade att min storebror hade gått bort 2011 när han verkade som missionär i Chile. Vi sjöng också den psalmen på hans begravning. Anden rörde vid oss när vi förundrades över den här ”tillfälligheten”.
”Så tror du på att du får träffa din bror igen?” frågade han.
Jag hade ställt samma fråga till mig själv otaliga gånger. Under de svåra månaderna efter min brors död började jag tvivla. Så småningom välsignade min himmelske Fader mig med en härlig försäkran om att familjen är evig. Jag hade fortfarande frågor, men jag mötte mannens blick och sa: ”Ja, det gör jag!”
”Du har stor tro”, sa mannen. ”Min fru brukade säga att vi bör ha ett ’fullkomligt klart hopp’.” Jag höll med och citerade resten av 2 Nephi 31:20, att vi ska älska Gud och alla människor, sträva framåt, mätta oss med Kristi ord och hålla ut intill änden.
”Just det!” sa mannen med tårar i ögonen. ”Så skulle hon säga! Hur visste du det?”
Jag sa att det fanns i Mormons bok. Han frågade hur han kunde få tag på ett exemplar. Jag berättade hur han kunde göra det på nätet. Mannen skakade min hand, sa mitt namn och tackade mig, och så gick han.
Att ha tro innebär att lita på Gud också när man inte har alla svar. Jag är tacksam för att jag kunde lita till min tro på det som jag faktiskt vet när jag besvarade mannens fråga. Min tro var inte fullkomlig, men jag visste att den räckte i Herrens ögon.