Ditt äventyr genom jordelivet
Äldste Dieter F. Uchtdorf
i de tolv apostlarnas kvorum
Från en världsomfattande andakt för unga vuxna, ”Jordelivets äventyr”, som hölls av äldste Dieter F. Uchtdorf och syster Harriet Uchtdorf i konferenscentret den 14 januari 2018.
Tro, så är Gud med dig. Vänd hjärtat till honom, så vägleder han dig på din resa.
Det känns så gott att vara med er i dag och få känna er ande, er styrka och er energi. Jag är särskilt glad att ni har haft möjligheten att höra från syster Uchtdorf. Harriet är verkligen solen i mitt liv. Alla som känner henne älskar henne. Hon är en sådan person som gör andra runt omkring sig bättre och gladare. Hon har sannerligen haft den inverkan på mig.
Vi firade just vår 55:e bröllopsdag. När vi ser på våra två barn och deras makar, våra sex barnbarn med familjer och våra fyra barnbarnsbarn förundras vi över vilket stort äventyr vårt liv har varit.
De omedelbara svarens tidsålder
Jag kom att tänka på något intressant när jag förberedde mig för det här mötet. Ja, det är sant att åren när jag var mellan 18 och 30 knappt är synliga i min backspegel, men trots min nuvarande ålder känner jag mig fortfarande ung inuti. Faktum är att de flesta av oss äldre ser oss själva som ungdomar som bara har levt mycket länge.
När ni tar en titt på oss, den ”äldre generationen”, kan ni bli förvånade över hur mycket mer vi har gemensamt än ni kanske trodde. Jag tror att skillnaderna mellan vår himmelske Faders barn, oavsett ålder, är minimala jämfört med likheterna. Till exempel har många av er frågor om Gud och om er själva – djupa, grundläggande frågor som liknar dem som ställs av personer som är mycket äldre än ni:
”Finns Gud verkligen? Bryr han sig om mig?”
”Är jag på rätt väg?”
”Varför känner jag mig ibland tom, överväldigad, förbisedd eller ensam?”
”Varför har Gud inte ingripit i mitt liv?”
”Varför besvarade han inte en bön?”
”Varför lät han mig uppleva den här sorgen, sjukdomen eller tragedin?”
De här frågorna kan vara svåra att svara på.
I vår tidsålder med snabba svar – när allt som behövs för att få till synes absolut och obestridlig kunskap är en googlesökning – blir vi ibland frustrerade när svaren på våra mest personliga, viktiga och angelägna frågor inte kommer genast. Vi lyfter hjärtat mot himlen och allt vi verkar få är en frustrerande snurrande markör som säger ”vänta”.
Vi tycker inte om att vänta.
När vi måste vänta mer än några sekunder på att en sökmotor ska svara, kan vi tro att uppkopplingen är nere eller bruten. I vår frustration kanske vi också avbryter sökningen. Men när det gäller eviga frågor, sådant som rör själen, måste vi ha mer tålamod än så.
Alla svar är inte lika värdefulla. Svar som kommer från världslig visdom eller den allmänna opinionen är lätta att få, men de förlorar snabbt sitt värde när nya teorier eller trender dyker upp. Himmelska svar – eviga svar – är ovärderliga. För att få sådana svar krävs det ofta uppoffringar, arbete och tålamod.
De här svaren är värda att vänta på.
Min avsikt i dag är att ge dig mitt säkra vittnesbörd om att din Fader i himlen känner dig, att han hör dig och att han aldrig överger dig. När du vänder hjärtat mot honom och strävar efter att följa hans väg, ingriper han i ditt liv och leder dina steg medan du färdas genom jordelivets stora och spännande äventyr.
Bind ihop prickarna
Apples Steve Jobs, en av vår tids stora nyskapare, fick följande insikt: ”Man kan inte binda ihop prickarna genom att se framåt. Man kan bara binda ihop dem om man ser bakåt. Så man måste lita på att prickarna binds samman någon gång i framtiden.”1
Vad menade han med det? I slutet av 1800-talet började konstnärer som Georges Seurat och Paul Signac att måla med en ny stil som blev känd som neoimpressionism. Deras teknik bestod av att måla små färgprickar på målarduken. På nära håll kan prickarna verka osammanhängande och slumpartade. Men när man tar in hela målningen kan man se hur prickarna flyter samman till färger och hur färgerna bildar former som uppenbarar ett vackert mönster. Det som en gång verkade vara slumpmässigt och kanske förvirrande börjar klarna.
Påvepalatset i Avignon, av Paul Signac, från Getty Images
Ibland är livet som neoimpressionistisk konst. Färgprickarna som utgör våra dagars stunder och händelser kan ibland verka osammanhängande och kaotiska. Vi kan inte se att det råder någon ordning. Vi kan inte föreställa oss att de har någon mening alls.
Men när vi tar ett steg tillbaka och fångar det eviga perspektivet, när vi ser på våra liv utifrån Jesu Kristi evangeliums ram, kan vi börja se hur de olika prickarna i våra liv hänger ihop. Vi kanske inte kan se hela bilden än, men med tålamod kan vi se tillräckligt för att lita på att det finns en vacker, storslagen plan. När vi strävar efter att lita på Gud och att följa hans Son Jesus Kristus får vi en dag se slutprodukten, och vi vet då att Guds hand vägledde våra steg.
Vi vet att den store konstnären hade en plan för de där slumpartade prickarna hela tiden. Vi ser att han utvidgade våra talanger, förberedde tillfällen och presenterade långt härligare möjligheter än vad vi någonsin kunde föreställa oss eller åstadkomma på egen hand. Jag har sannerligen sett det i mitt eget liv.
Mitt jordelivs äventyr
När jag var liten tvingades jag och min familj att fly från vårt hem två gånger och lämna allt bakom oss. Vid båda tillfällena blev det uppenbart att människorna på den nya platsen ansåg att vi var ”lägre stående” än dem. Min dialekt gjorde mig till en utböling bland barnen i min ålder, och den var en rik källa till hån och skratt för dem.
Traumat och stressen av flyttningarna gjorde att jag kom efter i mina studier och gick miste om ett helt skolår. I Östtyskland hade jag studerat ryska som andra språk. Det var svårt men jag klarade det. Nu i Västtyskland krävdes det att jag lärde mig engelska.
Det kändes omöjligt för mig! Jag trodde helt enkelt inte att min mun var skapad för det engelska språket.
Under mina tonår var jag kär i en underbar flicka med vackra stora bruna ögon. Tråkigt nog verkade hon inte vara det minsta intresserad av mig.
Där var jag alltså, en ganska oansenlig och kämpande ung man i efterkrigstidens Tyskland, som inte verkade ha så stor chans att lyckas väl i livet.
Men det fanns en del saker som fungerade för mig. Jag visste att min familj älskade mig. I skolan och i kyrkan fanns det lärare som uppmuntrade mig att alltid sätta höga mål. Jag minns fortfarande när en ung amerikansk missionär undervisade om följande princip i skrifterna: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?”2
Det var något med det där som slog mig med stor kraft. ”Om så är fallet”, tänkte jag, ”varför skulle jag då vara rädd?”
Så jag trodde. Och jag litade på Gud.
Under en tid var jag med i ett lärlingsprogram. En av mina lärare uppmanade mig att sikta högre och gå kvällskurser i maskinteknik. Det krävde en hel del extraarbete, men jag upptäckte därigenom min stora passion för flygning. Det kom som en chock när jag insåg att jag behövde kunna engelska för att bli pilot. Men jag ville bli pilot, och på något mirakulöst sätt verkade min mun förändras, och engelska var inte längre ett omöjligt språk.
Med ny motivation, en pånyttfödd beslutsamhet att arbeta hårt och tillit till min himmelske Fader tog jag små steg som stärkte min tro på att jag kunde göra det. Det betydde förstås inte att saker och ting alltid gick bra.
När jag var nitton reste jag till San Antonio i Texas för att börja utbilda mig till stridspilot. På planet satt jag bredvid en man som pratade med en stark texasdialekt. Jag insåg till min fasa att den engelska jag så ihärdigt hade arbetat på att lära mig inte var samma engelska som han talade!
Under pilotutbildningen var det också svårt. Det var ett mycket konkurrensbetonat program där alla tävlade om toppositionen till examen. Jag insåg genast att jag inte låg så bra till eftersom de flesta av mina klasskamrater hade engelska som modersmål.
Mina flyginstruktörer varnade mig angående en annan potentiell nackdel: jag tillbringade mycket tid i kyrkan. De lokala medlemmarna välkomnade mig till grenen och till sina hem, och vi byggde till och med ett möteshus tillsammans i Big Springs, Texas. Mina instruktörer var oroliga för att sådana aktiviteter skulle försämra mina chanser att nå en topposition. Jag trodde inte det. Så jag litade på Gud och gjorde så gott jag kunde.
Så småningom lärde jag mig engelska, men jag arbetar fortfarande på det. Jag avslutade min pilotutbildning – som etta i klassen. Jag blev stridspilot och senare flygkapten i ett flygbolag. Och den vackra, brunögda drömflickan blev min fru.
Gör små saker på ett fullkomligt sätt
Kan vi lära oss något av det här? Jag tror det finns mycket att lära!
En sak kan vara följande: Bli inte överväldigad av livets alla stora och svåra uppgifter. Om du beslutar dig för att göra sådant som är ”lätt” – de ”små” sakerna som Gud vill att du ska göra – och du gör dem så fullkomligt du kan, så händer stora saker.
Några av de här små och enkla sakerna som du kan göra på ett fullkomligt sätt är att studera skrifterna, följa Visdomsordet, gå i kyrkan, be med ärligt uppsåt och betala tionde och offergåvor.
Gör allt det här även när du inte vill göra det. De här ”uppoffringarna” kan verka små, men de är viktiga, för ”offer och lydnad välsignelse skänker”.3
På sätt och vis är dina små och enkla uppoffringar vardagslivets prickar som bildar ditt livs mästerverk. Du kanske inte ser hur prickarna hänger ihop nu, och det behöver du inte än. Ha bara tillräckligt med tro för stunden du lever i just nu. Lita på Gud, för ”av det ringa kommer det som är stort”.4
Lita på Gud
Nu kanske du tänker: ”Ja, äldste Uchtdorf, det gick ju bra för dig. Men du är apostel. Jag är bara en vanlig medlem i kyrkan. Mina böner besvaras inte. Jag får ingen vägledning i mitt liv. Om det finns en plan för mig så är det en lågbudgetplan. En begagnad plan. En klapp-på-huvudet-och-var-nöjd-med-det-du-har-plan.”
Mina kära unga vänner, ni är barn till den levande Guden, universums Gud. Han älskar er, han vill att ni ska lyckas, han har förberett en plan för att ni ska lyckas. Kom ihåg vad Steve Jobs sa: ”Man kan inte binda ihop prickarna genom att se framåt. Man kan bara binda ihop dem om man ser bakåt.”
När jag var i din ålder hade jag ingen aning om vart mitt liv skulle föra mig. Jag såg definitivt inga prickar som bands samman framför mig.
Men jag litade på Gud. Jag lyssnade på en kärleksfull familjs och visa vänners råd, och jag tog små steg i tro och litade på att om jag gjorde mitt bästa just då så skulle Gud ta hand om resten.
Det gjorde han.
Han kände till änden från begynnelsen när jag inte gjorde det.
Jag kunde inte se framtiden, men det kunde han.
Också under de svåra tiderna när jag trodde att jag var övergiven var han med mig – det ser jag nu.
I Ordspråksboken finner vi det här stora löftet: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.”5
Jag tror inte att det är ett frågetecken i slutet av den versen. Nej, jag tycker faktiskt att det borde vara ett utropstecken!
Så du måste fråga dig själv: ”Kan jag uppbåda tillräckligt med tro för att tro Gud? Är jag villig att lita på att han älskar mig och vill vägleda mig?”
Faktum är att du kanske kan klara dig ganska bra på egen hand i många situationer. Men jag uppmanar dig att tro på att ditt liv blir oändligt mycket bättre om du litar på att Gud vägleder dig. Han vet sådant som du omöjligen kan veta, och han har en framtid beredd för dig som du omöjligen kan föreställa dig. Den store aposteln Paulus vittnade: ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.”6
Vill du att din himmelske Fader ska vägleda dig, välsigna dig och upprätthålla dig?
Då ska du tro.
Älska honom.
Sök honom helhjärtat.
Vandra på hans vägar – vilket innebär att du håller buden, ärar dina förbund, följer profeternas lärdomar och lyssnar på Andens maningar.
Gör det så kommer Gud att ”föröka [dig] tusenfalt och välsigna [dig], så som han har lovat”.7
Jag förstår att för vissa kan det här verka lätt att säga och svårt att göra. Man behöver inte gå långt i dagens kultur för att höra motstridiga röster som avråder eller hånar tron på Gud i allmänhet, och på vår religion i synnerhet.
Sådana röster förstärks i vår tid genom aldrig tidigare sedda framsteg inom kommunikation. Det är din utmaning, men det är också din förmån.
Jag är övertygad om att du kommer på hur du kan hantera det på Herrens sätt! Det är en del av ditt jordelivs äventyr. Sättet du gör det på har stort inflytande på din framtid och den roll du har i Guds verk här på jorden.
Men det du upplever i livet är inte så unikt. Din generation är inte den enda vars tro på Gud har prövats och hånats. Faktum är att det verkar vara en del av jordelivets prövning för alla Guds barn.
”Hade ni tillhört världen”, sa Jesus till sina lärjungar, ”skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”8
Det är lika bra att du accepterar att när du en gång har bestämt dig för att följa Frälsaren så är det troligt att de som bor i den stora och rymliga byggnaden misstycker – ganska högljutt emellanåt.9 De kan också försöka trakassera dig och få dig att skämmas.
Men kom ihåg att du inte är ansvarig inför dem. Du är ansvarig inför Gud. En dag står du inför honom och ska redogöra för ditt liv.
Han frågar dig då vad du gjorde för att övervinna världens frestelser och följa rättfärdighetens stig. Han frågar dig då om du följde Frälsaren, om du älskade din nästa, om du uppriktigt försökte hålla dig kvar på lärjungeskapets stig.
Kom ihåg att vi inte kan ha både och. Vi kan inte få lärjungeskapets ofattbara välsignelser om vi samtidigt behåller vårt medlemskap i Babylons första församling. Kära vänner, nu är det dags att besluta sig för att följa Kristus och gå på hans stig.
En dag får alla Guds barn veta vad som är rätt – även de som nu hånar sanningen. De kommer att böja knä och bekänna att Jesus är Kristus, Återlösaren, världens Frälsare.10 Då vet de att han dog för dem.
Den dagen blir det uppenbart att hans röst är den enda som någonsin har betytt något.
Då vet du med säkerhet hur välsignad du är eftersom du har bevarat tron, hållit Guds bud, tjänat dina medmänniskor och byggt upp Guds rike här på jorden. Mina kära vänner: Tro, så är Gud med er. Vänd hjärtat till honom, så vägleder han dig på din resa genom jordelivets stora och spännande äventyr.
”Det gör mig detsamma”
När vi pratar om att låta Gud vägleda våra liv vill jag klargöra något. Du kanske inte tycker om det som jag nu ska säga. När du frågar Gud om besluten du ska fatta i livet – även vissa viktiga beslut – kanske han inte ger dig ett tydligt svar omgående. Sanningen är den att ibland spelar det ingen roll vad du bestämmer dig för, så länge som du håller dig inom evangeliets grundläggande förbund och principer.
I många fall är valen du gör kanske inte är lika viktiga som vad du gör efter att du har gjort valet.
Till exempel kan ett par välja att gifta sig trots att några i deras familjer inte anser att de är ”den rätta” för varandra. Men jag har stort hopp om ett sådant par om de, när beslutet är fattat, satsar allt för att förbli fullständigt hängivna varandra och Herren, helhjärtat och av all sin förmåga. Genom att behandla varandra med kärlek och vänlighet och genom att fokusera på varandras känslomässiga, andliga och timliga behov – genom att regelbundet göra små saker – blir de den rätta för varandra.
Å andra sidan finns det par som tror att de har valt ”den rätta” och sedan tror att den svåra delen är över. Om de slutar uppvakta varandra, slutar kommunicera öga mot öga och glider mot ett egoistiskt och självcentrerat liv, färdas det här paret på en stig som leder till bedrövelse och ånger.
Samma princip gäller vid val av yrke. Jag har stort hopp om dem som väljer ett mindre prestigefyllt yrke, men som gör sitt bästa för att arbetet ska bli intressant och stimulerande.
Jag har mindre hopp om dem som väljer ett yrke som låter imponerande, men som med tiden tappar den inre glöd som behövs för att de ska lyckas väl. Faktum är att förmågan att anpassa sig till förändringar på arbetsplatsen är en av de främsta egenskaperna som din generation måste utveckla för att klara av framtiden.
Hur vill då Gud att du ska gå till väga när du fattar viktiga beslut?
Det han lärde Oliver Cowdery och Joseph Smith har varit till hjälp för mig. Herren sa till dem: ”Du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt.”11
Din himmelske Fader har gett dig en hjärna och ett hjärta. Om du litar på honom så hjälper han dig att använda båda på rätt sätt när du ska fatta beslut.
I många fall har du fler än ett bra alternativ att välja mellan. När det hände Joseph och hans medarbetare använde Herren ett intressant uttryck när de sökte hans vägledning: ”Det gör mig detsamma.”12
Men Herren tillade direkt: ”Var blott trofasta.”13
Ditt arbete är att fatta de bästa besluten du kan utifrån den information du har, med evangeliets värderingar och principer som grund. Sträva sedan av all din kraft för att lyckas med det du företar dig – och var trofast.
När du gör det binds prickarna samman.
Kanske är det en besvikelse att höra att Gud inte nödvändigtvis ger dig en detaljerad karta över ditt livs resa. Men vill du verkligen få anvisningar i varje detalj i livet? Vill du verkligen att någon ger dig svaren på livets frågor innan du har haft en chans att själv ta reda på saker och ting? Vilket slags äventyr skulle det vara?
Mina kära vänner, ni färdas genom jordelivets äventyr en enda gång. Skulle inte en personlig, skräddarsydd genomgång – komplett med spoilers och svar på livets alla stora frågor – ta bort den härliga känslan av att ha uppnått något och den starkare tilliten till Herren och till dig själv?14
Eftersom Gud har gett dig handlingsfrihet finns det många riktningar du kan välja att gå och ändå få ett meningsfullt liv. Jordelivet är en äventyrsberättelse som vi själva får välja innehållet och slutet på. Du har bud, du har förbund, du har inspirerade profetiska råd och du har den Helige Andens gåva. Det är mer än nog för att leda dig till glädje under det här livet och i evigheten. Därutöver ska du inte misströsta om du fattar några beslut som inte var så bra. Det är så du lär dig. Det är en del av äventyret!
Nej, äventyr är aldrig lätta från början till slut, men om ni är trofasta kan ni vara säkra på att få ett lyckligt slut. Tänk på exemplet med Josef i Egypten. Hans liv var fruktansvärt på många sätt. Han såldes som slav av sina bröder. Han sattes i fängelse för ett brott som han inte hade begått. Trots alla förfärliga omständigheter som tvingades på honom, behöll han sin tro. Han litade på Gud. Han gjorde det bästa av situationen. År efter år – också när det såg ut som om han hade förbigåtts och övergetts – fortsatte han att tro. Josef vände alltid hjärtat mot Gud. Och Gud visade att han kan vända det negativa till något positivt.15
I dag, 4 000 år senare, inspireras vi fortfarande av Josefs berättelse.
Ditt äventyr kanske inte är lika dramatiskt, men det har sina upp- och nedgångar. Så kom ihåg Josefs exempel. Var trofast. Tro. Var ärlig. Bli inte bitter. Var inte en översittare. Älska Gud. Älska din nästa. Lita på Herren, även när livet känns grått.
Du kanske inte ser det förrän långt senare, men du kommer att se tillbaka och veta att Herren verkligen har väglett dig.
Punkterna bands verkligen ihop.
Fem saker att minnas
Kan jag be dig komma ihåg fem saker till dess?
För det första: Tänk på att Guds svar på dina djupaste frågor kanske dröjer, och att de kan komma på sätt som du inte väntar dig. Guds svar är av evigt värde. De är värda att vänta på.
För det andra: Ha lite tro. Vänd hjärtat mot Gud. Tro på att Gud tycker att du är viktig, och lita på att han gör mer av dig än du någonsin kan göra själv. Lär av honom. Älska honom. Tro honom. Tala med honom regelbundet och intensivt. Lyssna efter hans röst.
För det tredje: Vandra så gott du kan på lärjungeskapets stig. Bli inte överväldigad. Gör bara små saker så fullkomligt du kan, så faller de stora sakerna på plats.
För det fjärde: Låt inte nedslående röster avskräcka dig från din vandring i tro. Tänk på att du inte är ansvarig inför de som kritiserar dig. Du är ansvarig inför din Fader i himlen. Det är hans värderingar som är viktiga.
För det femte: Fatta så bra beslut du kan genom att följa maningarna som kommer till ditt hjärta och sinne. Gör ditt bästa för att genomföra dina beslut. Ha tro, så helgar Gud dina uppriktiga ansträngningar för ditt eviga bästa.16
Om du gör allt det här blir allt bra till slut.
När du försöker följa din Frälsare, stärks din tillit.17 Och när du vandrar i trofasthet och öppnar hjärtat för Kristi ljus, mognar din kärlek till Gud, och din förmåga att älska din nästa förfinas.
Och allt det här ger dig lycka och glädje.
Det ger dig frid.
En dag ger det dig evig härlighet.
Den dagen ser du tillbaka på det här jordelivets dyrbara och spännande äventyr, och förstår. Du ser då att prickarna verkligen bands ihop till ett vackert mönster, mer enastående än du någonsin kunde föreställa dig.
Med outsäglig tacksamhet ser du att Gud själv – i sin överflödande kärlek, nåd och medkänsla – alltid var där och vakade över dig, välsignade dig och vägledde dina steg i din färd mot honom.