Unga vuxna
Att åter ha siktet på det heliga templet
Författaren bor i Andhra Pradesh, Indien.
Jag insåg att jag behövde återvända till templet för att bättre förstå och komma ihåg förbunden som jag hade ingått.
För fyra år sedan ställde min institutlärare broder Suresh Natrajan följande fråga till klassen: ”Hur många av er har gått igenom templet?” Eftersom min fru Anantha och jag hade rest i tio timmar för att besöka Hongkongs tempel i Kina för första gången året innan, räckte jag stolt upp handen. Sedan ställde han en annan fråga: ”Kommer ni ihåg vilka förbund ni ingick i templet?”
Hans fråga fick mig att tänka efter. Det var så mycket att ta in under mitt första besök i templet. Fastän jag hade försökt vara uppmärksam insåg jag att jag efter så lång tid hade glömt bort vilka förbund jag hade ingått i templet. I det ögonblicket bestämde jag mig för att åka tillbaka till templet och den här gången vara uppmärksam på och lägga på minnet förbunden jag hade ingått och andra saker som är nödvändiga för min frälsning.
Tiden gick. Jag ställdes inför hemska prövningar. Men jag gick en institutkurs och en dag handlade lektionen om profeten Jona. Jona gjorde inte det som Herren hade befallt honom att göra. En av verserna som fångade min uppmärksamhet var Jona 2:4: ”Jag tänkte: Jag är fördriven från dina ögon. Men jag ska åter få se ditt heliga tempel.”
Den versen berörde mig, och jag bad till min himmelske Fader att han skulle ge mig och min fru ännu en chans att besöka templet.
Efter fyra år välsignade vår himmelske Fader oss så att vi återigen kunde besöka hans hus, den här gången i Taipei tempel i Taiwan.
Mahesh och Anantha Vedurupaka framför Taipei tempel i Taiwan.
Medan vi var där fick jag möjlighet att utföra förrättningar till förmån för min farbror som hade dött i cancer. När jag döptes för honom tänkte jag på välsignelserna han skulle få tack vare den här tempelförrättningen. Jag var så glad, och jag tänkte på vad tempelpresidenten hade sagt till mig när jag var i templet för första gången och var lite förvirrad. Han sa: ”Broder, du kanske inte förstår allt du gör just nu, men det kommer en dag när du känner att du har gjort något stort här.”
Jag fick mitt svar. Det har tagit mig fyra år att förstå – genom att besöka templet för andra gången.
Nu när jag tar del av sakramentet varje vecka minns jag hur mäktig Jesu Kristi försoning är och hur heliga förbunden är som jag har ingått i templet.
I år firar jag och min fru vår tionde bröllopsdag. Jag vill fira den i templet och utföra beseglingsförrättningar för mina förfäder. För att kunna göra det har jag haft ett jobb vid sidan av mitt vanliga jobb som inte inkräktar på min tid med familjen.
Jag vet och känner att tempelarbetet är verkligt. Inget kan ersätta det, och det är värt alla uppoffringar att besöka templet och utföra vår himmelske Faders arbete för oss själva och för själar på andra sidan slöjan.