Vad är sant och vad är inte sant?

Carl B. Cook

I de sjuttios presidentskap

Har du någon gång undrat hur man får reda på vad som egentligen är sant?

Jag träffade nyligen en anmärkningsvärd ung kvinna, 17-åriga Caylee, när hon under en stavskonferens berättade om sina innerliga känslor. Hon sa att Gud är verklig, att kyrkan är sann och att president Russell M. Nelson är Guds profet. Hon vittnade också mäktigt om att det negativa som vissa säger om kyrkan och Jesu Kristi evangelium är falskt.

Jag imponerades av Caylees övertygelse och hennes förmåga att urskilja vad som är sant och vad som inte är sant.

Men jag blev ännu mer imponerad när jag pratade med Caylee efter mötet och upptäckte att det inte hade varit lätt för henne att få den här urskillningen och övertygelsen. Faktum är att hon hade utsatts för en allvarlig trosprövning.

Det här är vad hon berättade.

Försökte få svar

Caylee har alltid varit aktiv i kyrkan. Men när hon började tänka mer ingående på evangeliet och kyrkan uppstod några allvarliga frågor. Hon kände sig skyldig för att hon ifrågasatte saker och började söka efter svar.

”Mitt problem”, säger Caylee, ”var att jag sökte på fel platser. I stället för att söka i skrifterna eller i konferenstal och prata med mina föräldrar, hittade jag olika artiklar som hävdade att de hade svaren på mina frågor.”

I början trodde Caylee att internetartiklarna var svaren på hennes frågor. ”Men”, säger hon, ”när jag fortsatte söka efter svar på mina frågor skapade det jag läste ännu fler frågor och ännu mer tvivel.”

Caylee började tappa både sin tro och sitt hopp. ”Ljuset från mitt vittnesbörd hade börjat slockna”, minns hon, ”och jag slutade gradvis göra sådant som jag hade fått lära mig – läsa i skrifterna, be och gå i seminariet.”

Så småningom blev hon överväldigad av mörkret och förvirringen hon kände. Hon säger: ”Jag kunde inte avgöra vad som kom från Gud och vad som var en tokig tanke som förvridits och skapats av någon för att få mig på fall. Jag kunde inte längre urskilja vad som var sant och vad som var bedrägeri. Det höll på att slita sönder mig.”

Caylee jämför sin situation med Joseph Smiths, när han sa: ”Omsider kom jag till slutsatsen att jag antingen måste förbli i mörker och förvirring, eller också måste jag följa Jakobs råd, det vill säga be till Gud. Jag kom omsider fram till beslutet att fråga Gud [se Jak. 1:5], eftersom jag drog slutsatsen att om han gav visdom till dem som saknade visdom, och ger villigt och utan förebråelser, kunde jag våga göra det” (JS–H 1:13).

Hon pratade med personer som hon litar på

Vid den här kritiska punkten pratade hon med sin seminarielärare, sin mormor och sin mamma. Hennes seminarielärare försäkrade henne om att det inte var något fel med hennes känslor och att hon inte var den enda som hade frågor. Hennes lärare bar sitt vittnesbörd och rekommenderade en del läsmaterial som kunde hjälpa Caylee i hennes sökande.

Caylees mormor predikade inte. Hon uppmanade henne helt enkelt att fundera över vilka informationskällor som var upplyftande – informationen på nätet eller kyrkans lära. Caylee började jämföra: ”Vilken information lyfte mig? Vilken gav mig glädje och frid i själen? Vilken information lärde mig att jag skulle få vara med min familj för evigt i ett tillstånd av evig glädje om jag följde Guds bud? Vilken information fyllde huvudet med oroande röster?”

Sökte Gud genom bön och skriftstudier

Caylees mamma uppmuntrade henne att be. Så småningom gick Caylee till sitt rum och utgöt sin själ till Gud. Hon förklarar: ”Ingenting hände. Inga änglar kom ner. Hjärtat fylldes inte av frid och tacksamhet. Jag gick tillbaka till mamma. Vi bad tillsammans, och hon uppmanade mig att läsa Mormons bok i tio minuter. När jag läste kände jag inom mig ett löfte att om jag fortsatte att göra det så skulle jag välsignas. Jag skulle se klart och veta vilken lära som kom från Gud och vilken som inte gjorde det.”

Caylee började be varje dag och läsa Mormons bok. Hon höll sig borta från Twitter och webbplatserna som hade skapat tvivlet till att börja med. Hon gick i seminariet med avsikten att lära, inte att leta efter negativa saker om kyrkan.

Urskilde vad som är sant

Efter omkring två veckor av ihärdiga ansträngningar kände hon hur de negativa rösterna blev tystare. Det gick bättre i skolan. Arbetet var roligare och hennes relation till föräldrarna förbättrades. Hon var gladare.

”Tack vare den glädjen”, säger hon, ”såg jag slutligen mitt svar. Jag kunde urskilja vad som kom från Gud och vad som inte gjorde det eftersom jag personligen upplevde det han gjorde för mig när jag gjorde det han bad mig om.”

”Det”, avslutar hon, ”är det enda sättet att urskilja vad som är sanning från Gud och vad som inte är det. Vi kan studera och begrunda och ifrågasätta så mycket vi vill, men det är inte förrän vi gör det Jakob uppmanade oss till och det Joseph Smith gjorde – fråga och agera – som vi verkligen kan få veta vad som är sant och vad som inte är sant.”

Vad kan vi då lära oss av Caylees upplevelse? Här är några tankar:

Vi ska inte känna oss skyldiga om vi har frågor.
Vi ska aldrig sluta be när vi söker efter svar.
Vi ska studera och begrunda Mormons bok.
Genom att noga välja vad vi läser och lyssnar på, kan vi stänga av teknikens och mediernas högljudda röster som tar oss bort från sanningen och har för avsikt att förstöra.
Vi ska rådfråga personer vi känner, älskar och respekterar – i stället för att be främlingar om hjälp.
Gud besvarar så småningom våra frågor på sitt eget sätt och i sin egen tid. Han älskar oss.
Svaren kommer när vi gör det som vår himmelske Fader har bett oss göra – inte när vi gör det som världen föreslår.

Jag inspireras av Caylee och er unga kvinnor och unga män som Gud har förberett för den här tiden. Hon, liksom så många av er, exemplifierar det slags personer som president Russell M. Nelson såg framför sig: ”Vi behöver kvinnor med förmågan att urskilja, som kan upptäcka trender i världen och se vilka som, oavsett popularitet, är ytliga eller farliga.”¹

Ni är de personer som söker sanningen, håller förbund och bygger riket. Med Guds hjälp och genom kraften som Jesus Kristus ger och som finns i hans försoning, kan du få urskillningens gåva och veta, följa och dela med dig av det som är sant.