Olika men tillsammans
Författaren bor i Georgia, USA.
Låt dem ”tillbe hur, var eller vad de vill” (Trosartiklarna 1:11).
Ellie och hennes familj skulle besöka hennes kusiner som bodde långt borta. Ellie var så ivrig! Hon hade inte träffat sina kusiner på länge.
Före resan sa Ellies föräldrar att de ville prata om något.
”När vi samlas som familj så ber vi alltid före maten. Och ibland pratar vi om kyrkan, eller hur?” sa pappa.
”Precis!” sa Ellie.
”Men saker och ting är lite annorlunda den här gången”, sa mamma. ”Er morbror och moster går inte i kyrkan längre. Och de tycker inte om när andra pratar med dem om det.”
Ellie rynkade pannan. ”Varför inte?”
”Vi känner inte till alla anledningar”, sa pappa. ”Men de älskar oss väldigt mycket. Jag tror att de inte vill bråka med oss eller såra oss. Så de har bett oss att inte prata med dem om sådant som har med kyrkan att göra.”
Ellie nickade.
”Vi kan fortfarande läsa skrifterna och be medan vi är där. Men vi gör det för oss själva”, sa mamma.
”Vad gör vi innan vi ska äta?” frågade Ellies syster.
”Vi får vänta och se”, sa mamma. ”Om de inte ber innan vi äter kan vi be en bön i hjärtat.”
”Okej”, sa Ellie. ”Jag kan göra det!”
Nästa dag klämde familjen ihop sig i bilen. De åkte till sent på kvällen. När de till slut kom fram till kusinernas hus hjälpte Ellies moster och morbror dem att få ut alla väskor ur bilen. Sedan gick alla till sängs.
Morgonen därpå bad Ellie en bön innan hon gick ut till köket för att äta frukost. Hon var lite nervös för att träffa sina släktingar. Men då satte hennes moster sig bredvid henne med ett brett leende.
”Några av oss ska åka till din kusins salong senare i dag. Vill du följa med?” frågad hon Ellie.
”En frisörsalong?” frågade Ellie.
”Japp! Du och din syster kan få ert hår fixat om ni vill.”
Ellie log och nickade. Det lät roligt!
Efter frukosten tog de en buss till salongen. Ellie gillade att se sin kusin arbeta. Hennes fingrar for fram och tillbaka när hon kammade och flätade. När allas hår var gjorda hade de en liten modevisning framför salongspegeln och fnissade åt sina nya frisyrer.
Nästa dag spöregnade det. Så alla bestämde sig för att vara inne och spela brädspel. Ellie och en av hennes kusiner var i ett lag mot två av de äldre pojkarna. De retade varandra medan de flyttade runt spelpjäserna på brädan.
”Vi vann!” utbrast Ellie när hon flyttade sin spelpjäs till slutet av brädan. Alla gav high five till varandra – även de äldre kusinerna som låtsades bli sura för att de förlorade.
Efter bara några dagar var det dags att åka hem. När Ellie satte sig i baksätet i familjens bil hörde hon släktingarna säga hej då.
”Vi kommer att sakna er!”
”Kom snart tillbaka!”
”Vi älskar er så mycket!”
Ellie log och vinkade när bilen åkte iväg. Hon hade haft jätteroligt. Fastän de trodde på olika saker kunde de ändå vara en lycklig familj.