I väntan på löftet
Min dotter har tagit avstånd från kyrkan, men jag vet att hon välsignas av det hon har fått undervisning om angående evangeliet.
Illustration Megan Schaugaard
Tre månader före min 21-årsdag döptes jag tillsammans med min syster, min mamma och min åttaåriga systerson. Under åren som gått har vi stadigt hållit fast vid evangeliet trots många utmaningar.
När min man och jag gifte oss var vi fast beslutna att förbli aktiva i kyrkan. När barnen kom strävade min man och jag efter att vara goda föräldrar och undervisa om evangeliet hemma.
En dag var jag med på en konferens med vår ettåriga dotter. På konferensen talade en områdessjuttio om föräldrarnas ansvar att undervisa sina barn om evangeliet. Sedan gav han ett löfte som gjorde stort intryck på mig. Han sa: ”Om ett av era barn – efter att ni gjort allt ni kan för att undervisa dem om evangeliet – lämnar kyrkan, välsignas de ändå genom minnet av det de upplevde hemma.”
Orden från områdessjuttion gav mig hopp eftersom jag hade syskonbarn som hade lämnat kyrkan. Många år senare lämnade min dotter kyrkan när hon fyllde 17. Det var samma dotter som jag höll i famnen på den där konferensen. Hon hade träffat någon som inte var rotad i evangeliet och de gifte sig. Hon kom aldrig till kyrkan efter det.
Det var smärtsamt för mig. Jag frågade mig om och om igen vad vi hade gjort för fel. Hennes pappa och jag försökte alltid hålla buden och tjäna i kyrkan. Vi älskar våra barn och vill deras bästa. Efter många tårar och frågor insåg vi till slut att barn växer, utövar sin handlingsfrihet och tror inte alltid på det som de fått undervisning om hemma.
Olyckligtvis föll äktenskapet sönder, och hon vill fortfarande inte komma tillbaka till kyrkan. Allt jag kan göra är att tänka på löftet att hon kommer att minnas och välsignas av det hon fick lära sig hemma.
Jag fortsätter att be för min dotter. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och det gör ont att se hennes avståndstagande från kyrkan. Men trots mina ofullkomligheter vet jag att det jag har undervisat henne om är rätt och sant. Jag vet att min himmelske Fader är rättvis och kärleksfull och att han lyssnar på våra böner. I mitt hjärta vet jag utan tvekan att om jag gör min del så besvarar han dem i den tid som han anser vara rätt.