”Vem körde på min son?”
Jag hade föreställt mig hur jag skulle skrika åt den person som hade kört på min son, men sedan träffade jag föraren.
Illustration Ellerie Arnold
Jag hade just släppt av min dotter hemma hos en vän när min man Jonathan ringde. Han sa att vår elvaårige son Aiden hade blivit påkörd av en bil när han och Jonathan var på väg över gatan.
Föraren hade svängt åt vänster framför Jonathan och såg inte Aiden på sin cykel. Föraren körde in i framdelen av Aidens cykel. Aiden flög upp i luften, fortfarande med händerna på styret och slog huvudet i sidan av bilen när han kom ner. Sedan föll han ner på vägen med cykeln ovanpå sig. Lyckligtvis hade han hjälm på sig. Föraren och flera andra stannade för att hjälpa till medan Jonathan ringde efter ambulans.
Mina tankar och känslor kom plötsligt i uppror. Jag ilade ner mot korsningen där olyckan inträffade och hoppades komma dit före ambulansen så att jag kunde vara med Aiden.
Illvilliga tankar mot föraren rusade runt i huvudet. Vad i hela friden tänkte föraren på? tänkte jag. Var han eller hon onykter? Var han eller hon på mobilen? Jag var rasande och utom mig av oro. Jag hade ingen aning om hur illa Aiden var skadad.
När jag kom fram till olycksplatsen hade ambulansen redan åkt. Bara ett par polisbilar och en bil som stod parkerad vid sidan av vägen var kvar på olycksplatsen. En kvinna som såg betryckt ut stod bredvid bilen.
Jag gick fram till henne och frågade: ”Var det du som körde på min son?”
Hon sa tyst: ”Ja, det var jag.”
Jag hade föreställt mig hur jag skulle skrika åt den obetänksamma person som hade kört på min son, men när jag stod framför föraren försvann all negativitet. Jag började gråta och kramade om henne. Hon bad om förlåtelse och jag sa att allt skulle ordna sig. Senare fick jag veta att det var just det som Aiden hade sagt till henne innan polisen kom. I slutändan klarade Aiden sig med bara några skrapsår och blåmärken.
Jag är tacksam för att vår kärleksfulle himmelske Fader i det kritiska ögonblicket välsignade mig med styrkan att förlåta i stället för att visa avsky, fastän jag inte bad honom om det. Jag vet att han är medveten om oss och alltid erbjuder sin hjälp.