Min helt nya, gamla familj
Författaren bor nu i Utah, USA.
Om du tillåter det finns det inget som evangeliet inte kan förändra.
Illustration Lobo
Missionärerna höll upp ett foto. ”Vad ser du?” frågade de.
”En lycklig familj”, svarade jag.
”Är alla familjer lyckliga?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej. Ni har sett min familj”, sa jag.
Jag var 16 år och bodde i Brasilien där jag hade bott i hela mitt liv. Missionärerna hade undervisat mig i flera veckor, men ingen annan i min familj ville lyssna. Under den tiden hade missionärerna ofta sett min familj gräla och bråka. Min familj och den leende familjen på fotot hade ingenting gemensamt.
En av äldsterna sa: ”Din nuvarande familj kanske inte är så här. Men du kan hjälpa din framtida familj att bli annorlunda.”
När vi avslutade lektionen bad de mig igen att be om det vi hade studerat. Som alltid lovade jag egentligen inte att göra det. Jag tyckte om hur det kändes när missionärerna var på besök, och allt med evangeliet verkade vara förnuftigt. Men jag var rädd för det svar jag kanske skulle få. Om evangeliet var sant skulle jag behöva göra en hel del förändringar.
Ett nytt val
När äldsterna hade gått kunde jag inte sluta tänka på lyckliga familjer. Våran var inte ens i närheten. Pappa var inte delaktig i mitt liv. Min relation med mamma var inte så bra. Mormor var den som tog hand om oss, men ingen av oss uppförde sig som en sådan familj som missionärerna undervisade om. Ingen av oss uttryckte kärlek för någon annan och vi tillbringade inte ens så mycket tid tillsammans.
I hela mitt liv hade jag lovat mig själv att bli en bra pappa en dag. Jag skulle vara den förälder jag själv aldrig hade haft. Men när missionärerna undervisade mig började jag inse att jag gjorde samma saker som mina föräldrar gjorde i min ålder. Jag var ute sent, gjorde vad jag ville och levde som en rebell. Jag upprepade historien utan att mena det.
Det var dags att fråga Gud.
När jag äntligen bad fick jag det svar jag hade väntat mig hela tiden. Kyrkan är sann! Nu var det dags att fatta ett beslut.
Ett nytt jag
Mormor behövde ge sitt tillstånd innan jag kunde döpas. Hon var emot det, men jag gav mig inte.
”Mormor, vilken Leonardo föredrar du?” frågade jag. ”Den som var ute och drack och rökte och kom hem sent? Eller föredrar du den jag är nu? De här förändringarna har skett på grund av evangeliet.”
Mormor gick till slut med på det och jag döptes och konfirmerades. Från det ögonblicket började något intressant hända i min familj – något jag inte helt insåg förrän några år senare.
En ny familj
Precis innan jag åkte iväg på min mission till södra Brasilien följde mormor med mig på en stavskonferens. Efteråt hade vi ett litet vittnesbördsmöte med familj och vänner. Till min förvåning ville mormor säga något.
”Ända sedan Leonardo gick med i er kyrka har vi börjat bli en riktig familj”, sa hon. Sedan räknade hon upp olika sätt som familjen hade kommit närmare varandra på: Vi tillbringar tid tillsammans nu. Vi har börjat säga ”jag älskar dig” till varandra, och det har vi aldrig gjort tidigare. Grälen och bråken har slutat. Vi har skapat riktiga vänskapsband. Vi har haft mer att äta och välsignats på andra sätt.
Jag hade också lagt märke till de här förändringarna, men jag hade inte insett att det kunde spåras till efter mitt dop.
”Jag kanske inte är medlem i er kyrka”, sa hon, ”men jag är en vän till kyrkan. Och jag vet att familjen har välsignats tack vare Leonardos val.”
En ny insikt
Jag kunde knappt tro det! Men när mormor pratade om hur vi i familjen hade kommit närmare varandra kom jag plötsligt att tänka på fotot som missionärerna visade mig för flera år sedan. På den tiden trodde jag att det enda sättet för mig att ha en lycklig familj var med min framtida familj.
Men jag hade fel. Min nuvarande familj var lycklig! Vi hade lärt oss att älska varandra.
Det kanske är så att ingen av mina familjemedlemmar blir medlem i kyrkan i det här livet. Men även om de inte blir det har Gud välsignat oss på så många sätt. Jesu Kristi evangelium visar oss hur vi får en bättre familj, oavsett hur vår familjesituation ser ut.