Vittnesbörd och omvändelse

Äldste David A. Bednar

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ett tal under generalkonferensen i oktober 2012.

En viktig lärdom om relationen mellan vittnesbörd och omvändelse ser vi i Mosiahs söners missionsarbete.

”[Inga] som bringades till kunskap om sanningen genom Ammons och hans bröders predikan enligt uppenbarelsens och profetians ande och Guds kraft, som gjorde underverk i dem – ja, … så sant Herren lever … [inga] lamaniter som trodde på deras predikan och blev omvända till Herren avföll.

Ty de blev ett rättfärdigt folk. De lade ner sina upprorsvapen så att de inte längre stred emot Gud …

Och dessa är de som omvändes till Herren” (se Alma 23:6–8).

Två huvudelement beskrivs här: 1) kunskap om sanningen, som kan tolkas som ett vittnesbörd och 2) blev omvända till Herren, vilket jag tolkar som omvändelse till Frälsaren och hans evangelium. Således skapade den kraftfulla föreningen av både vittnesbörd och omvändelse till Herren fasthet och ståndaktighet och gav andligt beskydd.

Ett vittnesbörd är andlig kunskap om sanningen som tagits emot genom den Helige Andens kraft. Fortlöpande omvändelse är ständig hängivenhet till den uppenbarade sanning som vi har tagit emot — med ett hjärta som är villigt och av rättfärdiga orsaker. Att veta att evangeliet är sant är kärnan i ett vittnesbörd. Att konsekvent hålla sig till evangeliet är kärnan i omvändelse. Vi behöver veta att evangeliet är sant och vara trogna mot evangeliet.

Att lägga ner omhuldade ”upprorsvapen” såsom själviskhet, stolthet och olydnad kräver mer än att bara tro och veta. Övertygelse, ödmjukhet, omvändelse och undergivenhet föregår övergivandet av våra upprorsvapen. Har ni eller jag kvar upprorsvapen som hindrar oss från att bli omvända till Herren? I så fall behöver vi följa omvändelsens princip.

Jag lovar att om vi kommer till kunskap om sanningen och blir omvända till Herren ska vi stå fast och ståndaktigt och aldrig avfalla.