Någon kommer att saknas nästa år
På julafton tänkte jag på hur mycket jag älskade vår familj. Sedan fick jag en tydlig känsla.
Illustrationer Kendra Binney
Det var julafton. Vi hade just fått våra nya pyjamasar, en tradition i vår familj. Barnen spelade julmusik och alla dansade omkring. Ingen var grinig, alla var glada, log och hade roligt. Eftersom jag visste att jag väntade ännu ett barn tänkte jag på hur mycket jag älskade min familj, hur glad jag var att vi skulle få ett till barn.
Sedan fick jag en tydlig känsla. Anden viskade till mig att en av våra familjemedlemmar inte skulle vara tillsammans med oss nästa år.
Senare den kvällen när jag och min man Tim lade julklappar under granen, berättade han att han tidigare den kvällen känt att en av våra familjemedlemmar inte skulle vara tillsammans med oss nästa julafton. Jag berättade för Tim att jag hade fått samma känsla.
Innan vi åkte för att besöka familjemedlemmar i en annan delstat efter jul pratade Tim med våra barn om säkerhet under resan. Vi var oroliga vid tanken på att förlora någon i vår familj under resans gång, men kände oss säkra på att allt skulle gå bra. Vi åkte iväg, hade ett härligt besök hos familjemedlemmar och återvände hem i säkerhet.
Snart var det dags för min mödravårdskontroll. Läkaren gav mig sorgliga nyheter. Ett ultraljud bekräftade att babyn hade dött två veckor innan besöket.
När Tim och jag åkte hem – förtvivlade – insåg vi att det hade varit julafton två veckor tidigare. Vi vet inte exakt när anden inträder i kroppen, men både jag och Tim kände att vår baby fick vara tillsammans med vår familj den julaftonen, om så bara för en stund, då alla dansade omkring och var glada. Vi kände en sådan glädje och vi kände att vår baby var en del av det. Vi tror att han, när han lämnade oss, blev den familjemedlem som inte skulle vara tillsammans med oss nästa julafton. Jag tror att vi kommer att få träffa vår baby igen en dag. Jag är tacksam för den frid det ger mig.