Komma närmare: Älska som Frälsaren gjorde
Författarna bor i Utah, USA.
Vi kan lära oss mycket av Frälsarens exempel när han umgicks med andra.
Vid brunnen, av Crystal Close
Som medlemmar i kyrkan och homosexuella har vi ofta vänt oss till Frälsarens exempel för att förstå hur vi ska hantera relationer med kyrkans medlemmar och andra. En dag tänkte vi på hur Frälsaren bad oss att ”älska varandra, så som jag har älskat er” (se Joh. 13:34). Vi tyckte att det var intressant att han inte sa ”för att jag har älskat er” utan ”så som jag har älskat er”. Det fick oss att tänka på hur Frälsaren älskade människor. På vilka sätt visade han kärlek?
Vi beslutade oss för att ägna tid åt att studera Nya testamentet och särskilt söka efter berättelser om hur Frälsaren umgicks med andra människor under sin jordiska verksamhet. Som man och hustru som båda dras till personer av samma kön ville vi särskilt förstå hur Jesus behandlade dem som verkade falla utanför samhällets typiska normer. Här är några av de mönster vi lade märke till.
Jesus bemötte kulturella olikheter med vänlighet
Vi lever i en tid med stora sociala och politiska splittringar, likt det Frälsaren mötte under sitt liv. Vissa av hans tids utmaningar var långvariga och djupt rotade i historia och kulturella övertygelser.
Ett exempel är när Herren avsiktligt reste genom Samarien, en plats som judar undvek på grund av en fejd som hade pågått flera hundra år. När Jesus mötte en kvinna och bad henne hämta vatten åt honom verkade hon reagera som om hon var politiskt och religiöst ”annorlunda” – vilket belyste skillnaderna mellan honom som jude och henne som samarier. (Se Joh. 4.) Jesus svarade med att behandla den här kvinnan som en Guds dotter. Hans sätt att reagera och prata med henne kärleksfullt och ärligt är ett stort föredöme för var och en av oss. En av motståndarens vanliga strategier är att försöka dela upp oss i olika grupper, där vi strider mot varandra. ”Men HERREN ser till hjärtat” (1 Sam. 16:7).
Det är enkelt att tillämpa den här berättelsens lärdom på vårt samhälle i dag. I våra dagliga liv, vilket omfattar kyrkans möten och aktiviteter, möter vi människor från olika bakgrunder. Vissa kan kanske av omvärlden anses vara politiska eller kulturella fiender. Hellre än att fokusera på det som skiljer oss åt kan vi välja att fokusera på det vi har gemensamt som barn till himmelska föräldrar, och lära oss prata med andra kärleksfullt, som Frälsaren gjorde.
När Frälsaren besökte folket på den amerikanska kontinenten efter sin uppståndelse undervisade han att ”djävulen … är fader till stridigheter, och han hetsar människornas hjärtan till att strida i vrede, den ene med den andre” (3 Ne. 11:29). Människorna lyssnade på honom och i den följande generationen skapade de ett samhälle där det inte ”fanns … [några] rika eller fattiga, bundna eller fria, utan de hade alla gjorts fria och var delaktiga i den himmelska gåvan” (4 Ne. 1:3).
Jesus närmade sig, han tog inte avstånd
Jesus försökte att aktivt närma sig andra, känslomässigt och ibland också fysiskt, i stället för att använda ursäkter för att avlägsna sig från dem som ofta föraktades och utestängdes.
Ett exempel är när Jesus mötte en man med en vanställd hand. Eftersom det var sabbat fanns det religiösa förbud som begränsade hur mycket arbete som kunde utföras den dagen. Hellre än att undvika någon som behövde hjälp och vänta på ett mer socialt accepterat tillfälle valde Jesus ”att göra gott” omedelbart (Matt. 12:12). Han uppmanade mannen att räcka ut sin hand. ”Han räckte fram den, och den var nu återställd och lika frisk som den andra” (Matt. 12:13).
Liknande berättelser upprepas i skrifterna. Jesus uppmärksammade med kärlek en kvinna som ansågs vara oren (se Luk. 8), välkomnade och helade en man som hörde röster och skar sig själv (se Mark. 5), och helade en man som missbedömdes av andra (se Joh. 9:1–7). Ett mönster som vi ser i skrifterna är att när Jesus ”räckte ut handen” (Matt. 8:3), gjorde han det vanligtvis för att uppmuntra och älska andra och ge dem läkedom och frid.
En uppmaning i dessa berättelser är kanske att vi kan komma närmare dem som verkar vara olika oss. Sätter vi oss till exempel med någon som besöker kyrkan, även om de inte klär sig som alla andra? Skapar vi utrymme för dem så att de kan delta i ett samtal i korridoren? Ler vi och säger hej och ställer vänliga frågor så att vi kan lära känna dem bättre och hjälpa dem känna sig inkluderade?
Och kanske ännu viktigare: hur kan vi utveckla ett närmare känslomässigt och andligt band till andra, dela med oss av frid och kärlek som Frälsaren gjorde? Vi vet att vi välsignas av Gud när vi anstränger oss för att skapa band, särskilt med dem som verkar vara olika oss.
Jesus bjöd in människor att äta med honom
När vi studerade Nya testamentet rördes vi av hur ofta Frälsaren åt tillsammans med andra. I många fall fick han kritik för de människor han valde att tillbringa tid med.
I ett exempel kallade Jesus en man som kallades Levi som en av sina lärjungar; han var en tullindrivare, någon som representerade den tidens regering (se Luk. 5:27; HFS, ”Tullindrivare”). Det judiska folket avskydde i allmänhet tullindrivare. Så när Levi ordnade en stor fest för Jesus och hans lärjungar klagade de skriftlärda och fariseerna, de som ansågs följa Guds befallningar. ”Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?” frågade de. Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka” (Luk. 5:30–31).
Jesus och lärjungarna i Kidrondalen, av Balage Balogh, Art Resource
Det här är ett kraftfullt exempel på hur Frälsaren valde att inte låta det yttre eller världsliga rykten påverka honom. Han fokuserade i stället på varje persons behov, värde och potential. Vi fick en intressant insikt när vi läste om hur Jesus åt tillsammans med Levi och de andra. Vi kommer aldrig att kunna påverka någon annan om vi inte har tillgång till dem. Såvida vi inte tar oss tid att lära känna dem och älska och acceptera dem där de befinner sig på sin vandring så kommer vi troligen inte att ha någon större inverkan på deras liv.
Du kanske har hört uttrycket ”älska syndaren, hata synden”. Ägnar vi tillräckligt med tid åt den första delen av den uppmaningen? Jesus sa åt oss att ”älska varandra” (se Joh. 13:34) och förlåta ”sjuttio gånger sju” (se Matt. 18:22). I stället för att ägna tid åt att försöka hitta och hata andra personers synder kan vi använda den energin åt att vårda relationer med våra bröder och systrar.
Vi tycker om att använda uttrycket ”älska syndaren, bjud dem på middag!” [Love the sinner, invite them to dinner!] Eftersom vi alla har syndat och ”saknar härligheten från Gud” (Rom. 3:23), bör det ge oss gott om tillfällen att tjäna andra genom att kärleksfullt förberedda måltider som vi serverar på en plats där Guds Ande är närvarande. Låt våra bord omges av samtal fyllda med uppriktig vänlighet, verklig vänskap och medvetna ansträngningar att se varandra som Jesus ser oss.
Att bygga upp Sion
Det här året har vi firat 200-årsjubileet av den första synen, då Jesus Kristus tillkännagav att hans evangelium skulle återställas. Nästa år kommer vi att lära oss av de tidiga heligas exempel som hjälpte till att bygga Herrens rike här på jorden i den här tidsutdelningen. Dessa tidiga heliga behövde hitta ett sätt att samarbeta och vara eniga, trots att de kom från olika länder, tidigare religiösa övertygelser och sociala bakgrunder.
Vi står inför en liknande möjlighet i dag. På något sätt måste vi ta reda på hur vi ska kunna vara enade i tron, trots de kulturella och politiska olikheter som försöker skilja oss åt. Det kommer vi bara att kunna vara om vi låter Frälsaren leda oss. Han har fullständig förståelse för våra svagheter och kan göra det svaga starkt (se Eth. 12:27). Han har fullständig förståelse för våra smärtor och kan hjälpa oss läka (se Alma 7:11–12). Han har fullständig förståelse för våra olikheter och lovar ändå att vi, som Läran och förbunden 49:25 beskriver det, kan blomstra och glädjas i Sion. Tillsammans.