Alltid minnas honom

Äldste Ulisses Soares

i de tolv apostlarnas kvorum

Ju mer vi minns Herren, desto mer kraft får vi att hålla oss kvar på stigen och göra det han förväntar sig av oss.

Vi lär oss i skrifterna om den cykel av framgång och högmod som har påverkat Guds barn genom mänsklighetens historia. När människor mindes Herren hade de framgång. Men när de glömde honom hamnade de i en cykel av högmod på grund av sina rikedomar, tekniska framsteg och utbildningsmöjligheter. Till följd av det blev de ett folk som förkastade Herren och hans förbund.

Låt oss tänka på ett av förbunden vi sluter varje vecka när vi tar del av sakramentet – förbundet att ”alltid minnas honom”, Frälsaren (Läran och förbunden 20:77, 79). Det här förbundet upprepas i båda sakramentsbönerna. Ett viktigt ord i det här förbundet är minnas.

Ordet minnas förekommer hundratals gånger i skrifterna. I det forntida Israel användes ordet minnas i många fall för att hjälpa Herrens folk komma ihåg vad han hade gjort för dem tidigare. Det var ännu vanligare att det användes i samband med förbund som Herren ingick med sitt folk.

Israels barn, liksom många i dag, hade svårt att minnas Herren och hans bud, och på grund av sin glömska led de ofta svåra konsekvenser. Det är en av anledningarna till att Herren använde ordet minnas. Vandringen till Israel från Egypten började till exempel med en befallning: ”Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån” (2 Moseboken 13:3).

Det engelska ordet remember [minnas] kommer från det latinska ordet memor och betyder ”att vara medveten om”. I det här sammanhanget betyder ordet minnas att ha i åtanke eller att kunna medvetandegöra sig om någon eller något man har sett, känt eller upplevt tidigare. ¹ Det finns ett starkt samband mellan det man känner och det resulterande minnet. Så ju starkare känsla, desto mer levande och inflytelserikt är minnet. I det hebreiska sammanhanget innefattar ordet minnas en kunskap som åtföljs av lämpliga handlingar. Att göra är därför en nödvändig del av att minnas.

Ju mer vi minns Herren, desto mer kraft får vi att hålla oss kvar på den rätta vägen och göra det som han förväntar sig av oss. I den bemärkelsen betygar vi, när vi tar del av sakramentet, för Gud, den evige Fadern, att vi ska minnas Frälsaren i våra sinnen och i våra hjärtan alltid och överallt. Vi lovar att vi i våra hjärtan ska bevara levande känslor av tacksamhet för hans offer, hans kärlek och hans gåvor till oss. Vi lovar också att vi ska handla efter dessa minnen, känslor och förnimmelser.

Varför, hur och vad vi ska göra för att minnas honom.

Ett år efter att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hade organiserats gav Herren Joseph Smith en uppenbarelse som ger förbundet att alltid minnas honom en bredare dimension:

”Du ska frambära ett offer åt Herren din Gud i rättfärdighet, ja, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.

Och för att du mera fullständigt ska kunna hålla dig obefläckad av världen ska du gå till bönehuset och offra dina sakrament på min heliga dag. …

Dock ska du avge dina löften i rättfärdighet, varje dag och alltid.

Men kom ihåg att på denna Herrens dag ska du frambära dina offer och sakrament åt den Allrahögste och bekänna dina synder för dina bröder och inför Herren” (Läran och förbunden 59:8–9, 11–12).

Genom den här uppenbarelsen undervisade Herren oss om varför, hur och vad vi ska göra för att alltid minnas honom.

Varför: ”För att du mera fullständigt ska kunna hålla dig obefläckad av världen.”
Hur: ”Avge dina löften i rättfärdighet” med ”ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”.
Vad: ”Frambära dina offer och sakrament åt den Allrahögste och bekänna dina synder för dina bröder och inför Herren.”

I det här skriftstället nämns ordet offer. I skrifterna innebär offergåvor en fullständig hängivenhet mot Herren – att vi erbjuder honom ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Det innebär också alla slags uppoffringar vi gör för Herren. Alltså handlar förbundet att alltid minnas honom om att offra allt för Herren med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Allt det här bekräftar att när vi handlar enligt det som håller oss kvar på vägen till rättfärdighet så minns vi Frälsaren.

Vilken ovärderlig gåva vi har fått i det att vi tar del av emblemen som symboliserar Mästarens sargade kropp och utgjutna blod på hans sabbatsdag. När vi tar del av sakramentet äter vi det brutna brödet till minne av hans kropp. Vi dricker vattnet till minne av hans blod som utgöts för oss. Och vi sluter förbund med Herren att vi alltid ska minnas honom.

Sedan får vi det förunderliga löftet att vi alltid ska ”ha hans Ande hos [oss]” (Läran och förbunden 20:77, se även v. 79) om vi handlar efter vårt förbund. Att vi tar del av sakramentet är av så stor vikt för vår himmelske Fader att vi uppmanas att ta del av det varje söndag.

Mina kära vänner, förbundet att alltid minnas honom bör påverka och inspirera oss i varje beslut och handling i våra liv. Kung Benjamin lärde:

”Därför vill jag att ni ska ta på er Kristi namn, alla ni som har ingått i förbundet med Gud om att ni ska vara lydiga till er levnads slut. …

Och jag vill att även ni ska komma ihåg att detta är det namn som jag sa att jag skulle ge till er, som aldrig skulle utplånas utom genom överträdelse. Akta er därför för att begå överträdelse så att namnet inte utplånas ur era hjärtan” (se Mosiah 5:8, 11).

När vi därför minns Frälsaren varje dag påverkas varje beslut som vi fattar. Det påverkar till exempel vårt sätt att prata; vad vi väljer att göra, att se, att läsa och att lyssna på, och hur vi behandlar varandra. Jag kan försäkra er om att Herren själv inspirerar dessa beslut, vägleder oss i våra utmaningar och försäkrar oss om att följderna blir positiva.

Med tanke på att Jesu Kristi försoning är verklig innehåller livet eviga och gudomliga möjligheter för dem som alltid minns honom. Det är av största vikt att vi minns de känslor vi får när vi tar del av sakramentet. Vi förbereder oss för evigt liv och upphöjelse när vi tar del av sakramentet och lovar att minnas Frälsaren i våra hjärtan och sinnen, i vetskapen om att när vi minns honom så vägleds vi i varje beslut och handling.

”Oändlig är kärleken”

Jag uppmanar dig att tillsammans med mig begrunda vilken inverkan den här viktiga principen kan ha på våra liv. Tänk på några av de saker vi kan göra för att alltid minnas Jesus Kristus varje dag. Frälsaren sa: ”Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er” (Johannes 15:14).

Vår Frälsare Jesus Kristus motiverades av sin beslutsamhet att alltid minnas Fadern och att alltid göra Guds vilja tack vare sin oändliga kärlek till Gud och till oss. Hans uppriktiga bön i Getsemane ekar fortfarande i mitt sinne: ”Abba, Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill” (Markus 14:36).

När jag omformulerar orden i psalmen ”Oändlig är kärleken” ² , förundras jag vid tanken på att Jesus, fastspikad vid korset, sa: ”Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör” (Lukas 23:34).

Jag bävar vid tanken att korsfäst för mig han var, att en gång på korset han oskyldig bördan bar; han led, han blödde, han dog och uppstod. Och han lovade mig att om jag har en botfärdig ande, erkänner mina synder och brister, och om jag är villig att omvända mig och älska Guds barn så som Frälsaren älskar dem, så garanterar Herren min förlåtelse och min plats vid sin sida.

Känn Frälsarens kärlek

Minns alltid och erkänn Frälsaren i era liv. Minns alltid att ni ska komma till honom, låta hans inflytande vägleda era tankar, era känslor och era beslut och att ni alltid ska följa honom. Vänd er alltid till honom i stunder av smärta, i stunder av svårigheter, i stunder av depression och i stunder av prövningar. Känn Frälsarens kärlek och hans verkliga omsorg om ert välbefinnande.

Jag vädjar till er att komma ihåg att ni är dyrbara barn till vår himmelske Fader, sparade för att komma till jorden vid den här tidpunkten i historien. Kom ihåg att Fadern utvalde er att komma i denna tid eftersom ni har kraften att möta den här tidens utmaningar. Jag ber er minnas att lycka och frid i det här livet och i den kommande världen beror på att ni dagligen minns Frälsaren och era förbund med honom.

Från ett tal under ett andligt möte den 5 februari 2019 vid Brigham Young University.