”Aldrig ensam”, Liahona, april 2022.
Sista dagars heliga berättar
Aldrig ensam
Den sjuke mannen var en främling för mig men inte för min himmelske Fader.
Sammansatt fotografi: Adobe Stock och Janae Bingham
Vi sex brasilianska missionärer hade just landat i Argentina och väntade på flyg till våra missioner. Så fort vi kom in i väntrummet för våra avgående flyg ville vi fotografera flygplatsens landningsbana med staden i fjärran. Medan de andra fem gick för att fotografera stannade jag i närheten och höll ett öga på vårt bagage.
När de hade kommit tillbaka såg jag mig omkring och såg en plats där jag ville ta en bild. ”Jag kommer strax tillbaka”, sa jag till de andra.
När jag hade tagit bilden hörde jag någon ropa ”äldste!” Jag tittade mig snabbt omkring men såg ingen. Sedan hörde jag det en andra gång: ”äldste!”
När jag såg mig om igen upptäckte jag en gammal man på en bänk i närheten. När jag gick fram till honom sa han: ”Äldste, jag skulle vilja få en prästadömsvälsignelse för de sjuka.”
Hans förfrågan överrumplade mig. En man som jag aldrig hade träffat hade bett mig om en välsignelse första dagen i ett land där jag knappt kunde språket.
På stapplande spanska ställde jag flera frågor till honom: ”Har du tro? Tror du på prästadömets kraft? Känner du till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga?”
Något förvirrad av mina frågor svarade han: ”Jag är medlem i kyrkan, äldste. Jag är från Salta i norr. Jag är ensam, jag är sjuk och jag behöver en välsignelse.”
Jag gick för att hämta de andra missionärerna. Vi presenterade oss och pratade med mannen en stund. Sedan tog min kamrat och jag honom till toaletten där vi gav honom en välsignelse.
Vid det tillfället hade jag inte tid att tänka så mycket på vad mannen hade sagt till mig förutom att han behövde en välsignelse. Men senare rördes jag djupt av hans ord ”jag är ensam”. Han kände sig ensam, men han hade en himmelsk Fader som visste var han var och att han var sjuk. I stället för att överge honom skickade vår himmelske Fader missionärer att trösta honom, ge honom en välsignelse och påminna honom om att han inte var ensam.
Den upplevelsen stärkte mitt vittnesbörd om att vi har en himmelsk Fader som känner oss och aldrig överger oss.